Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 538 Besökare idag: 4 763
annons
annons
Laddar...

Världens 10 sämsta reklamfilmer

westost 2007-07-15

Jag är inte helt motståndare till reklam, reklam är något som hjälper till att skapa massor med jobb och pengar ur, egentligen, ingenting. Det enda jag egentligen står fast att jag är emot när det gäller reklam är dess inblanding i konst, såsom musik, film, böcker och annat.

Men visst finns det en känsla där någonstans, att någon försöker lura mig, och att denne någon är beredd att ta till alla lögner och överdrifter som finns till hands för att lyckas. När denna känsla blir så uppenbar att den inte längre är en känsla, utan en observation, ja, då är det riktigt dålig reklam man ser på.

Här är min topp-tio lista över de sämsta reklamfilmerna jag någonsin haft det tveksamma nöjet att se.



10. Ipren

Det var kul. En gång. Nu är det inte ens en självparodi, utan snarare någon sorts visualisering av en mystisk feberdröm.

Hur det är tänkt att denna medelålders gubbe i vit plastdräkt ska sälja värktabletter är numera ganska oklart, vad som dock står klart är att reklambyrån tror på det här konceptet – stenhårt. Så mycket att vi fått se Ipren-mannen, som han lite vitsigt kallas, i flera påhittade musikaler och scenshower, och nu senast framför en TV med ett uppgivet ansiktsuttryck. Precis som jag när jag ser reklamen alltså.

Kanske är det meningen att man ska få huvudvärk, annars är detta totalt värdelöst. Snälla, jag vill inte ha mer.

9. Kinder Egg

Den må vara gammal, men de flesta minns den tack vare dess kompromisslösa sliskighet, en ny botten för den här sortens marknadsföring. Typisk målgruppsinriktad reklam enligt tysk modell, komplett med två blonda barn (en pojke och en flicka såklart) i ett trädgårdsland där solen alltid skiner, där läppar rör sig oberoende av vad folk säger och där tänder alltid blänker sådär obehagligt mycket. Vad som var mystiskt med denna lilla filmsnutt var dock kraven barnen hade på sin mamma:

(Solskenspojke) - Mamma, mamma! Vi vill ha choklad!
(Solskensflicka) – Ja! Och överraskning!

Tufft. Hur ska mamma lyckas kombinera choklad och överraskning? Själv tycker jag att det skulle blivit mycket mer intressant om hon tagit barnen till en chokladfabrik och knuffat ner dom i en tank med kokande kakao, där snackar vi choklad och överraskning! Mamman har dock, tyvärr, helt andra idéer, och springer iväg till världens renaste butik för att köpa två Kinderägg. Men det funkar väl det också.

8. Campino

Varför blir det alltid så fel när man ska göra godisreklam? Av alla reklambyråer måste godisföretagens reklambyråer vara de mest humorbefriade, lismande och talanglösa av dem alla.

Vi befinner oss på en flygplats. En man med en påse delikata Campino-karameller går fram till en familj enbart bestående av tjejer och undrar om de vill provsmaka. Tjejerna älskar naturligtvis de gräddiga godisarna och klämmer ur sig repliken som kvalificerar reklamfilmen för den här listan:

- Ska vi ta en till chefen?

Jovisst, här har du chefen! I förrgår, på flygplatsen, kom det fram en kille och bjöd mig på karameller, och eftersom jag inte har några vänner tog en åt dig! Anledningen till att jag inte har några vänner är kanske för att jag envisas med att slumpmässigt bjuda dem på gamla smakprover jag tar emot på stan, men strunt i det. Den är lite smält och deformerad på grund av att den legat i min ficka i 48 timmar, men tro mig den är så otroligt god! Jag lägger den på ditt skrivbord så kan du avnjuta den när du känner för det.

"Ska vi ta en till chefen?" Gränsen mellan säljsnack och reklamprat på tomgång blev plötsligt pinsamt uppenbar. Behöver jag ens nämna att den är dubbad?

7. Snacky Jacks

Att, likt ovanstående exempel, visa ”slumpmässigt utvalda” människor på stan som oprovocerat pratar på om hur bra en viss produkt är går nästan aldrig hem hos tittarna. Men att göra någon sorts musikvideo av det hela, med dansande, euforiska, rent av hysteriska människor som skriker ut produktens namn i kör borde klassas som kommersiellt självmord.

”Snacky Jacks!!” Två lönnfeta fruntimmer vid en fontän skriker så att smulorna sprutar ur munnen på dem, varpå ett tiotal liknande klipp visas där olika (dubbade, såklart) Svenssons frossar i någon sorts riskakor. Jag vet inte vem det är som kommer på allt det här, jag vet bara att jag aldrig vill träffa den personen.

Att Snacky Jacks inte längre finns att köpa i svenska butiker ser jag mer som ett tecken på mänsklig klarsynthet.

6. Turkisk Yoghurt

Det är inte ofta något som var menat att vara familjevänligt och småkomiskt blir såhär bisarrt. Eller, jag vet faktiskt inte vad dom försökte, men det är uppenbart att de misslyckades med vad de än ville uppnå.

Framför kameran (som filmar från insidan av ett kylskåp) har man placerat en usel skådespelare av sällan skådad kalliber. Han frågar sin fru:

- Älskling, var är creme fraichen? Jag hittar bara någon KNASIG turkisk yoghurt.
- *Inget Svar*


Efter lite säljsnack så får vi se vad denna besynnerlige man alltid gör när han hittar något i sitt kylskåp han inte känner igen, han äter det på plats, ståendes, med en sked. ”Mmmmm” utbrister han samtigt som han får ett orgasmiskt ansiktsuttryck. Nu blir det konstigt på riktigt. En 70-årig turk med helskägg har på något sätt brutit sig in i lägenheten, han passerar suddigt utanför skärpeobjektivets räckvidd och talar med sin bästa, brummande pedofilstämma:

- Mmmm, vem är det som luktar så gott?

Vad gör han i lägenheten? Hur kom han in? Har han dödat frun? (vilket skulle förklara varför hon inte svarar på tilltal) Varför, i helvete, frågar han vem det är som luktar så gott? Mannen bryr sig inte, han är för upptagen med att njuta av den utsökta yoghurten för att märka att den mystiska (och helt uppenbart perverse) gubben går vidare för att, antagligen, våldta katten. Det finns så mycket frågor jag skulle vilja ställa till reklambyrån som kokade ihop det här, men jag borde nog (precis som med fallet ”Snacky Jacks”) egentligen avstå.

5. Toffifee

"Man har så kul med Toffifee!" påstår dom.

Jag har ätit Toffifee och kan konstatera att jag faktiskt inte alls hade så kul. Visst, det smakade väl inte illa, men jag kände inte direkt för att rulla runt i gräset och asgarva som jag såg den där trevliga familjen på TV göra. Men å andra sidan låg det säkert extacy i deras Toffifee-paket.

4. Korvbrödbagaren

Korvbrödbagarens senaste alster är även det ett litet mysterium. Reklamen är ju inte dubbad eller översatt, så det fanns egentligen ingen anledning att välja en så krystad kampanj. Om det var en deadline som lurade tre timmar bort eller om det var allmän lathet som slog till kommer vi nog aldrig få veta. Sveriges största tillverkare av korv- och hamburgerbröd tänkte vara lite kluriga, belysa ett språkligt dilemma och få oss att starta en liten debatt i TV-soffan.

En version av reklamen lyder såhär:
(Slumpmässig person på stan) - Det är klart det heter korv med bröd!
(Slumpmässig person på stan 2) - Nej, det är klart man säger bröd med korv!
(Säljröst) - Vad kommer först för dig? Brödet eller korven?

Innan de flesta hämtar andan för att svara "Vem bryr sig?" ställer de sig nog frågan: "Vem, i hela sverige, säger egentligen bröd med korv? Och varför i sådana fall?" Innan man hunnit smälta denna livsbejakande, psudofilosofiska språkbagatell så kommer man antagligen stöta på den andra versionen av reklamen.

(Slumpmässig person på stan) - Det är klart det heter hamburgare med bröd!
(Slumpmässig person på stan 2) - Nej, det är klart man säger bröd med hamburgare!
(Säljröst) - Vad kommer först för dig? Brödet eller hamburgaren?

Jag saknar ord. Ett företag som delvis specialiserar sig på hamburgare har missat att själva kombinationen mellan biffen och brödet som ÄR hamburgaren. Eller menar dom att jag ska lägga på ytterligare ett lager bröd på burgaren, någon sorts försök att dubbla omsättningen? Och vilka obehagliga människor är det som envisas med att säga "Bröd med hamburgare"?

3. En ny sort från Werthers Original

Godisreklam igen. Kvinnan går ensam fram till godishyllan och utbrister, som om det vore hennes enda intresse, högljutt (dubbat) för sig själv:

- Vad är det här? En ny sort från Werthers Original!

1. Varför pratar hon med sig själv? Personlighetsstörning? Uppmärksamhetskrävande?
2. Om det nu är en "ny sort från Werthers Original" varför har produkten fortfarande "Original" i namnet? Eller heter själva företaget "Werthers Original"?
3. Heter då originalen "Werthers Original Original"?

Vi ser diverse människor prata om att Werthers Originals nya sort är mjukare än den gamla, med någon sorts feel-good orkester i bakgrunden. Det är inte ens speciellt kul. Bara enormt dåligt.

2. Merci

"I'm so happy, I'm so glad that I've got you
I want to thank you, and thank you means Merci...
MERCI! My little way of saying thanks!
MERCI for being you!"


Världens absolut sliskigaste, mest sockerdrypande och distanslösa reklamlåt någonsin. Motivering överflödig.
Den kom skränandes ut TV-högtalarna ackompanjerad av ett antal olika scenarion.

Ett av dem var när en snäll morfar hjälpte sitt barnbarn laga cykeln varpå flickan skrattandes cyklade iväg i något sorts solskensland. Mamman ger morfar en låda Merci-choklad varpå de håller om varandra och börja le hysteriskt, som om de vore de absolut lyckligaste människorna på jorden just då.

Ett annat scenario handlade om en pojkvän som sa adjö till sin flickvän på en flygplats. Han ger henne en låda Merci innan de skiljs åt, och när hon är påväg därifrån så pekar hon först på chokladlådan och sedan på pojkvännen, varpå hon ger honom en slängkyss.
Haha, fattar ni!? Tack, merci, haha... Listigt grabbar. Och gulligt. Alla ler konstant, som om de hade använt någon illegal substans.

Budskapet kan tolkas: "Ingen lycka är komplett om inte någon ger någon annan ett paket Merci, vad viktigare är: Inget tack är ett äkta tack förrän du sitter och trycker ner nyvunnen finchoklad i käften."

Seriöst, den här typen av feel-good reklam som ska associera produkten med den högsta sortens ovillkorliga lycka passerade sitt bäst-före datum för minst fem år sedan. Om det finns en tävling i vem som kan göra den absolut fånigaste, Hollywood-ending doftande, sockersöta kliché till reklamfilm som världen någonsin skådat så kommer Merci defenitivt tvåa.

1. Riesen

En handbok vid namn "Hur man inte gör reklamfilm" behöver aldrig skrivas. Istället så kan man dela ut ett exemplar av Riesens helariska och perfektionistiska solskensscenario. Här finns allt:

* En arisk pappa
* En lika arisk son
* Ett rörande ögonblick dessemellan
* Gullig dialog
* En hypnotisk virvel gjord av smält choklad
* Slowmotionsekvenser när denna hälls över själva karamellen
* Ett välstädat vardagsrum
* Ofantliga mängder av gyllengult morgonljus
* Hemsk dubbning
* En stråkorkester med smak för muzak
* En mörk säljröst med 25 års rökning i bagaget

Dialogen:

- Pappa, kan jag få en del av din tidning?
- Javisst, vilken del vill du helst ha?
- Sport. (Ja, han är ju en kille, och då passar väl sport bra?)
- Sen vill du väl ha en av mina Riesen också?
*Påsen skickas i ultrarapid över bordet så att några spröda Riesen-karameller glider ut i solljuset*
- Men det är klart!
- Men har inte du alltid sagt att det inte är någonting för dig?
- Det var ju läääänge sedan!


Pappan sneglar över tidningen på sin son med sällan skådad stolthet i blicken.
"Ojojoj, min lilla pojke håller på att bli stor, han har ju moffat i sig sin första Riesen!"
Jag kan tänka mig att pappan sedan går till jobbet och berättar nyheten för sina arbetskamrater, som ger honom en maskulint korrekt ryggdunkning varpå dom gratulerar honom. "Wow, är du inte stolt?"

Jag vet inte hur reklambyrån kan antyda att vi borde blanda in varumärken i våra familjetraditioner. Kanske tänker de sig samma fasta inkomster som till exempel tobaksindustrin, fast med choklad?

Det absolut bästa med den här reklamen är kulturkrocken som uppstår när de ska äta sina delikata Riesens. Eller det handlar väl snarare om hur de äter dem. Att föra in hela karamellen, med papper, i munnen och sedan liksom slita loss själva chokladen med tänderna kan i stor utsträckning betraktas som enormt osvenskt. Ändå så har de gått igenom besväret att dubba filmen för att göra den mer trovärdig, helt i onödan.

Om det finns någonting man kan lära sig av detta så är det väl att sann lycka bara finns i godisreklam.

Tröstpris till: Com Hem, Loreal, "Åh nej, diarré", "Fotsvamp", Cast Away och Anton Berg.


Kommentarer (138)

 
Premiärer
Visa mer
Mest diskuterade filmer
The Curse of La Llorona
Bohemian Rhapsody
Transnistra
Draktränaren 3
Robin Hood
Totalt antal kommentarer: 1739795
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
Slender Man
Annie
Mördaren - en helt vanlig person
ReGOREgitated Sacrifice
Totalt antal recensioner: 8204
Kolumner
Nya medlemmar
j_kubala
dlwhdgus
Amelia999
Sally1000
linsans112
Nya denna vecka: 4  Totalt: 122038
Filmtipsets Länkar
Rekommenderade sajter
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor