Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 724 Besökare idag: 4 346
annons
annons
Sleeping Beauty - Analys
Du kan alltid läsa vad som står på våra forum, men om du vill skriva måste du logga in eller bli medlem.
Sleeping Beauty
cedmoy  8/5 2015 | Stäng |

Skönheten, sömnen och falskheten:
Filmen i huvudsak om att försöka vakna. Och om vi vaknar, vad är det för värld vi vaknar upp till? Förljugenhet och existentialism i en totalt alienerad värld där sovande människor jagar befrielse från meningslöshet genom förnedring, berusning och begäret efter skönheten. En skönhet som sover.

Den första scenen som redan när jag såg den, tydligt visade att filmen är en Film (med stort F) i klassisk bemärkelse, alltså symbolisk, är scenen där Lucy kommer hem till sin vän - ”Birdman”. I gemensamt samförstånd har de ett förljuget artigt trevligt samtal och Lucy, rutinmässigt, som om hon gjort det många gånger förut, ger honom en tallrik sprit med Müsli och häller upp ett överdrivet stort glas till sig själv.

Det är för bisarrt för att vara realistiskt även för en alkoholist. Hon accepterar, förstår beroendet och nedgången, deltar själv men vill ändå få i honom lite näring. Det visar på deras relation. Dom har respekt för varandra men hon kan inte stoppa hans undergång, en relation som är den mest äkta i hela filmen.

Smutsiga pengar, vad samhället värdesätter:
En märklig fråga folk har – med alla dessa olika jobb, och prostitutionen därtill - hur har hon ändå inte råd att betala hyran? Det är ju klart hon har om hon vill. Det är ju uppenbart att hon inte gör alla dessa jobb, eller förnedrar sig själv, för pengarnas skull. Hon är inte desperat av den anledningen. Hon eldar ju upp halva högen med pengar hemma. I en recension läste jag att hon inte tycker sig behöva betala hyra då hon har rätt att bo där, med hennes syster. Det var nåt jag missade men verkar logiskt med tanke på hennes reaktioner.

När hon sedan flyttar, så inte bor hon särskilt billigt inte, utan i lyxig lägenhet med fin utsikt. Det som också visar på relationen med pengar är när mamman ringer till hennes jobb och Lucy, under strikt översyn av sin chef, likgiltigt rabblar upp sitt kontonummer inklusive dom där extra siffrorna som behövs vid internetköp. Första tanken jag fick är att hon bara hittar på siffror för att hon inte orkar med mamman. Troligare är det att hon har gjort det tusen gånger innan och kan alla siffrorna i huvudet. Behöver mamman siffrorna för att finansiera sitt missbruk? Att hon eldar upp pengarna borde väl tolkas som att hon djupt föraktar hur hon får tag i dom och även hur dom sen används. Men hon sparar halva högen så att hon håller sig över ytan.

Sömnen i samhället:
Hon lever i ett hav av alienation, falskhet utan mål och mening. En man på klubbens enda loja replik – vissa fejkar sin död, jag fejkar mitt liv. Varpå hon svarar – ”du är bra på det”, och, ”jag vill suga din kuk”. Den gamle herren som, på sängkanten, innan han ska spendera natten med den sovande Lucy (ännu en Film-scen jag verkligen gillade som enligt många testarpublikens tålamod?) börjar berätta en historia för Madame Clara (föreståndarinnan).

Historien handlar om en man som inte trivs eller kan känna sig vid liv, söker överallt, tills han råkar ut för en bilolycka och bryter alla ben i kroppen. Han säger att han nu själv har brutit alla sina ben, alltså vaknat? Men vad gör han nästa gång hos Lucy? Han tar livet av sig. Han klarade inte av sig själv? Eller var han oförmögen att vakna trots alla brutna ben, ger upp men vill dö bredvid skönheten?

Föreläsningen Lucy går på – vad föreläser dom om? Detta inlägg, som är lätt att missa, är rätt komiskt och också uppenbart Film. Föreläsaren problematiserar varför ”mästaren” i ett parti av vad som ser ut som sällskapsspelet - ”Atoll”, väljer att göra ett drag som innebär att han förlorar. Även dom mest smarta och utvecklade väljer självdestruktivitet, för att vakna? Är det detta som hela filmen går ut på, att studera ett sånt förlopp. Lucy verkar ju inte dum direkt, kanske därför hon sover som djupast? Eller betyder det att dom smartaste, etablissemanget som universitetet ägnar såg åt, gör dom dummaste sakerna?

Jag vill också nämna den symboliska dubbelhet som finns, (som den enda vettiga analys jag hittade pekade ut) - i Madame Claras – ”Your vagina is your temple”, och den strikta regeln om att inte bli penetrerad, när hon blir penetrerad oralt i det lagliga labbexperimentet hon frivilligt deltar i. Själv verkar hon likgiltig inför det och man undrar om allt det andra som männen som utnyttjar henne gör, är mycket bättre. Varför denna respekt? Som att allt är bra och civiliserat om Clara upprepar mantrat ”You're safe here, your vagina is your temple”. Något som hon också påpekar för kunderna - "You're safe here". Man kan nästan se hur falskt Clara egentligen djupast inne tycker att det är. Men Lucy gör uppror mot sin likgiltighet inför sin egen självförnedring genom att försöka tvinga sig själv att känna någonting.

Törnrosa:
Man inte prata om denna film utan att nämna orginalsagan Törnrosa. Med viss risk för överanalys så drar jag ett par paralleller. Törnrosa har en förbannelse över sig från den trettonde feén som inte blev bjuden på hennes dop. När hon är 16 ska hon sticka sig på en slända och dö. En av de andra feerna har en önskning kvar och mildrar förbannelsen till sömn i hundra år. Kungen dödar alla sländor i landet (vilket skulle kunna ses som förlusten av det autentiska i Lucys värld). När Törnrosa är 16 träffar hon en gammal kvinna som spinner och vill själv prova på. Men hon sticker sig och faller i sömn i hundra år. Man kan se den gamla kvinnan som "vuxenvärlden", och när Lucy provar det världen gör, jobben, drogerna, sticker hon sig på spinnrocken och förbannelsen startar. Alla i riket faller i sömn. Alla i Lucys omgivning sover.

Sista steget innan uppvaknandet:
På vägen av likgiltighet och förnedring mot uppvaknandet, så även om hon håller sig uppe, gör mer än rätt för sig och har kontroll, så tar hon större risker, låter sig utnyttjats, men hon blir också mer rebellisk. Något måste hända, gå sönder. Att hon ligger apatisk på golvet i kopieringsrummet när chefen kommer in är ett hälsotecken. Hon uttrycker vad hon känner. Hon får såklart sparken tillslut och tackar chefen på kontorsjobbet när hon frigörs från ett jobb hon uppenbarligen är totalt alienerad ifrån. Men inget verkar hjälpa.

Jag upplever det nästan som att Lucy vill förstå dessa sjuka och ihåliga män, och börjar identifiera sig med dom. Att hon är lika värdelös? Vad vill dom? Men något händer med henne när hon börjar sövas och inte vet vad som händer med henne. I en scen i sin nya lägenhet klarar hon inte av att sova naken längre, går upp och tar på sig trosorna, som om hon har börjat känna skam eller ångest för sin kropp. Hon vill senare veta vad som händer och fixar en kamera.

Kyssen:
Liksom Törnrosa behöver Lucy en kyss för att vakna. Birdman säger att han en gång försökte kyssa Lucy och att hon ska veta det. Vilket är lite märkligt, varför skulle Lucy uppskatta att han säger det? Men i törnrosa-perspektivet blir det logiskt. Liksom Lucy inte kan hjälpa Birdman, kan Birdman inte hjälpa Lucy. Han verkligen vill, har velat, men är nu oförmögen, att få henne att vakna. Kvinnan på den lyxiga nattklubben som fixar kokain ser i en lång sekvens ut att var på väg att kyssa Lucy, eller Lucy henne, men det går inte heller. Inte förrän Madame från den bisarra herrklubben tror att hon är död och ger henne mun mot mun, vaknar hon.

Konsekvenser av skönheten:
Alla män som förnedrar Lucy verkar mer eller mindre förvirrade. De tror att dom hittar någon slags pervers njutning eller befrielse, men förvirringen gestaltas på ett slående sjukt sätt av gubben med hjärtproblem, som lojt famlar runt med hennes sovande kropp och inte vet vad han ska göra. Bilden av skönheten och renheten, som om den försöks ägas eller tas med våld bara leder ner i sinnessjukdom och självförnedring.

Den obehagligaste scenen tycker jag är slutscenen, inte scenen där Lucy skriker, utan den allra sista scenen med perspektivet från Lucys dit-smusslade spy-cam. För mig innebar denna utdragna sekvens kärnan. Att jag förstod att det går upp för Lucy att det är detta som sker henne under nätterna. Hon ligger bredvid döda människor. Kanske att män tar sina liv bredvid henne. På något sätt är den tanken nästan obehagligare än den fruktansvärda scenen tidigare i filmen med gubben som förnedrar henne och bränner henne med en cigarett.

Många kritiserar filmen för att Julia Leigh inte lyckas sy ihop säcken på slutet. Det förstår jag inte alls. Det är väl precis det hon gör. Uppvaknandet blir outhärdligt på grund av den värld Lucy vaknar upp i. Att hon är omgiven av död, att hon (skönheten) sprider död.

Frågan är om förbannelsen släppt helt eller om det bara är Lucy som vaknat? Eller om Clara är Lucys sanna kärlek! Nej vi får akta oss för att läsa in för mycket....

Om det skulle komma en del två hoppas jag att den börjar med att efter hon har skrikit klart, springer ut ur huset, ut över fälten och hamnar hos en snäll bondefamilj, börjar odla potatis och måla tavlor.

Inlägget är ändrat 9/5 2015.
Historik
Göm historik
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor