Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 684 Besökare idag: 4 399
annons
annons
Andra våningens albumtävling (1997-2017) - Allmänt
Du kan alltid läsa vad som står på våra forum, men om du vill skriva måste du logga in eller bli medlem.
Veckla ihop
Andra våningens albumtävling (1997-2017)
Andra våningen  4/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Jag tänkte köra en liten musiktävling för att få hjälp att välja vad jag ska lyssna på för musik. I korthet går det ut på att ni tipsar om musikalbum och jag poängsätter dem efter hur bra jag tycker att de är och hur mycket de "öppnar mina ögon". Poängsystemet behöver man inte bry sig om om man inte vill (annars kan man läsa längre ner), men den med högst poäng vinner.

Vad ni ska göra:
* Välj 5 album (kanske kommer antalet utökas), antingen alla på en gång eller något/några i taget. Jag meddelar i god tid när deadline närmar sig.
* Jag ska kunna hitta albumen (t ex på Spotify eller youtube)
* Albumen ska vara utgivna första gången tidigast 1997.
* Inga livealbum, album med arkivmaterial (från före 1997) eller samlingsalbum.
* Ingen klassisk musik eller jazz.
* Om jag bedömer att musiken ger mig tinnituskänningar så kan jag rata den (man får då ge ett nytt tips).
* Maximal längd: 75 min.

Vad jag ska göra:
* Lyssna på varje album minst 3 gånger.
* Skriva en kort recension och dela ut betyg för brahet och nyhetsvärde.
* När allt är över sätta ihop en spellista anpassad till vinnaren på 10 låtar. Vinnaren väljer om youtube eller spotify. Alternativt kan jag skicka en fysisk skiva på posten till vinnaren, men urvalet är inte särskilt stort.

Poäng:
* Poängen p1 som utdelas för hur bra en skiva är, är 0-10.
* Poängen p2 som utdelas för vilket nyhetsvärde en skiva har, är 0-3.
* Poängen ett enskilt album får är p1+p2.
* Deltagarens sammanvägda poäng är medelvärdet av poängen för de tre bästa tipsen från deltagaren.

Om tävlingen inte tar fart inom de närmaste dagarna (med åtminstone tre engagerade deltagare), kommer jag förmodligen att avbryta den, men annars är det bara att köra på!
Inlägget är ändrat 9/8 2017.
Historik
Göm historik
Hur funkar det ifall man tipsar om album du redan hört?
Om det är album som jag lyssnat mycket på får man en ny chans att tipsa. Om jag lyssnat på dem någon enstaka gång så bedömer jag dem som om jag aldrig hade hört dem förut.
Kommer definitivt att tipsa, om jag hinner.. är inte ledig på ett tag, så får se hur det går
Det låter bra att ambitionen finns. Du får gärna slänga in ett första tips och spara de andra till senare om du vill.
Ok, jag börjar med:

Electric Six - Fire (2003)

Den här plattan förändrade mitt liv på sätt jag inte kunde förstå då. Men på många sätt förnyade den mitt intresse för musik, innan jag ens visste att plattan fanns. Bandet hittade jag och en kompis via en video med katter som spelade låten, via stop-motion-bilder. Ganska snart la vi till låten "Gay Bar" i vår repertoar som "cover-band". Några år senare när jag började arbeta i en skivbutik stötte jag på skivan och köpte den direkt. Det har jag inte ångrat.
Electric Six är speciella, och jag vet inte vad du kommer att tycka om dem, men för mig är det nog det bästa bandet (som jag känner till) som gjort sin skivdebut på 00-talet eller senare.

Plattan ska finnas på Spotify.
Jag minns Danger! High Voltage och förknippar den (nostalgiskt) med festande på den tiden. Tror aldrig att jag funderade närmare på vad det var för låt eller vilka som låg bakom den. Ska bli intressant att undersöka detta närmare. Albumet står på tur efter Bottomless pit.
Veckla ihop
Electric Six -- Fire
Andra våningen  6/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
I grova drag är det väl nån slags uppdaterad 70-talsrock som känns rätt tidlös. Men särskilt sångaren bidrar med en viss energi eller vad man ska kalla det, som jag fångas av lite mer för varje gång jag lyssnar. Det finns något med den som berör mig, och jag minns nu, först efter tredje lyssningen, att jag ett tag då och då skrev musik med det "tonläget", eller för att kanalisera något liknande, som inte bara är skoj och skratt, utan faktiskt i första hand något sexuellt tror jag, även om det inte är souligt sexigt eller så.

Men ibland känns det lite som att det handlar om att upprepa ett vinnande festtemakoncept, som den något överflödiga kortisen Nuclear War on the Dance Floor.

Svårbedömt minst sagt. Men det har helt klart charm. Kanske är det ändå svårt för mig att betrakta det som något nytt.

p1: 6
p2: 0

poäng: 6. Mitt utslagsgivande omdöme leder till följande

Aktuell(a) topplista
1 Electric Six -- Fire (6)
2 Death Grips -- Bottomless Pit (4)
Inlägget är ändrat 9/8 2017.
Historik
Göm historik
Ja, nytt är det ju inte, de är ju mer banbrytande på nyare plattor, men som du själv är inne på, växer de väldigt bra, ju mer man lyssnar.
Bestämde mig för att lyssna på alla album som fått minst 6 totalpoäng ännu en gång. Första gången jag lyssnar sedan tävlingen. Men Fire har fortsatt växa. Verkligen inget album jag skulle ha fått för mig att lyssna på om det inte varit för tävlingen, så extra kul.

Räknar inte med att alla 6-poängare ska funka lika bra just nu.
Mitt andra album:

Damian "Jr. Gong" Marley - Welcome to Jamrock

Enligt mig är Damian Marley det bästa som hänt reggaen sedan hans farsa. Behöver jag egentligen säga mer?
Finns på Spotify.
Inlägget är ändrat 7/8 2017.
Historik
Göm historik
Vad som talar för: mycket hjärta, lagom varierat.

Vad som talar emot: hans vattnigt skrovliga röst (t ex i Road to Zion), en genre som jag inte har så mycket för.

Min fördom höll sig den här gången efter tre lyssningar: det ger mig inget direkt att lyssna på det här, fast det stör inte heller som bakgrundsmusik, förutom när han rosslar som värst. Några låtar är på gränsen att irritera mig även förutom hans röst (There for You, Beautiful, In 2 Deep). Å andra sidan är Khaki Suit en bra avslutning (Eek-a-mouse har jag alltid gillat lite) och titelspåret (som jag förstås känner igen väl) är väl en annan höjdpunkt.

p1: 3
p2: 0

Poäng: 3

Aktuell topplista
1 Menace Ruine -- The Die Is Cast (8) (nonamateur)
2 Danny Brown - Atrocity Exhibition (8) (Trent Walker)
3 Electric Six -- Fire (6) (wasteoftime)
4 Pekka Pohjola -- Pewit (5) (Gordyal)
5 Primal Scream -- Chaosmosis (5) (emmycaution)
6 Joanna Newsom -- The Milk-Eyed Mender (4) (Barneyk)
7 Death Grips -- Bottomless Pit (4) (Trent Walker)
8 Damian "Jr. Gong" Marley -- Welcome to Jamrock (3) (wasteoftime)
Inlägget är ändrat 11/8 2017.
Historik
Göm historik
Äsch, "In 2 Deep" är ju bästa spåret!
Great minds think different. Det är en så "dum" refräng rent musikaliskt, lite för likt Lillebrors låtar, men i sista änden är det förstås helt en smaksak om det är bra ellr dåligt.
Jag tänker att det beror nog också lite på hur förkovrad man är i genren. Jag uppskattar ju framför allt hans texter, och leveransen av dem, även om jag gillar musiken också, så är den inte i fokus för mig.

Får gå hem och fila på nästa bidrag. Ledig i helgen så kanske kan fixa fram resterande tre.
Helt klart. Jag är inte mer förkovrad i genren än en slumpmässig radiolyssnare.
Kollar bara så du inte missat mitt andra tips.
Nejdå, jag kommer till det. Just nu är det ett gäng före, och det kan bli fler om det kommer ytterligare deltagare.

Jag skulle aldrig ha fått idén att lyssna på Damian Marley, trots att jag uppskattar fadern. Men med tanke på ditt första tips vågar jag ha små förhoppningar på att det ska bli annat än trist.
Ok, ja det är helt okej, tänkte mest eftersom att det inte blivit något svar, så den föll mellan raderna s.a.s., är det fortsatt okej att ta ett album i taget?
Din musiksmak är notoriskt svårläst för mig, så jag kör några tips ganska mycket på måfå. Tämligen nytt blir det.

1. Julia Holter - Have you in my wilderness (2015)
Har följt Holter genom hela hennes karriär, eftersom jag tyckt att hon haft potential. I och med den här skivan fick hon slutligen till en fullträff. Väldigt smakfullt och finurligt arrat.

2. Death Grips - Bottomless pit (2016)
Möjligen viss tinnitus-varning här, men du brukar inte vara speciellt lättskrämd. Gillar skarpt hur det här bandets intellektuella framtoning och detaljerade produktioner kombineras med primal energi.

3. Danny Brown - Atrocity Exhibition (2016)
Min favoritskiva från förra året. Elektriskt och eklektiskt hiphop-mästerverk från Detroit.

4. Sampha - Process (2017)
Stor men välförtjänt hype från i vårvintras. Trodde skivan skulle låta ungefär som Solange innan jag lyssnade på den, men den för snarare tankarna till David Sylvians allra bästa sololåtar.

5. Mount Eerie - A crow looked at me (2017)
Förmodat innerlig musik centrerad kring akustisk gitarr ger mig ganska ofta klåda, men den här skivan tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Långsamt krängande låtskelett med, av uppenbara skäl, väldigt sorgliga texter.
Kul! 2-5 har jag inte ens hört talas om. 1 däremot har jag nog lyssnat igenom en gång. Framför allt har jag dock lyssnat på Feel You, som typ är den bästa låten jag vet från de senaste åren. Börjar nog med Death Grips och sparar Holter till slutet.
Verkar vara en trevligt varierad samling musik. Har satt igång Bottomless Pit och även om det helt klart är på gränsen så funkar det nog med mina öron.
Veckla ihop
Death Grips -- Bottomless pit
Andra våningen  6/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Det finns ett stort problem med skivan, och det är fyrkantigheten. Det hela känns lite tråkigt, instängt och billigt inruta. Utöver det är ljudlandskapet trevligt sammansatt. Jag lyckas inte få ut så mycket av de textfragment jag noterar, men det finns inget som stör med den. Ibland blir albumet riktigt tråkigt (särskilt följden Warping, Eh, Bubbles, Trash... förmodligen missar jag någon charm med texterna), men några låtar är värda ett positivt omnämnande också. De två första låtarna är närmast att ta sig ut fyrkantigheten och kännas "riktiga". Hot Head är min favorit på plattan och känns som något som Squarepusher hade kunnat komponera när det begav sig, fast fyrkantigare och med en rappare. Spike är poppigt rolig.

I de sista 6 låtarna stör jag mig generellt sett mer på. Vad än albumet har så blir det för mycket av det för min del och som helhet kan jag inte ge den någon hög poäng.

p1: 3
p2: 1

poäng: 4.
Inlägget är ändrat 9/8 2017.
Historik
Göm historik
Veckla ihop
Danny Brown - Atrocity Exhibition
Andra våningen  9/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Kort sagt var skivan precis vad jag hoppades när jag läste din beskrivning. Den är ingen stor ögonöppnare, men det finns mycket i detaljerna som gör att den förtjänar ett p2-poäng. Framför allt är den dock riktigt bra som helhet, med ganska korta varierade låtar som sammanfattar mycket av det fördelaktiga jag hört i senare års hiphop.

Precis som Joanna Newsom har Danny Brown en gäll och svajig röst, men den funkar hur bra som helst. Vet inte om man ska föra in den i nån slags tradition som leder bak till Cypress Hill och kanske andra "ljusa busiga" afroamerikanska rapröster som Flavours, men till skillnad från dem är den Danny Brown inte bara uthärdligt utan som sagt riktigt bra. Vet inte helt varför. Har väl att göra med vad han sjunger förstås.

Ingen låt är dålig men de mediokraste är kanske Rolling Stone, When it Rain och Today. Bäst är kanske White Lines och Get Hi. Det finns inte, vad jag kan bedöma, någon riktig topplåt, vilket kanske är albumets största problem.

p1: 7
p2: 1

Poäng: 8

Aktuell topplista
1 Menace Ruine -- The Die Is Cast (8) (nonamateur)
2 Danny Brown - Atrocity Exhibition (8) (Trent Walker)
3 Electric Six -- Fire (6) (wasteoftime)
4 Pekka Pohjola -- Pewit (5) (Gordyal)
5 Primal Scream -- Chaosmosis (5) (emmycaution)
6 Joanna Newsom -- The Milk-Eyed Mender (4) (Barneyk)
7 Death Grips -- Bottomless Pit (4) (Trent Walker)
Inlägget är ändrat 10/8 2017.
Historik
Göm historik
Ja, det går absolut en röd tråd från B-Real till Danny Brown, men Brown tycker jag är bättre både tekniskt och artistiskt.
Det tror jag att jag också tycker.

Är det något annat som gör det till din favoritskiva från ifjol? Jag förstår att många kan tycka det, och tycker själv att det är en av de bästa hiphopskivor jag hört (kanske den bästa, men så har jag inte lyssnat på så många heller), men jag känner mig rätt utomstående när det kommer till nutida musik och hiphop och funderar på om det är nyanser som jag missar helt.
Nej, jag tror inte du missar några detaljer. Jag är inte heller någon hiphopkonnässör, men jag tycker verkligen mixerbordsreglagen är helt rätt inställda på hela Atroxity Exhibition och både de vokala insatserna och ljudbilden osar av självförtroende. Ljudbilden är inte speciellt komplex och inte heller överdrivet detaljerad, men den förmedlar verkligen känslan av att man tror stenhårt på de ljud man använder.

Överlag är produktioner och ljudbilder skälet till att jag lyssnat så mycket på artister som t ex Vince Staples och ASAP Rocky de senaste åren, medan en kille som Young Thug även tilltalar mig väldigt mycket som vokalist.

Sedan brukar jag när ett år tar slut inte ha hunnit lyssna ordentligt på mer än 30-40 skivor från det gångna året, så det är ju inget enormt urval i talar om.
Sampha -- Process
Andra våningen  25/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Jag uppskattar verkligen dina tips eftersom de hjälper mig i mitt pågående projekt att överbrygga mitt sätt att förhålla mig till det som spelas på radio och det jag själv väljer att lyssna på. Process tyckte jag vid första lyssningen lät tjatigt samtida rent ljudmässigt, men eftersom det finns så mycket olika kvaliteter inbakade i det som är möjliga för mig att uppfatta, så stiger ett nytt intryck fram efter ytterligare lyssningar. Du pratar om David Sylvian, jag tycker att jag hör soul och r'n'b från såväl 70-tal (spår 4) som 90-tal (spår 8), gammal IDM med mera. I mitten av skivan, när det blir som minst poppigt som som mest introvert och experimentellt med kusliga körinslag med mera (spår 5-7) är det riktigt bra.

Jag har dock ett litet klagomål: det är inget direkt fel på hans röst men den har en beklagande ton som blir en liten aning påfrestande när den tar så stor plats som den gör. Kan inte låta bli att jämföra med Heroes där Bowie verkligen kliver åt sidan.

p1: 7 (tvekar mellan 6 och 7)
p2: 0 (tvekar mellan 0 och 1)

Poäng: 7

Ställning:
1 Trent Walker -- 6,3
Inlägget är ändrat 25/8 2017.
Historik
Göm historik
Veckla ihop
Mount Eerie - A crow looked at me
Andra våningen  31/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Vid första lyssningen lyssnade jag först inte ett dugg på texten. Så hörde jag efter en bra stund ”the day my daughter asked me if mommy swims”, och av någon anledning fångade det min uppmärksamhet så att jag även hörde ”I said yes she does, that’s probably all she does”, och det högg till rejält. Därifrån kunde jag inte låta bli att följa med i texterna.

Vid andra lyssningen tyckte jag att det var bra texter med perfekt musik, men vid tredje lyssningen började den drabbande känslan klinga av något och jag började inse att det rent musikaliskt nog inte intresserar mig särskilt. Det är också tveksamt om jag kommer att vilja höra det här igen, hur bra jag än tycker att texterna lyckas göra det de gör.

PS. Det hade varit rätt coolt om han spelat in den här skivan utan att ha haft en fru som dog.

p1: 4
p2: 0

Poäng: 4

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3. sennight -- 6,0
4. Gordyal -- 5,7
5. Barneyk -- 5,0
6. wasteoftime -- 4,7
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
Inlägget är ändrat 31/8 2017.
Historik
Göm historik
Jag tycker som sagt det är en knepig genre. Det är som att kontexten gör att uttrycket lätt känns lite jobbigt tillkämpat om man musikaliskt vandrar för långt från standardmall 1A, samtidigt som musikens sprängverkan ofta blir rätt kortvarig ifall uttrycket är för simpelt.

PS: Absolut. Jag är egentligen av åsikten att riktigt bra fiktion är minst lika verklig som "verkligheten".

PS 2: Du håller en imponerande hög lyssningstakt. Antar att du inte hinner lyssna på speciellt mycket annat så länge det här projektet pågår?
Jag brukar lyssna på p2 på helgmorgnar/förmiddagar och ibland på nån slumpmässig frekvens när jag lagar mat eller liknnande, men annars har nog musiken härifrån varit det enda jag lyssnat på sedan projektet startade.
Veckla ihop
Julia Holter -- Have you in my wilderness
Andra våningen  12/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Att jag inte tog mig tid att lyssna ordentligt på albumet i samband med att jag upptäckte Feel You hösten 2015, hade bara att göra med tidsbrist och senare alltför stor ivrighet att bryta ny mark i mitt musiklyssnande. Därför skulle man kunna säga att Trent Walker har oförtjänt tur som tipsade om just det här albumet, men å andra sidan är det inte dåligt att pricka in just det här albumet, så alla poäng är väl förtjänade.

Nå, albumet håller en hög nivå rakt igenom, och det enda ”felet” är att det inte har något riktigt sammanhang i nutiden utan flyter omkring som i ett limbo där det är lite kusligt att vistas. Det är knappast ”gjort”, mer än i den mening att det är en traditionell genre (art pop, och ibland lite 60-talspsykedelia), men det är så pass bra att det ändå känns sorgligt att det saknar någon riktig förankring eller går att placera i en livfull musikalisk utvecklingslinje. Allra starkast känner jag detta då jag lyssar på Feel You: då och då händer det att jag upptäcker en låt eller en skiva och känner: det här skulle jag ha upptäckt i barndomen, eller i 20-årsåldern, men nu blir det som en falsk nostalgi redan vid första lyssningen (detta gäller t ex Zombies Odessey and Oracle, sennights tips Wild Swans Worst Year of My Life, och, kanske värst av alla, Fox Second Hand Love där den illusoriska nostalgin sträcker sig till tiden före min egen födelse), men aldrig har det skett så tydligt med nyproducerad musik som med Feel You.

För att nämna något om övriga låtar så är Sea Calls Me Home helt i min smak med ett saxofonsolo som är precis sådant som jag ville ha mina solon då jag ägnade mig åt låtkomponerande. Men över hälften av låtarna är minst lika bra. Det är lättare att peka på de sämre: Lucette Stranded on the Island är lite tjatig och oinspirerad i jämförelse med det andra, och How Long? och Everytime Boots kanske också är relativt mediokra.

p1: 8 (och då är jag snarare försiktig än frikostig)
p2: 0

Poäng: 8

Ställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7
3. sennight -- 6,0
4. Gordyal -- 5,7
5. Barneyk -- 5,0
6. wasteoftime -- 4,7
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
Och Ekstasis och Loud City Song är ju också helt fantastiska album! Och så verkar ett alldeles nytt ha kommit! Det här var illa, tar fokus helt från tävlingen. Hade sajten funkat bra i går kväll hade jag fortsatt beta av albumen i tävlingen istället för att snöa in så här.
Ja, skivan är mycket bra. I min bok topp 3 från det starka musikåret 2015. Mina favoritlåtar är Feel you, Silhouette och Vasquez.

Marienbad från Ekstasis var den låt som fick mig att fastna för henne på allvar. Jag tycker dock både den skivan och Loud city song har en del partier som inte är jätteengagerande, men det är absolut gott hantverk.
Jag har så enormt kass koll på ny musik, men jag lovar att göra ett försök. Var inte lugn.
Det blir nog mest lågoddsare...

Pekka Pohjola / Pewit - 1997
Pekka ligger på min topp tio över bästa g/a genom tiderna. Detta är långt ifrån hans bästa album, men han har knappt gjort en enda svag platta, så... Kuriosa: plattans sluttema (helvete vad bra det är!) använde jag mig av vid en dansaudition till en pjäs jag satte upp.

Spock's Beard / V - 2000
SB är allt annat än pålitliga. De kan vara enormt mesiga, gäsptrötta och/eller prog-klyschiga. Men plattan V ger mig exakt det jag vill ha: Traditionell prog i ny, fräsch förpackning och med bra driv

Porcupine Tree / Deadwing (spotify) - 2005
PT är enligt mig det överlägset bästa bandet av idag (når också min g/a-topp tio). Svårt att välja album, Men Deadwing är åtminstone ett av deras allra bästa

Deadsy / Phantasmagore (spotify) - 2006
Detta är en jättechansning, eftersom jag inte har hört plattan i sin helhet. Min uppfattning av Deadsy är att de utåt är skitfåniga posers och att musiken låter som all annan pinsam dussin-hardcore, men att det dväljs harmonier och melodier som skiljer sig markant från det vanliga skräpet. Låten Time är grymt bra!

Pétur Ben / Wine For My Weakness (spotify) - 2007
Grymt begåvad islänning som gör mörk, vacker och hyfsat lågmäld singer/songwriter-musik (kan man säga så?). Upptäcktes via den fantastiska filmen Children. Dök även upp i leken med en lår från varje land.
Tack! Deadwig har jag lyssnat på en del för länge sedan, men blandar ihop med in absentia. Jag tror ändå att det är rättvisast som jag diskvalificerar tipset. De andra är klara. Både Pohjola och Spock's Beard är sådana som jag lyssnat på tidigare, men inte de aktuella albumen. Deadsy låter bekant, men Petur Ben är helt okänd för mig.
Veckla ihop

Gordyal  6/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Då kör vi en annan lågoddsare som även den riskerar diskning:

Mr Bungle / California (spotify) - 1999
Helt jävla suverän platta!
Ha, den lyssnade jag på en gång för 14 år sedan och avfärdade, men den ska få en ny chans!
håller med!
Ska sanningen fram så lyssnade jag inte igenom den från början till slut utan hoppade igenom låtarna när jag stod i skivaffären.
Veckla ihop
Pekka Pohjola -- Pewit
Andra våningen  8/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Instrumentell progrock lyssnar jag i stort sett aldrig på, men den varmt melodiska 70-talsvarianten kan jag göra ett undantag för. På Pewit tycker jag att det återkommande temats rockigare del (i början och i slutet av plattan) låter 80-tal, medan Melkein och Pewit är 70-tal och det är också dessa båda låtar som jag gillar mest. De efterföljande kortare styckena är jag rätt likgiltig till. Som helhet är det ett fullt lyssningsbart album, men om jag återvänder kommer jag nog inte lyssna på hela.

p1: 5
p2: 0

poäng: 5

Aktuell topplista
1 Electric Six -- Fire (6) (wasteoftime)
2 Pekka Pohjola -- Pewit (5) (Gordyal)
3 Death Grips -- Bottomless Pit (4) (Trent Walker)
Inlägget är ändrat 9/8 2017.
Historik
Göm historik
Veckla ihop
Spock's Beard -- V
Andra våningen  12/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Först en anmärkning: jag har absolut lyssnat igenom albumet en gång för några år sedan, och At the End of the Day hamnade tydligen i en spellista ett tag. Jag tror att den försvann för att den var lång och inte så intressant. För hela skivan gäller att kompositionerna är lättsmält njutbara, med välkända grepp ända bak via hela 80-tals-AOR:en, 70-talsprogjättegänget till Paul McCartney (Thoughts pt 2 är rena Gentle Giantspastischen bitvis). Det enda som knastrar när man tuggar i sig musiken är töntigheten. Den representeras framförallt av de ”tuffa” partierna (särskilt i At the End of the Day) och texterna som ibland följer musiken alltför väl (a window open wiiide). Grädden på moset är dock Neal Morses Bryan Adamshesa röst. Vad man saknar Peter Gabriel i sådana sammanhang.

Men ignorerar man töntigheten så är det som sagt skön musik, riktigt skön stundtals. The Great Nothing är min favorit.

p1: 5
p2: 0

poäng: 5

(Jag slutar här att försöka ranka albumen. Poängställning för deltagarna kommer istället så småningom.)

Gordyal  12/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Tja, det kunde ju ha varit värre. =)

Även jag håller The Great Nothing som plattans bästa låt, även om refrängen på Revelation kanske är plattans bästa tema.
Ibland kan jag känna att Mike Patton liksom Frank Zappa gör nån slags billig serietidningsmusik där det slösas med uppslag som hade mått bra av att förfinas, och i alla fall inte sjungas på det lätt tillgjorda sättet som dessa sångare har. Mike Patton är dock lite lättare att ta till sig, för jag tycker mig kunna hitta en stabil botten: hans kärlek till filmen/filmmusiken som står oomkullrunkelig. Att det är lite överdrivet/hånfullt på ytan spelar ingen roll då filmen i vilket det utspelar sig är på allvar.

Och efter tre lyssningar funderar jag på om detta kanske kan vara den ultimata Mike Pattonskivan. Den är mer filmiskt vacker än Disco Volante, konsekventare än Faith No More skivor... Nå, det är svårt att säga eftersom jag inte lyssnat på hans projekt utöver Faith No More på åratal, men jag uppskattar Californias breda grepp, geografiskt och tidsmässigt, och kanske kommer att ge skivan några lyssningar snart igen helt opåkallat.

p1: 7 (med viss tvekan)
p2: 0

Poäng: 7

Ställning:
1. Trent Walker -- 6,5
3. Gordyal -- 5,7
2. wasteoftime -- 4,7
Veckla ihop
Deadsy -- Phantasmagore
Andra våningen  7/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Kompromisslöst töntfrän åka motorcykelrock med både en rätt tydlig tidskänsla (00-tal med en påminnelse om nu-metallens och emo-rockens ljudbild) och en tidlösare ambition (med melodiska referenser till the Immigrant song och den där klassiska begravningsmarschen, och dessutom en cover på Paint It Black, som förresten var en av de sämre spåren, men framför allt med väl genomarbetade kompositioner och arrangemang). Jag uppskattar det, men har ändå en känsla av att det inte kommer att bli musik som roterar regelbundet i min dator. En fin och rolig yta, men knappast något som berör mig. Men å tredje sidan, som en albumhelhet är det verkligen inget att klaga på.

p1: 6
p2: 0

Poäng: 6

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3-4. sennight -- 6,0
3-4. Gordyal -- 6,0
5-6. Barneyk -- 5,0
5-6. wasteoftime -- 5,0
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
Veckla ihop

Gordyal  7/9 2017 | Stäng | Nästa nya
Wow! Jag uppskattar särskilt när vi hittar gemensamma kvalitéer - även om våra åsikter kring dessa glider isär eller inte.
Intrycket har inte ändrats ett dugg. Det är bra, men likgiltigt.
Pétur Ben -- Wine For My Weakness
Andra våningen  15/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Med ett plågat leende läser jag för första gången titeln på albumet och tänker: vilken förfärlig navelskådande singer songwriter! Oavsett om det är ner- eller upptempo så är det den där tråkiga känslomässiga "mollrock"-harmoniken som man måste slåss mot när man skriver musik, precis som man måste slåss mot de bluesrockiga ackordsekvenserna (som i och för sig inte Ben gör sig skyldig till). Ett och annat uttjatat Beatlesgrepp som delvis processats genom britpopvågen hörs också i låtarna. I'll Be Here är typexemplet på vad jag inte gillar med albumet. Men Something Radical avslöjar ytterligare en aspekt av navelskåderiet: om inte detta är en text som är för djup för mig för att förstå så är det en uppenbar brist på dåligt omdöme.

Nog sågat. Albumet är ändå ganska lyssningsbart. Lite i längsta laget som en helhet, men med sin begränsade förmåga varierar han det så gott han kan och de musikaliska texturerna(?) tilltalar mig. Texterna känns i alla fall som om de är på allvar och Alone är riktigt fin.

p1: 4
p2: 0

Poäng: 4

Ställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7
3. sennight -- 6,0
4. Gordyal -- 5,7
5. Barneyk -- 5,0
6. wasteoftime -- 4,7
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
Inlägget är ändrat 15/9 2017.
Historik
Göm historik
1. Primal Scream - Chaosmosis (2016)
Enligt mig Primal Screams bästa album. Bra elektro som korsar lite eurodisco med shoegaze kanske (ingen expert på shoegaze så chansar lite med liknelsen).

2. They Might Be Giants - Here Comes Science (2009)
Om man verkligen ogillar vetenskap så kanske det här inte går hem men man behöver inte vara expert för att gilla den. Ett pedagogiskt album med låtar av blandad karaktär. Hela albumet med videos finns här (finns inte på spotify): https://www.youtube.com/watch?v=ty33v7UYYbw&list=PL768A3BAB3A63AE9B

3. The Beautiful South - Gaze (2003)
TBS blev ju aldrig stora här i Sverige så jag brukar ta tillfällen i akt att tvinga folk lyssna på dem. Poppigt, balladerna är inte dess styrka.

4. Leonard Cohen - You Want it Darker (2016)
Mörkt och andaktsfullt.

5. Kite - VI (2015)
Kite släpper bara EP, inga album så du får väl diska det här bidraget men det vore synd. Kite är nämligen det bästa som hänt svensk musik.
Tack för tipsen, de ser alla intressanta ut! Det är på tiden att jag lyssnar på They Might Be Giants som jag hört så mycket om (mest av dig). Också bra att tävlingen blir ett extra skäl för mig att lyssna på Leonard Cohens sista album.

VI verkar vara över 25 minuter i alla fall, så det klarar en snäll albumgräns.
Primal Scream -- Chaosmosis
Andra våningen  8/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Damkören får mig att tänka på Bob Dylans och Kjell Höglunds skivor som kom efter deras mest "framstående" perioder. Är det ett tecken på ålderskris, eller på mindre fokus på trendighet och större fokus på inspelningsglädje? Hur som helst en samling solid pop, inte shoegaze kanske men vissa sköna brittiska vibbar från 80-90-talen. På det hela taget något bättre än nästan allt som spelas på radio, men tyvärr är det inte nog för att fånga mig och då blir en sådan här poppig vanlig sak rätt meningslös att lyssna på. Men sista låten känns eventuellt värd att stoppa in i en spellista och spara.

p1: svag 5:a
p2: 0

poäng: 5

Aktuell topplista
1 Electric Six -- Fire (6) (wasteoftime)
2 Pekka Pohjola -- Pewit (5) (Gordyal)
3 Primal Scream -- Chaosmosis (5) (emmycaution)
4 Death Grips -- Bottomless Pit (4) (Trent Walker)
Inlägget är ändrat 9/8 2017.
Historik
Göm historik
Veckla ihop
They Might Be Giants - Here Comes Science
Andra våningen  13/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Jag ogillar väl inte vetenskap egentligen, men att lyssna på det här albumet får mig nästan att börja göra det. Jag kunde inte undvika att se små bitar av filmsekvenserna också när jag gick in i fliken för att få nästa låt att starta, och de förbättrade knappast intrycket. Jag känner mig nästan sjuk efter det här. Kan nog inte förklara varför, men den som förstår förstår (om någon gör det).

För jag tror ändå att flera av låtarna har ett pedagogiskt värde. Man kan lära sig regnbågens färger och mycket annat smått och gott, fast andra låtars pedagogik är lite oklarare för mig, som den om fotosyntesen. I stora drag har skivan säkert fört gott med sig för de barn som lyssnat på den, men jag vill aldrig någonsin mer höra den.

p1: 1
p2: 0

Poäng: 1
Haha. Det var en sågning som hette duga det. Vet egentligen inte om jag trodde du skulle gilla den, men jag gör ju det så den fick bli ett tips iaf.
Veckla ihop
The Beautiful South -- Gaze
Andra våningen  27/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Jag gillar pop/rocktexter av det här slaget som håller sig till traditionella former/teman som relationer, livet etc, men som har en liten annan vinkel som ger texterna en tvetydighet eller tvingar en att reflektera närmare över dem, utan att de för den delen tar till några medvetna provokationer. Ungefär som City Boy, på sitt sätt. Musikens existensberättigande ligger i båda fallen inuti deras poprockkontext och i relativt subtila och personliga perturbationer inom denna. Sedan tycker jag att den manliga sångaren här är rätt tråkig (ogillade honom rent av vid den första lyssningen) och det finns ingen enskild låt som jag direkt blir sugen på att höra igen (skulle möjligen vara den som tjejen sjunger).

p1: 4
p2: 0

Poäng: 4

Ställning:
1. Trent Walker -- 6,5
2. Gordyal -- 5,7
3. wasteoftime -- 4,7
4. emmycaution -- 3,3
Inlägget är ändrat 27/8 2017.
Historik
Göm historik
Veckla ihop
versionen då jag inte låter som en bajsnödig musikkritiker
Andra våningen  27/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Småmysig musik.
Jag gillade den bajsnödiga kritikern. Jag har själv problem att uttrycka mig bajsnödigt om musik.
Veckla ihop
Leonard Cohen - You Want it Darker
Andra våningen  7/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Det är svårt att inte jämföra med Dylans senare plattor, eller för den delen Höglunds, när man ska lyssna på Cohen från 2016. I en gren vinner Cohen: vem som än arrangerar musiken, gör det bäst här. Det är inte bara respektfullt fantasilöst genrekomp utan det finns en bredd och en naiv spelglädje. Gillar mängden körer och stråkar. Det enda som låter som en musiker av det slag som Höglund och Dylan råkade ut för, är elgitarren på Leaving the Table.

Texterna och Cohen är som förväntat, vilket är bra, förutom att Treaty med dess återkomst är riktigt tung och ännu bättre än vad jag förväntat mig.

p1: 7
p: 0

Poäng: 7

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3-4. sennight -- 6,0
3-4. Gordyal -- 6,0
5. emmycaution -- 5,3
6-7. Barneyk -- 5,0
6-7. wasteoftime -- 5,0
8. BrutusBeefcake 3,7
Kul att höra. Jag tycker det är ett mäktigt album. Kolla även in Popular Problems om du inte gjort det.
Veckla ihop
Kite -- VI
Andra våningen  15/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Välskrivna låtar, gammaldags stämningsfulla synthar, en sångare som har litet samma kvalitet i rösten som Broder Daniels Henrik Berggren, och texter som jag inte helt tagit in men som verkar tala till mig i viss mån... allt går bäst samman på första låten som blir en av få enskilda låtar i den här tävlingen som åker in på mina spotifyspellistor. Och helheten? Det är en hög lägstanivå, undantaget andra spåret som är rätt mediokert, men dock fyller som funktion som ett upptempoavbrott. Poängen blir:

p1: 7
p2: 0

Poäng: 7

Ställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7
3. emmycaution -- 6,3
4. sennight -- 6,0
5-6. Gordyal -- 5,7
5-6. BrutusBeefcake 5,7
7. Barneyk -- 5,0
8. wasteoftime -- 4,7
Verklligen glad att du gillade Kite. (Nicklas Stenemo var även sångare i The Mo om det säger dig något).
Låter fortfarande bra (har bara lyssnat på första låten sedan tävlingen, men den sticker inte direkt ut brahetsmässigt egentligen). Kommer rotera ännu ett par gånger framöver tror jag.
menace ruine the die is cast
känns som att jag redan vädrat de flesta tips jag har att bjuda på, men kan inte erinra mig om nån reaktion på just menace. smågrötigt långsamt utan att bli tråkigt. kanske finns på spotify. låt för låt, tuben: 1, 2, 3, 4, 5, 6 & 7
Tack, tror inte jag hört om detta tidigare... i så fall har jag helt glömt bort det. Står på tur efter Primal Scream.
Varför funkar det? Minimalistiskt. Subtilt (med pauser av oregelbunden längd). Sångerskan sjunger vackert och värdigt, låter ibland som Nico, fast mer som han i Placebo. Allvaret som kommer från metalgenren gör sig bra i kombination med detta och blir sällan skrattretande som så ofta annars. Metalens mörker i instrumenteringen, gör sig bra i kombination med de relativt ljusa kompositionerna. Allra bäst funkar det i den ljusaste kompositionen (Dismantling).

Minus: Variationen kunde ha varit bättre, ingen enskild låt som når de högsta nivåerna (förutom Dismantling är Surface Vessel nog min favorit efter tre lyssningar, men svårt att veta om mitt omdöme grundar sig på nyhetens behag eller en glimt av en inte helt avtäckt storhet), de aggressivare instrumentalpartierna är överflödiga, men som tur är få.

p1: 6 (även om jag är frestad att sätta 7)
p2: 2

poäng: 12

Aktuell topplista
1 Menace Ruine -- The Die Is Cast (8) (nonamateur)
2 Electric Six -- Fire (6) (wasteoftime)
3 Pekka Pohjola -- Pewit (5) (Gordyal)
4 Primal Scream -- Chaosmosis (5) (emmycaution)
5 Death Grips -- Bottomless Pit (4) (Trent Walker)
Inlägget är ändrat 9/8 2017.
Historik
Göm historik
kul! håller också dismantling högt. har inte lyssnat på dem på ett tag, men borde nog. eller, jo. hade en låt från en annan skiva i lurarna nyligen.
bra tips. älskar the die is cast.

nonamateur  19/8 2017 | Stäng | Nästa nya
kul! dubbelt bra.
när jag återvänder efter att inte lyssnat sedan i höstas (eller sedan tävlingen) så faller albumet lite som helhet och första delen är inte alls rätt, men de tre sista spåren, även den långa bosom of the earth, funkar hur bra som helst (nåja utterly destitute är kanske lite tjatig).

nonamateur  00:29 1/6 | Stäng | Nästa nya
snöade själv in ganska hårt på dem till en början, men sedan föll de halvt i glömska några år fram till denna lek.
Kul tävling!
Jag satt och funderade lite på vilken typ av album jag ville tipsa om, jag har inte jättebra koll på din musiksmak.
Till slut bestämde jag mig för att kolla jag igenom min last.fm statistik över mest lyssnade album och tipsa om dom 5 första som jag blev mest nyfiken på vad du skulle tycka om.

Joanna Newsom — The Milk-Eyed Mender
Finns inte på spotify men på youtube. Var så kär i sången och ljudbilden var för mig något helt nytt och unikt.

Future Conditional — We Don't Just Disappear
Jag är chockad varje gång jag ser att låtarna har färre än 1000 spelningar på spotify, jag tycker det är otroligt bra.

Moder Jords Massiva — Ur djupen
Tycker Moder Jords Massiva är så svängigt, stämningsfullt och charmigt!

Masquer — Cover My Face As The Animals Cry
Jag återupptäckte nyss det här albumet, 2012 lyssnade jag på det otroligt mycket men sedan dess knappt lyssnat på det alls tills för några veckor sedan, tycker fortfarande att det är fantastiskt.

Leslie Hall — Songs in the Key of Gold
Inget album har någonsin gjort mig så peppglad som detta.

Bonusalbum:

Fläskkvartetten — Voices of Eden

Christian Falk — Quel Bordel
Tack. Åh, Joanna Newsom var ett fenomen på rateyourmusic för ett antal år sedan, men jag måste ha studsat på hennes röst eller något, för jag lyssnade aldrig ordentligt förrän härom veckan då jag lyssnade ordentligt på Ys som är med på listan i granntråden. Fick viss mersmak. Moder Jords Massiva är ett sånt där bandnamn som jag hört men som inte säger mig något. Fläskkvartetten kan ju inte vara helt fel. Quel Bordel hade min bror på skiva så det kan hända att jag hörde den en hel del men att den gjorde extremt lite intryck. Jag får göra en bedömning när jag lyssnar på den om tipset godkänns eller inte. Övriga har jag inte hört talas om.
Veckla ihop
Joanna Newsom -- The Milk-Eyed Mender
Andra våningen  9/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Jag tänker att Newsom måste ha varit inspirerad av 60-talets folkvåg i synnerhet och amerikansk folkmusik i allmänhet när hon komponerade de här låtarna. Det är inte dumt med harpan, och hennes klaverspel funkar också bra, men ett så pass avskalat arrangemang som det är kan bli lite enahanda efter en hel skiva, särskilt då låtarna också har många likheter i tempo och tonläge. Jag har inte något emot någon enskild låt, eller rättare sagt, det jag har emot tar ut det jag har för dem: de är kreativa och med en personlig touch som ger en känsla av att de är på allvar, men samtidigt finns det en naiv estetik över det hela som går igen i den avskalade harmoniken, många av texterna (freight trains liksom...) och inte minst i hennes röst som i sista änden blir ett aber, även om den inte direkt stör mig. Det blir för gulligt eller naivt blåögt för att jag ska kunna ta till mig det. Bästa låtarna är nog "En Gallop" och Three Little Babes.

p1: 4
p2: 0

poäng: 4

Aktuell topplista
1 Menace Ruine -- The Die Is Cast (8) (nonamateur)
2 Electric Six -- Fire (6) (wasteoftime)
3 Pekka Pohjola -- Pewit (5) (Gordyal)
4 Primal Scream -- Chaosmosis (5) (emmycaution)
5 Joanna Newsom -- The Milk-Eyed Mender (4) (Barneyk)
6 Death Grips -- Bottomless Pit (4) (Trent Walker)
Inlägget är ändrat 11/8 2017.
Historik
Göm historik
Veckla ihop

Barneyk  9/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Poäng 12 känns fel?

Väldigt kul att läsa hur du lyssnar och tar till dig, det är kul att följa dig beskriva dina upplevelser. Lite tråkigt att du inte uppskattade den lika mycket som jag gör men din känsla känns ändå väldigt klockren, det är allt lite fint ändå. :)

Ser fram emot att läsa dina omdömen av dom andra albumen också, såväl mina som andras.
Jag är fortfarande försiktigt förväntansfull till Joanna Newsom som artist. Ska lyssna på de senare albumen också så småningom.

Barneyk  11/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Kul, de flesta musikintresserade pratar mycket mer väl om hennes senare album men jag själv är ju störtförälskad i naiviteten och det som skiner igenom mest där. Tror nog du skulle uppskatta när det är mindre av det.
Veckla ihop
Future Conditional — We Don't Just Disappear
Andra våningen  19/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Ljuden! Rena, vackra, ibland som i synthar från 70-talet. Men texterna?

i’ve never seen you cry like this
i’ve never seen you cry
i’ve never heard you talk like this
ive never wondered why

Inte den bästa inspirationen eller det största arbetet nedlagt. I stora drag har skivan något att berätta, eller en konsekvent ton, men i detaljerna är det rätt enformigt, upprepande, samma stötvisa modell i alla låtar, fast med smakfulla tillvridningar på sina ställen. Det funkar ändå ganska bra och är man snäll kan man kalla musiken för smakfullt minimalistisk, men tredje lyssningen var inte bättre än den andra, och det är ett dåligt tecken.

Tjejens röst gillar jag dock, och ljuden och alla små slingor i dem är snygga. Bright Lights & Wandering och Switchboard Girl är på det hela taget riktigt trevliga lyssningar, så att de är på gränsen att åka in i en spellista.

p1: 4 (tvekade mellan 4 och 5)
p2: 1 (tvekade mellan 0 och 1)

Poäng: 5

Barneyk  19/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Ja, jag lyssnar inte på texterna som så mycket mer än bara rösten som ännu ett instrument!
Eller ja, det finns fraser och bitar här och där som jag verkligen gillar men som helhet.

Kul att du ändå gillade just det jag gillar mest med låtarna även om helheten inte funkade på dig lika mycket!
Inlägget är ändrat 19/8 2017.
Historik
Göm historik
Jag lyssnade på albumet ett par gånger för det var ett tag sedan senast och jag måste nog rätta mig själv, jag gillar verkligen texterna. Dom känns ofta avskalade och så men talar ofta till mig. Det får mig att känna saker på ett speciellt sätt.
Jag måste dessvärre ta beslutet att diskvalificera album på svenska eftersom de visar sig mycket mer problematiska att lyssna koncentrerat på. Större del av hjärnan blir upptagen och jag kan inte göra det som jag normalt gör samtidigt som jag lyssnar på musik. Därför stryks Moder Jords Massiva.

Ska jag lyssna på något av bonusalbumen istället?
Veckla ihop

Barneyk  28/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Förståeligt men lite tråkigt!

Ja. Kör på något av bonusalbumen.
Då räknar jag Fläskkvartetten som ditt femte tips. Antar att det är på engelska.

Barneyk  28/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Ja, båda albumen är helt på engelska.
Veckla ihop
Masquer — Cover My Face As The Animals Cry
Andra våningen  30/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Faktiskt överraskande bra, för att vara en så pass rättframt modernt naivt ungdomligt känslosam musik. Det bygger väl en hel del på kombinationen av elektroniskt och akustiskt -- en "smaklös" men effektiv kombination. Lite samma sak som med The Birthday Massacre, som dock är ännu bättre. Jag är nog inne på fjärde lyssningen nu (har blivit splittrat och okoncentrerat) men har fortfarande inget klart grepp om de enskilda låtarna. Ibland känner jag att jag inte alls kan relatera, varken till texter eller tonspråk -- det är liksom bara pop för kids -- men det finns egentligen inget dåligt (jag kan möjligen känna mig kluven till hennes sångstil med de kraftiga utandningarna). Flings är kanske bäst (som en korsning mellan The Birthday Massacre och Broder Daniel).

p1: 6
p2: 0

Poäng: 6

Ställning:
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3. Gordyal -- 5,7
4. Barneyk -- 5,0
4. wasteoftime -- 4,7
5. emmycaution -- 3,3

Barneyk  31/8 2017 | Stäng | Nästa nya
Mycket kul att ta del av ditt lyssnande. Nu är jag lite orimligt roat nyfiken på vad du ska skriva om Leslie Hall.
Jag rekommenderar att kanske titta in någon video också för att hitta rätt stämning. :)

Jag inser att jag har en förkärlek för naivt och avskalat då det är någonting som jag tror du tagit upp i alla mina tips. Och det känns ju som helt rimliga detaljer att ta upp.
Kul att inse saker om min egen musiksmak genom att se den lite utifrån.
Veckla ihop
Leslie Hall — Songs in the Key of Gold
Andra våningen  9/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Första lyssningen höll väl ändå intresset uppe i viss mån på grund av de för mig ovanliga texterna och den fartiga och omedelbart tillgängliga musiken, men andra och tredje lyssningen kändes som två långa transportsträckor. Inte en enda sång står heller ut, inte ens som särskilt dålig. Det hela får betraktas som ett plus minus noll för mig.

p1: 2
p2: 0

Poäng: 2

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3-4. sennight -- 6,0
3-4. Gordyal -- 6,0
5. emmycaution -- 5,3
6-7. Barneyk -- 5,0
6-7. wasteoftime -- 5,0
8. BrutusBeefcake 3,7

Barneyk  9/9 2017 | Stäng | Nästa nya
Men åh! Tight pants Body Rolls! No pants policy! Gold pants! Blame the booty! Så många hits!

Nu var jag iofs ganska säker på att det inte skulle falla dig i smaken men jag hade ändå en viss förhoppning. :)
Veckla ihop
Fläskkvartetten — Voices of Eden
Andra våningen  16/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Jag har svårt för den här skivan. Det är dock lite svårt för mig att inse exakt varför, men antagligen är det flera skäl som kanske dock hänger ihop i tid. Själva musiken irriterar mig, kanske för att den är så överdrivet konventionell och tillbakadragen och därmed totalt ointressant. Sångarna irriterar mig ofta: Theodor Jenssen klarar jag knappt att lyssna på och även Wadling, Thåström, Ternheim, och faktiskt de flesta andra också väcker upp något odefinierbart inom mig som får mig att slå ifrån (kanske en ackumulerad avsky skapad av allt meningslöst radiolyssnande på sommarjobb och i andra sammanhang från tidigt 00-tal?). De som funkar bäst är Robyn och Andreas Mattson, fast jag kan inte påstå att jag är superförjust deras låtar heller. Ettan hänger i luften, men räddas av Robyns acceptabla poplåt.

p1: 2
p2: 0

Poäng: 2

Ställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7,3
3. emmycaution -- 6,3
4. sennight -- 6,0
5-6. Gordyal -- 5,7
5-6. BrutusBeefcake 5,7
7. Barneyk -- 5,0
8. wasteoftime -- 4,7
Veckla ihop

Barneyk  16/9 2017 | Stäng | Nästa nya
Oj, detta är den första skivan som verkligen förvånar mig och jag förstår inte riktigt alls vad det är som gör att du tycker såpass illa om den.
jag tycker inte mycket illa om den -- 2 är i teorin plus minus noll, men det väger nog över åt det negativa.
Nu när det här har kommit igång så bra så vill jag putsa till formeln för poäng som blir alldeles för godtycklig eftersom det är svårt för mig att dra gränsen mellan nyhet och inte nyhet. Istället blir poängen p1+p2 och p2 ligger på skalan 0-3.
dødheimsgard - a umbra omega. mindre förhoppningar på att detta iom att jag själv har åtskilliga invändningar, men är åas riktigt svag för vissa partier vilka kanske kan gå hem. och det roar mig att använda mognad och (post)blackmetal i samma mening.
Det är hög tid att jag ger något av deras senare album en ordentlig chans.
Veckla ihop

nonamateur  14/8 2017 | Stäng | Nästa nya
tror bara de har två på denna sidan 2000, och det tidigare har inte jag heller givit chansen.
666 International är från -99? Har du lyssnat på Supervillain Outcast också?

nonamateur  17/8 2017 | Stäng | Nästa nya
stämmer. supervillain outcast är den jag aldrig riktigt givit chansen - fel sångare!
Trots att jag är inne på fjärde lyssningen (eftersom det dragit ut över tid och jag inte kunnat lyssna så koncentrerat) har jag svårt att skilja på låtarna. Det är som ett enda stycke, i stil med Devil Dolls album. Musiken är högst njutbar rakt igenom, trots att jag fortfarande inte kan förlika med sångaren helt (hans dramatiska stil här slätar dock över "mopperösten" något).

p1: 6
p2: 0

Poäng: 6

nonamateur  17/8 2017 | Stäng | Nästa nya
jag hade samma intryck till en början. kanske är det att jag slumpat ordningen som fått låtarna att stå på egna ben. hade också gärna sett mindre mopperöst, även om den gör sig bra här och där. kul med en sexa oavsett!
Min nästa platta få bli..

System of a Down - S/T (1998). Finns på Spotify.
Det var galet svårt att välja en av deras skivor, eller ja, vilken jag ville välja. Jag liksom du, är dålig på "modern" musik. Jag har väl inga direkt höga förhoppningar på att denna skiva ska ge jättemycket, men det är en bra skiva, så tja, varför inte. Det fick tillslut bli debuten,
De var ju stora ett tag där 2004. Jag gillade dem, men tog dem aldrig så allvarligt.
(Hörde väl hitsen eller om det var nån jag kände som hade deras dåvarande album)
Musiken stämde väldigt bra med hur jag minns dem. På gott och ont finns det något naivt över dem, lite som tidiga Rush (trots att SOAD väl inte var purunga när de debuterade). De har omfamnat alla idéer de fått utan finsmakande värdering, och resultatet blir en varmare och juvenilare Mike Pattonmusik. Skivan är ganska jämn, men kanske sticker Know, CUBErt och Darts ut positivt, medan Sugar nog är den enda låten som jag gärna skippat.

p1: 5
p2: 0

Poäng: 5

Ställning:
1. Trent Walker -- 6,5
2. wasteoftime -- 4,7
Inlägget är ändrat 26/8 2017.
Historik
Göm historik
Kul att låten du gillar minst var den stora hitten!
var det en hit? i sverige? borde ha lagt märke till den i så fall tycker jag.
Huruvida det var en hit i Sverige, har jag ärligt talat ingen aning om. Men det var deras första singel, och låten som satte dem på kartan, och följdes upp utav "Spiders"
Tydligen ingen hit i Sverige. Verkar som om de väsentligen bara har haft en liiten hit här: https://www.nostalgilistan.se/system-of-a-down-5438 Jag minns dem som rätt omtalade och spelade.
Ja, de slog väl egentligen inte här speciellt stort förrän ganska långt efter debutplattan. Jag gissar att deras största hit I Sverige var BYOB, från 2005, Mezmerise-plattan, om jag minns rätt.
Mitt nästa bidrag blir, ganska otippat, Kanye West - "The College Dropout".

Mest för att jag nyligen lyssnat på den I sin helhet för första gången i den släppta originalversionen (hade någon promo-version som skiljde sig en hel del sedan innan) och jag har svårt att förstå varför den slog som den gjorde. Så hade varit kul och höra vad du har att säga om det hela. Om du nu inte lyssnat på den då.
det är hög tid för någon av de senaste 2 decenniernas superstjärnor i den här tävlingen, och turligt nog har jag aldrig lyssnat på Kanye Wests album och känner nog inte ens till singlarna från tiden.
Inlägget är ändrat 27/8 2017.
Historik
Göm historik
Upptäckte nu att albumet är drygt 76 minuter och det kan tyckas petigt men jag måste diskvalificera det. Nytt tips?
Ah, ok. Får kolla på det när jag kommer hem.
Då blir det Neil Young - Are You Passionate?
Ännu en långkörare, men en lovlig sådan. Det låter trevligt att köra emellan med lite Neil Young, fast det verkar vara ett uppseendeväckande förbisett album även för hans senaste decennier.
Ah, det eller Greendale är mina favoriter från Neils 00-tal. Men Greendale är ju 78min.
Ett trevligt album, nån slags variant av Dylans, Faces och Stewarts soulfolkrockmusik från början av 70-talet, med särskilt fokus på soul och Youngs egensinniga sång och elgitarr i symbios med de tightare kompmusikerna. Mr Disappointment är nog min favorit (gillar det där väsande "how do you do?"). Men jag har svårt att se att det inte skulle gå att skala ner albumet rätt rejält. Vissa låtar drar ut för länge och en och annan känns tjatig redan från början (vad är grejen med att avsluta med She's a healer? Så att albumet ska ta slut utan att göra väsen av sig eftersom man redan tappat koncentrationen?).

p1: 5
p2: 0

Poäng: 5

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3. sennight -- 6,0
4. Gordyal -- 5,7
5-6. Barneyk -- 5,0
5-6. wasteoftime -- 5,0
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
När det gått några dagar kan jag säga poängen poängen hade blivit 4 om jag delat ut den idag. Tur för dig wasteoftime att den redan är utdelad! Detta beror delvis på att jag under ett par dagar hade Fear No Evil på skallen tills jag blev gruvligt irriterad på den.
Inlägget är ändrat 6/9 2017.
Historik
Göm historik
Mitt avslutande tips blir Rolling Stones - ”Blue & Lonesome".

Jag hade ett projekt att lyssna igenom Rolling Stones album relativt långt fram i tiden för ett par år sedan. Stannade vid Tattoo You den gången och allt därefter är okänd mark för mig. Jag noterade dock att deras senaste album kom 2005 och hade ingen aning om att de släppt nytt sedan dess. Inte för att jag har några särskilda förväntningar på musiken (även om albumet är förvånansvärt högt rankat) men det känns ändå bra att tvingas tugga i sig sådant här i samband med tävlingen.
Ah, valde mellan "A Bigger Bang" och "Blue & Lonesome" faktiskt, båda är bra album, enligt mig. Men körde på "Blue & Lonesome" eftersom att det kändes lite säkrare ur aspekten om du hade lyssnat på det eller inte.

Jag är väldigt imponerade av B&L, speciellt om man tänker in ålder på gubbarna och att det var 12 år sedan de släppte album sist..
Rolling Stones -- Blue & Lonesome
Andra våningen  12/9 2017 | Stäng | Nästa nya
I stort sett upplever jag detta som ett mycket överflödigt album. Samma sak gjordes på 50-talet av svarta amerikaner och på 60-talet av Rolling Stones bluesigare brittiska kollegor. De bankar av låtarna med en trygg rutin och respektfullhet för genren som gör det hela tämligen tråkigt. Gunget finns, helt ok gitarrsolon likaså, så man kan ju inte direkt göra sig lustig över det heller. Finns det någon särskild kvalitet så är det i några enstaka låtar. Everybody Knows about My Good Thing t ex som handlar om sexuellt samliv och inkontinens??? Känns helt rätt att de tar upp sådana teman.

p1: 3

p2: 0

Poäng: 3

Ställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7
3. sennight -- 6,0
4. Gordyal -- 5,7
5. Barneyk -- 5,0
6. wasteoftime -- 4,7
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
Jag har ingen aning om din smak, så jag kommer ge dig 5 totalt olika album!

Girls Generation - Holiday Night (2017)
Koreas största popgrupp, man måste väl gilla k-pop för att uppskatta det fullt ut, men tycker detta är ett av deras bästa.

The Haunted - Revolver (2004)
Ett av världens bästa hårdrocksalbum,


The Strokes - Room on Fire (2003)
Riktigt fint och bra som kom när The Strokes var som bäst.


Rae Sremmurd - Sremmlife (2015)
Gillar vanligtvis inte modern hip-hop, men detta var riktigt bra.

The Mars Volta - Deloused in the Comatorium (2003)
The Mars Volta är alltid konstiga och bra, detta är deras bästa album.
Inlägget är ändrat 13/8 2017.
Historik
Göm historik
Välkommen i leken! De tre senare artisterna har jag nog hört allihop, men kan knappt placera utan att lyssna. Strokes är de enda som jag har något tydligare begrepp om. Is this it? var rätt ok, om än inte riktigt upplevande till sin hype.
Mars Volta!! <3
Veckla ihop
Girls Generation - Holiday Night
Andra våningen  19/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Detta album var ju alldeles nysläppt! Jag har inte lyssnat på k-pop tidigare. Jag kommer att tänka på AOR från sent 80-tal, schlager och 90-talstjejband. Precis som jag är lite svag för den första av nämnda genrer, köper jag väl det här, och de första 4 låtarna ger en varierad och aldrig tråkig lyssning, men sedan tycker jag det segar ner sig en del på olika sätt. I sista änden kommer det knappast vara ett album som jag kommer att titta åt mer.

p1: 3
p2: 0

Poäng: 3
Ja det kom inte för alls längesedan :) Ändå glad att du inte tyckte att det var helt illa. Jag gillar också första delen av skivan bäst så där håller jag med dig.
Veckla ihop
The Haunted -- Revolver
Andra våningen  22/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Jag minns att det var tal om the Haunted, men tyckte bara att de verkade tråkiga av det jag hörde. Den här lyssningen bekräftar mitt intryck från den tiden. Det är en viss typ av tjatig mollharmonik med vissa typiska tonartstrogna dissonanser: allt blir gravallvarligt och argt och inte sprudlande och lekfullt och farligt som tidiga Slayer och Metallica. Tycker nog precis allt är tråkigt. Sångaren är nästan den mest "extrema" i denna "extremmetal" (medan övriga hade kunnat gå för mer vanlig hårdrock, som du skriver), men sångaren låter likadant hela tiden (utom vid enstaka tillfällen). Det finns ingen dynamik i hans uttryck vad jag kan höra. Det enda bra med musiken jag kan tänka mig är att höra den live, men i hörlurarna funkar den inte för fem öre. Jag urskiljer inte texten. Kanske finns ett bra budskap som i annan thrash metal? Men sjung för fan så man hör i så fall.

p1: 1
p2: 0

Poäng: 1
Jag får nog sikta på sista plats!
Ja, det blev ju ingen bra start. Men jag tror faktiskt att de tre sista kommer att klara sig hyfsat i alla fall!
The Strokes - Room on Fire
Andra våningen  31/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Vid första genomlyssningen blev jag beklämd. The Strokes känns som den internationellt väsentliga poprockens sista utpost, eller möjligen Franz Ferdinand om man tillåter sig lite mindre fenomen, men hur som helst tog den här utvecklingslinjen av gitarrdriven musik slut kring 2004 och förpassades till obskyrare scener. Redan när det begav sig (2001 slog de igenom va?) minns jag att jag tänkte att det var kul att de lyckades göra något nytt inom poprockgenren som redan i och med britpopen hade börjat kännas nostalgisk, men jag var väl inte helsåld och nöjde mig med att uppskatta det jag hörde på radio.

Men vid de två andra lyssningarna såg jag bortom sorgen över vad vi förlorat och började uppskatta albumet som album, för det fungerar alldeles utmärkt tycker jag: stilrent men ändå varierat och de enskilda låtarna håller hög klass -- inte bara de bekanta hitsen. Detta kommer jag att vända tillbaks till.

p1: 7
p2: 0

Poäng: 7

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3. Gordyal -- 5,7
4. Barneyk -- 5,0
5. wasteoftime -- 4,7
6. BrutusBeefcake 3,7
7. emmycaution -- 3,3
Gjorde en första tjuvlyssning på Sremmlife, och insåg direkt att jag har lyssnat på albumet förut en gång för att vaska efter bra samtida musik. No Type sparades i en spellista då, och därför har jag lyssnat på just den låten en hel del. Men det är inget problem för albumets ställning i tävlingen.
Så bra:) No Type är favoriten för mig.
Veckla ihop
Rae Sremmurd -- Sremmlife
Andra våningen  9/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Efter tre lyssningar har intrycket bara förbättrats. Visserligen utkristalliseras en eller ett par låtar som sämre (Up Like Trump och kanske Come Get Her), men annars blir jag alltmer såld på ljudbilden som har något av billig keyboard över sig på ett bra sätt och som jag inte känner igen i annan hiphop, även om det i stora drag stämmer med vad man kan höra på radio. No Type kanske fortfarande är favoriten, men det är svårt att säga. Nicki Minaj och Young Thug gör ett fint gästspel och de tre sista låtarna är alla extremt starka.

p1: 7
p2: 0 (jag hade trots allt hört skivan förut)

Poäng: 7

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3-4. sennight -- 6,0
3-4. Gordyal -- 6,0
5. BrutusBeefcake 5,7
6. emmycaution -- 5,3
7-8. Barneyk -- 5,0
7-8. wasteoftime -- 5,0
Wohoo! Klättrar så här på slutet! Spänd på vad du tycker om Mars Volta :)
The Mars Volta -- Deloused in the Comatorium
Andra våningen  17/9 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
Det är som om det gjort sin progläxa jätteduktigt, och fått med progressiv punk och uppdaterat ljudet en aning i detaljer, men i stort sett följt en modell från 70-talet för hur ball rockig prog spelas. Men: de är ju fast i samma tonläge hela tiden? Trots alla ackordbyten är det som om de ligger på samma mollackord från första låten till sista, och trots den duktiga sångarens rörlighet i registret blir det bara samma klagande gnäll hela tiden. Som om allt är allvarligt och tungt och de måste skrika ut detta utan hänsyn till lyssnaren. En besvikelse.

p1: 3
p2: 0

Poäng: 3

Ställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7,3
3. emmycaution -- 6,3
4. sennight -- 6,0
5-6. Gordyal -- 5,7
5-6. BrutusBeefcake 5,7
7. Barneyk -- 5,0
8. wasteoftime -- 4,7
jag har tittat på den här tråden ibland och suckat djupt av dåligt samvete. tänker nu att ett ogenomtänkt tips är bättre än inget tips alls så tar albumet jag lyssnar på nu:

richard hawley - truelove's gutter

vet ej om du redan hört. jag har säkert tipsat om låten remorse code i någon tidigare lek. det är egentligen rätt tråkigt album, vet inte riktigt varför jag tycker om det. brukar lyssna på det när jag ska sova. det är all reklam jag har för det.
Tack, ogenomtänkta tips är klart bättre än inga alls. Minns inte remorse code på namnet i alla fall och ingen richard hawley överhuvudtaget.

På tal om dåligt samvete: varje gång du skriver något i drömtråden är det lite som när man fick något roligt på posten förr i tiden, samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag aldrig kommer ihåg något värt att skriva.
Lyssnade på de tre första spåren igår kväll och fick skyhöga förväntningar på resten av albumet. Efter den långa remorse code föll det dock in i en riktigt enslig och ödslig ton och som helhet är det nog för mig mer av ett stämningsalbum än en "resa", vilket inte är fel om än inte lika fantastiskt som jag tänkte mig. Det är mycket typiskt tjatiga engelska rim (t ex "aj" i remorse code och i sista låten), men annars klagar jag inte. De låtarna jag gillar mest är nog de två första, som har mer av en 60-70-talsromantisk ton: där känns han som en bättre version av mig själv som hobbymusiker/kompositör för 10-15 år sedan.

p1: 6
p2: 0

Poäng: 6
Veckla ihop

sennight  21/8 2017 | Stäng | Nästa nya
det var ju bättre än väntat i alla fall.
Väntade du dig sämre? Nu har jag gått hela dagen och haft den sista låten på skallen och börjar irritera mig på den, men en del musik låter bättre när man hör den än när man tänker på den och antagligen den här.

Du får gärna komma med ett nytt tips snart om du vill. Jag tänkte i så fall lyssna på det med bara ett av brutusbeefcakes album emellan, så hamnar allt i fas.

sennight  21/8 2017 | Stäng | Nästa nya
fem kanske? jag älskar den sista låten! bästa efter remorse code.

okej, får se om jag kommer på något. jag jobbar bäst under tidspress.
Det är nu 9 deltagare i leken. Om det är 10 deltagare och alla ger 5 tips så betyder det 50 album på kanske i snitt 48 min som som jag ska lyssna på 3 gånger vart och ett. Det innebär 5 hela dygn av musiklyssnande och det räcker nog för den här gången.

Därför finns plats för högst en deltagare till. Men om ingen ny person kommer med ett tips under dagen eller morgondagen så tas även den platsen bort.
prince rama - top 10 hits of the end of the world. abba från ett annat universum.
jag får en vag bild av ett youtubeklipp som jag borde ha kommit ihåg men inte gjorde, när jag hör prince rama, så om jag inte är ute och cyklar lovar det gott.

nonamateur  20/8 2017 | Stäng | Nästa nya
låter bra. jag tror mig ha postat never forever i dagens låt nån gång, men anade att de åtminstone faller under ej utforskade.
Världens slut i cyberpunktappning? För mig låter det inte som jordens sista dagar (kanske att känslan går att frammana under vissa låtar, t ex den inledande), utan mer som 80-talsnostalgi inklusive 80-tals-sent 60-talsnostalginostalgi, vilket givetvis garanterar en rejält hög lägstanivå. Dock känns det hela lite ytligt och konceptigt, och när jag inte köper konceptet så sker bedömningen på basis av de enskilda låtarna och poängen blir

p1: 5
p2: 0

Poäng: 5

Ställning:
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3. Gordyal -- 5,7
4. wasteoftime -- 4,7
5. emmycaution -- 3,3
Inlägget är ändrat 27/8 2017.
Historik
Göm historik

nonamateur  28/8 2017 | Stäng | Nästa nya
tror inte att de hade några som helst ambitioner att inge känslor om världens undergång. eller möjligen på ett nonchalant sätt 'we still get high?'
anne clark & martyn bates - just after sunset (spotify)

också ogenomtänkt. brukar lyssna på den på hösten. kanske för pratig och pretentiös för din smak. vi får väl se.
Martyn Bates känner jag igen från Eyeless in Gaza. Svårt att gissa något i förväg om vad jag kommer att tycka om det, även om jag kan gissa ungefärlig genre.
Stämningsfullt, repetitivt, sparsmakat (hemskt ord men hittar inget bättre), elliptiskt. Efter tre lyssningar kan jag inte påstå att jag tycker någon enskild låt är anmärkningsvärt bra, men lyssningen har ändrats på något vis hela tiden så att jag har en känsla av att jag lyssnat för få gånger. Därför blir det, trots att genren inte direkt är främmande,

p1: 5
p2: 1

Poäng: 6

sennight  24/8 2017 | Stäng | Nästa nya
om man gillar det vinner det på många lyssningar, gillar man det inte kan jag tänka att man blir trött på det efter många lyssningar. mina favoritlåtar på albumet är autumn och departure of the prodigal son.

det här går ju rätt bra. nu är det bara som upplagt för en tvåa.
Detta var nog ändå det bästa tipset, när jag lyssnar igenom skivorna igen. Richard Hawley har bleknat lite. Upptäckte Bill Fay i vintras och han gör typ samma sak fast något bättre.
äh kommer inte på något så testar bara om du har hört denna:

david sandström - om det inte händer något innan imorgon så kommer jag (spotify)
Nej, känner inte ens till artisten, men insåg när jag lyssnade på Moder Jords Massiva att svensk text inte kommer att funka i den här leken (se ovan). Har du något annat tips?

sennight  28/8 2017 | Stäng | Nästa nya
värst vad du är känslig då. återkommer.
jag testar nån slags motsats till prince rama, men befarar att den faller på tinnituskänningarna. wolf eyes burned mind.
Veckla ihop

nonamateur  30/8 2017 | Stäng | Nästa nya
reserv/sista tips: annie gosfield flying sparks and heavy machinery
Burned Mind ryker mycket riktigt pga skrikiga ljud, ditt andra tips verkar inte vara tillgängligt på spotify längre..?
Inlägget är ändrat 7/9 2017.
Historik
Göm historik
Som sagt, flying sparks verkar ha tagits bort från spotify. Går det att hitta någon annanstans?
-
Inlägget är ändrat 9/9 2017.
Historik
Göm historik
gah! fail igen. för lång. då blir det det ulver the assassination of julius ceasar
Detta blir min första Ulverplatta. Det är nog på tiden. Trodde dock att de var ett tidigt 90-talsfenomen med medlemmar som mördats eller dödat sig själva och knappast kunde finnas kvar idag, men har svårt att hålla isär de norska metalbanden.

nonamateur  10/9 2017 | Stäng | Nästa nya
huh, det trodde jag inte. det var ulvers första depeche mode-platta. de byter genre mest hela tiden. beskrivningen låter mayhem, men det stämmer kanske in på fler. heja nårje!
Mer maximalistiskt än Depeche Mode, men mycket är likt, inte minst sången. Textmässigt kan det inte vara så mycket mer i min smak, och det går förvånansvärt bra ihop med den moderna produktionen. Det finns flera enskilda partier som är riktigt bra: slutet på Coming Home, samma med Rolling Stone (eller på sätt och vis hela -- den är i alla fall värd att spara för enskild lyssning om inte annat), och kanske även So Falls the World och 1969.

p1: 7
p2: 0

Poäng: 7

Ställning
1. nonamateur -- 7
2. Trent Walker -- 6,5
3. sennight -- 6,0
4. Gordyal -- 5,7
5. Barneyk -- 5,0
6. wasteoftime -- 4,7
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
Inlägget är ändrat 11/9 2017.
Historik
Göm historik

nonamateur  11/9 2017 | Stäng | Nästa nya
kul! ska försöka ge den en lyssning ikväll för att känna in kommentarerna. tipsar utom tävlan om skivan perdition city. tror den kan gå hem.
rolling stone-outrot är tipptopp. undrar om polanski hört 1969.
Ja, det är skivans höjdpunkt.
Veckla ihop
3 (ny)
sennight  30/8 2017 | Stäng | Visa arv | Nästa nya
john maus - we must become the pitiless censors of ourselves (spotify)

kan tänka mig att detta inte är din kopp te. valde enbart för att han sjunger sluddrigt och det borde passa dina känsliga nerver.
Veckla ihop

sennight  30/8 2017 | Stäng | Nästa nya
nu kom jag på att du kanske hade med honom i din dygnslista? (ska fortsätta lyssna på den någon dag)
Ja, det stämmer, men jag har inte lyssnat på något av hans album så det ska inte vara något problem.
Jag minns inte hur jag upptäckte Streetlights, men den är ju bara toppen på ett isberg -- borde kollat upp detta album för länge sedan. Lite förvånad att du lyssnar på sådan här musik dock som är så pass ren ljudmässigt (men hans sång är förstås något av en kontrast). Allt här är i min smak, och kul med Cop Killer där sången plötsligt blev väldigt tydlig.

Jag tyckte andra och tredje lyssningen var ungefär lika bra och dessutom är albumet nästan för kort tycker jag. Därför blir betyget återigen

p1: 6
p2: 0

Poäng: 6

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3. sennight -- 6,0
4. Gordyal -- 5,7
5. Barneyk -- 5,0
6. wasteoftime -- 4,7
7. BrutusBeefcake 3,7
8. emmycaution -- 3,3
Veckla ihop

sennight  31/8 2017 | Stäng | Nästa nya
jag verkar hålla mig på en jämn nivå. jag brukar tipsa om streetlight då och då så det är inte omöjligt att du upptäckte den genom mig. jaha det visar ju att jag har noll koll på vad du gillar.
Aha, det kanske var din dagens låt en dag?
Veckla ihop

sennight  31/8 2017 | Stäng | Nästa nya
kan ha varit. vet att jag haft med den på någon temalista också. när du hade din "tävling" med det.
Fredzons tävling? Ja, det låter troligast.
http://www.filmtipset.se/forum/forum.cgi?thread=1899255&id=94579&offset=60

och jag lade till låten i en spotifyspellista 15 feb 2014.

då har detta viktiga frågetecken retts ut.
Inlägget är ändrat 31/8 2017.
Historik
Göm historik

sennight  31/8 2017 | Stäng | Nästa nya
ah, tänker att du ligger bakom allt som har med musik att göra.
Intressant, ingen jag hört talas om!
I mina öron låter de här låtarna som väldigt snabbt skrivna, på ögonblickets inspiration som inte alltid är den intressantaste, om det nu är ytliga självreflektioner, spontana reflektioner kring omgivningen (killen som flashar med pengar på tunnelbanan), eller kring årstiden och naturen. Det hastiga går igen i musiken som blir lite enformig. Det som talar till musikens fördel är att den inte är pretentiös, men så värst bra blir det aldrig. Kanske att Poison Candy är min favorit: den har mer av en klassisk poptext vilket kanske låter tråkigt men funkar för mig. The Lonely och Dinosaur Tears hör också till de bättre.

p1: 3
p2: 0

Poäng: 3

Ställning
1. Trent Walker -- 6,5
2. nonamateur -- 6,3
3-4. sennight -- 6,0
3-4. Gordyal -- 6,0
5. BrutusBeefcake 5,7
6. emmycaution -- 5,3
7-8. Barneyk -- 5,0
7-8. wasteoftime -- 5,0
Veckla ihop

sennight  10/9 2017 | Stäng | Nästa nya
hur kan min snittpoäng inte minska? när du skriver ditt svar: tänk på att du talar med någon som har dyskalkyli.
För att bara de tre bästa poängen räknas.
Nu är ditt återstående tips det sista för mig att lyssna på i tävlingen, om/när det kommer. På grund av sidans oberäknelighet så vill jag inte sätta någon deadline, men det vore kul att avrunda det här så snart som möjligt.
Eftersom sajten funkar igen: imorgon onsdag kl 21:00 är sluttid för tips.
Veckla ihop

sennight  19/9 2017 | Stäng | Nästa nya
jaja jag ska. gud så du hetsar.
m e n s k y n d a d å !
Inlägget är ändrat 20/9 2017.
Historik
Göm historik
Veckla ihop

sennight  20/9 2017 | Stäng | Nästa nya
åhnej glömde på riktigt!

tipsar om tindersticks the hungry saw trots att det är för sent. finns på spotify.
Äsch, jag loggade ändå in först nu precis så tipset är godkänt.
Jag har haft mycket förutfattade meningar om Tindersticks på grund av kompisar som lyssnat på dem -- det har varit deras musik och inte min, och den har aldrig talat speciellt till mig. Samma intryck får jag av den här skivan, även om den bitvis är mer extrovert än jag tänker mig att de normalt är. Musikerna träder också fram mer, åtminstone i mina egna öron, än vad jag är van vid. Skivan är mycket oförarglig, till och med ganska fin i vissa stunder, men jag förblir nog rätt likgiltig. Sista låten hör visserligen till de extroverta jag talade om, och den känns också ganska generisk på många sätt, men är nog ändå min favorit.

p1: 5
p2: 0

Poäng: 5

Slutställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7,3
3. emmycaution -- 6,3
4. sennight -- 6,0
5-6. Gordyal -- 5,7
5-6. BrutusBeefcake 5,7
7. Barneyk -- 5,0
8. wasteoftime -- 4,7
Jag har ingen uppfattning om din musiksmak så jag chansar på att slänga in några mindre obskyra/mer kända album också. Det blir med andra ord en hel del mainstream. Det är högst sannolikt att du hört några av de enskilda låtarna, men inte nödvändigtvis albumen i sin helhet. Mina rekommendationer sker utan inbördes ordning.

1. Death in Vegas – Scorpio Rising (2003)
2. Daft Punk – Homework (1997)
3. Sigur Rós – () (2002)
4. Arcade Fire – Funeral (2004)
5. The National – Sleep Well Beast (2017; släpptes i veckan)
Nu är visserligen tävlingen stängd för nya deltagare (vilket jag kanske borde fått in i startposten), men jag ska kolla in albumen (utan att garantera tre lyssningar) när tävlingen är slut. Funeral är nog det enda album jag känner igen namnet på, men de tre första artisterna är förstås bekanta också.
Veckla ihop

nonamateur  21/9 2017 | Stäng | Nästa nya
vilket jag kanske borde fått in i startposten - klokt.
min klokhet är nästan bländande.
Veckla ihop

nyo267n  26/9 2017 | Stäng | Nästa nya
Tips till den kloke:

Nu när tävlingen är slut har du chansen att skriva det i startposten, så att inte fler personer (som inte läser tråden ända till någon av de sista inläggen) ägnar tid åt att komma med låttips.
Underbar chans!
Veckla ihop

nyo267n  26/9 2017 | Stäng | Nästa nya
??

Jag menar bara att det är vettigt att nu göra det du precis du skrev att du BORDE ha gjort – i stället för att replikera med smått sarkastiska kommentarer. Du har startat en tråd som fortfarande uppmanar folk till att delta i en tävling som endast du styr över och som du nu helt har släppt (och där du i efterhand meddelar att tävlingsbidrag inte längre är önskade).

Jag förstår visserligen att det inte skulle bli bra om folk kom in sent, men att uppdatera öppningsinlägget med att tävlingen inte längre tar emot nya deltagare (åtminstone efter att du såg min post) eller att den nu är avslutad är väl knappast för mycket begärt.

När du använder forumet på det här sättet, där du faktiskt inte startat en sedvanlig allmän tråd som inte är beroende av trådskaparen, skulle jag påstå att det tillhör allmänt gott uppförande att i inledningen indikera att tråden/tävlingen nu är avslutad.

Puss och kram
Det var tråkigt att du kom in sent, för det var tips som jag gärna hade lyssnat på i samband med tävlingen. Vad beträffar att underlätta för den som besöker tråden första gången är jag kluven. Let's agree to disagree!
Inför sista omgången leder nonamateur. Han behöver 7 p eller mer för att höja sig ytterligare. Annars räcker det för Trent Walker med en 6-poängare för delad förstaplats och en 7-poängare för vinst, och jag misstänker att det inte blir mindre än 7 poäng för Julia Holters Have You in My Wilderness, med tanke på att inledningsspåret är min favoritlåt från det här århundradet, eller åtminstone från de senaste 10 åren.

BrutusBeefcake har visserligen en rätt dålig placering, men ligger nog närmast till att slå sig in på toppen av övriga. Det räcker med 7p för delad förstaplats, vilket kanske Mars Volta skulle kunna fixa. Om inte de två toppkandidaterna höjer sig vill säga.

För övriga deltagare är det rätt tufft att vinna, men flera har möjligheten. sennight behöver 9p på sitt sista album för att nå delad förstaplats, om ingen ökar sin poäng. emmycaution behöver detsamma och Kite är som ett blankt papper för mig så omöjligt är det inte, även om spellängden kanske talar för ett mediokrare betyg. Gordyal behöver bara 8p. Pétur Ben känns på förhand som någon som borde få 5-7 poäng, så med lite tur skulle det kunna bli delad förstaplats om Julia Holter slår fel. Men suverän vinst för Gordyal skulle jag betrakta som sensationellt.

Teoretiskt sett kan även övriga deltagare: Barneyk och wasteoftime vinna. 10p för delad förstaplats och 11 p för totalvinst, men Fläskkvartetten vet jag ungefär var jag har och det är inte i 10-regionen, medan Rolling Stones anno 2017 skulle överraska om de klarade femman.
Inlägget är ändrat 11/9 2017.
Historik
Göm historik
(ej verifierad spotify-länk igen, och om det verkligen är nolltolerans på jazz måste den ev strykas.) trouble: the jamie saft trio plays bob dylan
Ingen nolltolerans mot jazz, men spotify verkar inte ha det här albumet heller...
Och så lite extra press... 9 poäng om du vill ta hem en säker vinst!
Eller säker är väl att ta i, det finns ju en chans att någon utanför topp 2 överraskar.
ska se om jag kan lyssna in mig på nåt nytt. det var upptäckarkväll igår.
utgår från att det inte blir nio, men tråden har blivit lite spännande ändå
i jakten på nya toner slog det mig att jag inte kan erinra mig om nåt andrisomdöme på boredoms vision creation newsun. tror vidare att den har goda chanser att växa sig tillrätta på minst tre lyssningar. gjorde sig fö förbannat bra som kompanjon till la région centrale (tills det att jag blev så yr att jag nödgades avbryta).
Nej, det tror jag inte förekommit. Albumet ser lovande ut vid första anblick.
De gör något som jag har hört alldeles för många göra: instrumental hypnotisk psychrock med för genren klassiska instrument och effekter, men å andra sidan kanske detta är det bästa jag hört åt det hållet. Problemet är att jag inte har någon riktig användning för ett dryga timmen långt album av det här slaget. Kanske hade det passat om jag ordnat nån fest nån gång? Men som bakgrundsmusik lämpar det sig inte: då framträder oljudet mer än välljudet, och att lyssna koncentrerat ger mig inte heller så mycket. Men ja, det är riktigt bra nästan hela tiden. Albumet innehåller definitivt ett bra och lyssningsvärt album: i själva verket består det nog av två lyssningsvärda album efter varandra och poängen för ett sådant skulle bli

p1: 7
p2: 0

Poäng: 7

Ställning
1. Trent Walker -- 7,7
2. nonamateur -- 7,3
3. emmycaution -- 6,3
4. sennight -- 6,0
5-6. Gordyal -- 5,7
5-6. BrutusBeefcake 5,7
7. Barneyk -- 5,0
8. wasteoftime -- 4,7

nonamateur  16/9 2017 | Stäng | Nästa nya
när du säger det var det ett ganska tråkigt tips, men kul att du gillade det. hade en bubblare med ganska goda chanser på såväl p1-sågning som p2-jackpott, men lyckades inte hitta alla låtarna.
Eddie Vedder - Into the Wild 2007 33min
Musiken passar väl bäst i filmen, men låtarna är fantastiska i mitt tycke. Upptäckte att den var borttagen från Spotify men ska finnas på Youtube.

Counting Crows - This Desert Life 1999 59 min
Finns på Spotify antagligen också på Youtube.

Ryan Adams - Gold 2001 70 min
Finns på Spotify

Ben Harper - Diamonds on the inside 2003 61 min
Finns på Spotify

Audioslave - Audioslave 2002 65min
Finns på Spotify
Inlägget är ändrat 21/9 2017.
Historik
Göm historik
Tävlingen är precis på väg att avslutas, men jag tackar för tipsen och lyssnar på dem när jag blir sugen.

celec  21/9 2017 | Stäng | Nästa nya
okej upptäckte den för sent då synd
Vinnare i tävlingen är alltså Trent Walker. Min första tanke när jag såg listan på tips var: det här är bättre än jag vågade hoppas och ingen lär slå det, och så blev det också. Men från att nonamateur öppnade med sitt riktigt starka inledningstips, blev utfallet genast lite osäkrare. I övrigt har alla lyckats ge mig givande tips så ett stort tack, deltagare!

Jag återkommer så snart jag kan med en spotifylista tillägnad Trent Walker.

nonamateur  21/9 2017 | Stäng | Nästa nya
tack själv! kul grej. ska försöka luska fram en wolf eyes utan tokhöga toner till nästa gång.
Det var en kul och genomtänkt tävling. Jag tänkte inte speciellt mycket på själva tävlingsmomentet när jag postade tipsen, men allt eftersom blev det ändå kul kuriosa. Det blir spännande med spotifylistan. Jag ska faktiskt själv posta en spotifylista (60 min) idag till jobbets lyssnarklubb.
Genomtänkt vet jag inte, men som vanligt försöker jag använda den gordyalska tävlingmodellen. Den bygger ju i korthet på att saker framställs som om de är på liv och död, oavsett om det är subjektiva och godtyckliga omdömen från en tävlingsledare, eller smådetaljer i regelverket. Jag brukar lyckas rätt dåligt med det senare, eftersom jag brukar hålla på att ändra reglerna under mina tävlingar, men då tänker jag att det är tur att det bara är filmtipset (det är värre när sådant händer på jobbet).
Listan.

På tal om icke-genomtänkt: det är väl kanske lite storhetsvansinnigt att försöka tipsa någon om musik inom dess egna favoritgenrer. Ändå var det vad jag försökte göra, så resultatet blir en kompromiss mellan vad du möjligen inte kan ha hört förut, och vad du möjligen kan tycka om. Det finns risk att du hört alltihop förut -- det är nog bara Kröyt som kan betraktas som obskyr, men det tipset var uppe en gång i filmtipssammanhang för många år sedan. Dessutom blir det lite väl mycket åt alternativ rock. Jag hade gärna haft med mer musik med "kommersiellt" sound, r'n'b, hiphop etc, men jag känner bara till de allra största inom de genrerna.
En intressant grej med den här spellistan var att den innehöll två låtar som skapade starka associationer till band jag lyssnade mycket på för många år sedan och som jag återbesökte i somras för första gången på väldigt länge. Det gäller dels Kröyt, som omedelbart fick mig att tänka på Bel Canto, dels Paul Roland, som direkt fick mig att tänka på Legendary Pink Dots. Bra låtar båda två. Även House of Love och The Gist var nya bekantskaper. Tackar så mycket.
Som en bonus kommer senare idag en spotifylista med en låt tillägnad var och en av de övriga deltagarna i tävlingen.
Listan till övriga deltagare. En låt per person enligt ordningen som anges i titeln. Är väl inte jättenöjd, men tänkte att det kanske kunde roa någon.
Vilken är min låt?
Tremble (Goes the Night). Det var kanske inte helt rätt.
Jaha. Jag trodde du valt ut bästa låten från våra tips.

Väldigt bra låt! Tack för tipset.
Då var jag inte helt ute och cyklade. Skönt!
(om du lyssnade igenom listan:) vilken låt var mest i din smak?
Jag är mycket nöjd med min låt iaf!
TACK! :)

Nöjd med min låt också, ska lyssna igenom hela listan senare!
Inlägget är ändrat 26/9 2017.
Historik
Göm historik
Din låt är min favoritlåt på listan :) Fast alla är bra.
Jag är mycket hedrad av tanken och försöket (helt rätt!), även om låten är kass.
Du, nonamateur och sennight var klart mest ångestladdat att försöka hitta något till, och jag blev nog ännu mindre nöjd med deras låtar.

nonamateur  20/10 2017 | Stäng | Nästa nya
jag öppnar nästan aldrig spotify, men har sedan några dagar åtminstone listat ut vad jag har för lösenord. återkommer.
blir lite provocerad av alla dessa y:n (-is? -ij?). tror jag hört nån låt med dem innan. helt ok, men inget jag tror mig lyssna mer på. instämmer i att första låten var bäst och att det var ett bra försök på gordy (väletablerat y).
tror jag skrev så av ren lathet. aha, kul och lite oväntat, även om vi väl inte har helt olik smak (hade nog snarare trott att du föredragit sennights eller gordyals låt).
helt okej låt men det känns som att jag har hört den förut fast jag inte har det om du förstår vad jag menar.
Veckla ihop

sennight  17/11 2017 | Stäng | Nästa nya
men det var det nog låten jag tyckte bäst om på listan. tremble (goes the night) hade kunnat vara riktigt bra i ett lite annat arrangemang. om typ tindersticks gjort den. tesarul de lumini var okej men alldeles för finstämd för min smak.
jag såg Shombalor som ett säkert om än relativt svagt kort. fast det hade ju varit desto nesligare om det slagit fel, så det var ju roligt att du tyckte den var bäst på listan.
Nästa projekt för min del blir årets "100 bästa låtarna nånsin rangordnade" (efter ett uppehåll i fjol). Häng gärna på! Jag öppnar en tråd för det någon gång i oktober. Förutom Julia Holters Feel You tror jag bara att Leonard Coens Treaty kan komma i fråga av låtarna från albumen som det tipsats om här, men jag ska lyssna på albumen med sammanslagen poäng 7 eller högre ännu ett par gånger för att se om jag hittar något mer.

Barneyk  26/9 2017 | Stäng | Nästa nya
Spännande!
reklam: jag ska starta en albumlektråd snart. jag räknar kallt men att ha minst en deltagare.
Seiko Oomor - 洗脳 (Sennō)
på RYM är det taggat med J-Pop, Art Pop, Progressive Pop och Electropop. det ger en okej bild av hur det låter - en skiva full med välproducerade, fantastiska poplåtar!

Carly Rae Jepsen - Emotion
basically det bästa albumet som har gjorts hittills det här årtiondet.

Grimes - Art Angels
samma sak här. 2015 var ett bra år.
Veckla ihop

sleepyhead  7/12 2017 | Stäng | Nästa nya
jaha, tävlingen var slut. du får lyssna om du blir taggad istället!
relativt taggad faktiskt.
Veckla ihop

sleepyhead  7/12 2017 | Stäng | Nästa nya
inte din grej?

Andra våningen  7/12 2017 | Stäng |
jo, jag sade ju att jag var relativt taggad (fast utan att egentligen ha någon aning om vad det är för musik. det handlar nog mest om att det är du som tipsar om den).
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor