Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 626 Besökare idag: 4 443
annons
annons
Frågor om självbiografier - Allmänt
Du kan alltid läsa vad som står på våra forum, men om du vill skriva måste du logga in eller bli medlem.
Veckla ihop
Frågor om självbiografier
Andra våningen  13:53 12/7 | Stäng | Nästa nya
1. Vilka är dina favoritsjälvbiografier?
2. Kan självbiografier delas upp i självupptagna=dåliga och icke självupptagna=bra?
3. Är Knausgård nåt att ha?
4. Har du någon gång övervägt att skriva en egen självbiografi (eller verkligen gjort det)?
1. Coetzees Pojkår och ungdomsår, samt flera av proletärförfattarnas, särskilt Harry Martinssons Nässlorna blomma och vägen ut.

2. Ja, är det så enkelt? Finns ju ganska låglitterära självbiografier, som dock ändå kan framstå som rätt sympatiska just eftersom de handlar om någon som är sympatisk och inte självupptagen (t ex kan fokuset ligga mycket på personerna huvudpersonen möter).

3. Läste tre sidor och avfärdade det så långt som självupptaget.

4. Ja, det har jag övervägt. Särskilt eftersom man slipper göra research då.
Veckla ihop

superjudgen  20:18 12/7 | Stäng | Nästa nya
slipper göra resarch!? jag hade behövt ringa runt som en galning för att komma ihåg vad som egentligen har hänt i mitt liv.
Jo, om man ser det så. Fast självbiografi tänker jag handlar om att återge saker med ett inifrånperspektiv, och inte direkt om att ge en informativ redogörelse för sitt liv. En självbiografi ska vara som ett stycke ur Odysseus!
1. Min kamp 1-6.
2. Föredrar självupptagna.
3. JA!
4. Nej. Ingen behöver skriva en självbiografi innan 30 år fyllda.
Fastnade du direkt för Min kamp, eller tog det några kapitel? Jag har hört pålitliga källor hylla den och funderar på att ge den en ny chans.
Veckla ihop

Infected  22:05 13/7 | Stäng | Nästa nya
Det tog nog ett par meningar innan jag visste att jag skulle läsa alla sex böcker.
Då tar jag det som att jag slipper plåga mig mer med dem.
1. hm. har undvikit den här tråden eftersom jag generellt inte är så förtjust i självbiografier men nu när jag tittar här ser jag att du har en rätt inkluderande definition. nässlorna blomma är väl bara en delvis självbiografisk roman? sådana gillar jag nämligen.
2. vet ej men tänker spontant att de inte nödvändigtvis måste vara sämre för att de är självupptagna.
3. vet ej. tänker ibland att det kan vara allämnbildande att läsa den (eller åtminstone första delen). känner mig dock inte särskilt sugen eftersom det finns en massa andra saker jag hellre läser.
4. nä för den skulle bli sämst. jag skriver i perioder dagbok. det får räcka.
1. Är den? Minns den som väldigt självbiografisk, men var ett tag sedan jag läste den. Han kan förstås ha hittat på, men min känsla var att han berättade rakt ur minnet. Åtminstone i Vägen ut, som jag läste relativt nyligen.

4. Har visserligen inte varit intresserad av kända publicerade dagböcker, men i teorin måste det höra till den litteratur som är mest läsvärd. Tråkiga kanske, men åtminstone inte tillrättalagda.
Veckla ihop

sennight  14:41 16/7 | Stäng | Nästa nya
1. du minns den som det för att du också har kunskaper om martinsons liv och därför kunde jämföra? på bibliotek står i regel nässlorna blomma på hc.01, inte lz.

4. kan tänka mig att författare som är kända under sin livstid har i åtanke när de skriver dagbok att den kan komma att publiceras någon dag.
1. nej, vet ej mycket om hans liv utöver vad han själv skriver. men jag läste den som en självbiografi, eller kanske snarare memoar (min självbiografidefinition verkar som sagt vara rätt inkluderande och inkorrekt). alltså: jag tänker mig harry martinssons iakttagelser och reflektioner som trogna hans minnen, även om de används för att bygga just en roman i första hand, och inte en korrekt och lättförståelig redogörelse för hans liv. om iakttagelserna verkligen är trogna hans minnen, eller stämmer med vad han faktiskt iakttog som barn, det är egentligen inte viktigt, men illusionen av det gör åtminstone något för hur jag läser boken.

4. absolut, och det gör kanske deras dagböcker mindre intressanta än många andras, åtminstone i mina ögon.

sennight  13:31 17/7 | Stäng | Nästa nya
1. känns det inte som en markör att det är fiktion när han inte ens använder sitt eget namn för karaktären i nässlorna blomma? men jaja det är uppenbart att du har en felaktig definition av vad självbiografi är.
1. Jag läste rätt mycket självbiografier & memoarer som barn/tonåring. En bok som jag blev väldigt begeistrad över var T E Lawrences Vishetens sju pelare; den boken har litterära kvaliteter utöver det vanliga. På senare år har jag läst rätt mycket av Ernst Jünger. En favoritbok är hans berättelse om tiden som frontsoldat i Första världskriget; I stålstormen (som kom ut i svensk översättning för några år sedan). Just nu håller jag på att läsa Arthur Klinaus barndomskildring från Minsk; Minsk, drömmarnas solstad och den boken verkar lovande (jag köpte den inför en resa till Minsk i juni men hann inte läsa den innan).

2. Det tror jag inte. Det intressanta är väl de litterära kvaliteterna.

3. Det har jag ingen bestämd uppfattning om (har inte läst något av honom) men min son som börjat läsa hans böcker är positiv.

4. Nej.
1. På rak arm är nästan hela Ivar Lo-Johanssons produktion mina favoritsjälvbiografier. Det är väl knappt en handfull romaner (Elektra, Geniet t ex) som INTE är självbiografiska + hans noveller. Det första jag läste av honom i tonåren (Kungsgatan) dök upp några år senare när jag läste hans sista självbiografier som han skrev från 1978 t om 1985.
2. Dåliga självbiografier är de som kändisar kräks upp för vansinnesarvoden. Ingmar Bergmans Laterna Magica är ett perfekt exempel som fortfarande finns på SR:s hemsida.
3. Aldrig brytt mig.
4. Show me the money så ska jag börja kräkas.
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor