Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 658 Besökare idag: 4 948
annons
Laddar...

Recension av The Straight Story

Regissör: David Lynch
Ã…r: 1999
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (581)    Forumdiskussion (0)
15/7 2015
Recenserad av jotnan
A
lvin Straight, en gammal man i en liten amerikansk by får nyheterna om att hans bror fått en stroke. De har inte pratat med varandra på mer än tio år. Varför kommer han inte ihåg, och det spelar heller inte någon roll längre. Synen är inget vidare, hans milt utvecklingsstörda dotter får inte ta körkort och han litar inte på att busschaufförer kör åt honom. Det enda man kan då göra är att lasta på ett släp med varmkorv och bränsle på sin åkgräsklippare för att åka över flera delstatsgränser innan det är för sent. Längs resan möter han den ena människan efter den andra. Detta är berättelsen i en kort sammanfattning, och visst låter det inte som en bra idé till en film, men det är det.

När konceptet introduceras, en film om en man på sin åkgräsklippare, dyker en fråga automatiskt upp: Varför görs den här filmen? Vad får en regissör att lägga ner all den tid och energi på att göra en film om just det här? När gubben först åker iväg, ler och vinkar åt grannarna, tar upp en varmkorv ur handskfacket medans vägen brer ut sig framför honom. Just då behövs ingen stor mening. Att bara få se Richard Farnsworths rynkiga ansikte och höra honom säga bara det mest genuina för varje tillfälle, bara att se honom lyssna till människor han träffar. Bara det är ett existensberättigande för den här filmen.

Filmkritikern Roger Ebert, en förebild för mig och många andra, jämförde filmens prosa med författaren Ernest Hemingways. Den innehåller samma korta, koncisa slags meningar och händelser med allt och ingenting bakom. Gubben stannar gräsklipparen, skrattar och ställer sig för att se när en hord cyklister swishar förbi honom i rasande fart. Är det ett sätt att visa ungdomens evighet, hur den alltid kommer pånyttfödas och ta över de äldres arbete, eller är det så enkelt som en syn gubben tycker är fascinerande? Filmen handlar om en gammal man på sin åkgräsklippare, och den handlar om allt annat än en gammal man på sin åkgräsklippare

Be gemene man att beskriva David Lynch så skulle ord som obehaglig, udda och surrealistisk dyka upp, men något jag också alltid hittat i hans verk är en genomgående absurd humor. Ta bara scenen i Eraserhead när den skumma familjen ska skära upp en kalkon. The Straight Story får ta ut sin rätt inom det här området. När Alvin i början ramlat på golvet och hans nära och käras reaktioner på detta, från hysteri till suckar att nu måste man ringa puben och säga att man blir sen, är något av det roligaste jag sett.

Faktum är att The Straight Story är en Lynch-film alla kan se och uppskatta. Det hade lätt kunnat bli urvattnat men han har fyllt tomrummet från det kusliga med en enorm dos kärlek till människor och familj. Runt varje hörn väntar jag att det fula och hemska ska dyka upp, och att filmen ska skratta mig i ansiktet för att ha trott att det här skulle vara trevligt. Men det händer aldrig. Det känns som att Lynch har satt ner foten och sagt: Nej! Jag vill göra något rent och oskyldigt för en gångs skull! Och jag respekterar honom för det. Det här är en djupt humanistisk film. Vad för hinder som än dyker upp längs vägen så finns alltid den godhjärtade, hjälpsamma människan där för att hjälpa honom. Det räcker gott och väl för mig.

Som en liten sidokommentar kan och får jag inte glömma musiken. Den är helt och hålet perfekt, vilket inte bara gäller för den här filmen utan de allra flesta av hans filmer. Angelo Badalamenti, från öppningssekvensens svulstiga synthballad till bilderna av småstadsbyggnader till den magiska country-musiken ute på vägen. Det är fantastisk musik att bara lyssna på men tillsammans med David Lynch skapar han en stämning tjock som grädde. Det kan vara det bästa förhållandet mellan kompositör och regissör som existerar. Det var själen och essensen av Twin Peaks, och det är själen och essensen i The Straight Story.

Med Lynch är vi van vid något hemskt och oförklarligt som bubblar under ytan, men något sådant finns inte här att hitta på långa vägar. I en scen vid baren får vi ta del av hemska krigserfarenheter och hur de påverkat de gamla männens liv, men det blir aldrig mer än rörande. Jag var rädd att det skulle slöa ner eggen på vad som gör hans filmer så vassa. The Straight Story är ingen vass film, Det är en fin film. En mjuk film. Jag blir varm i magen och mår bra åt människorna och deras liv. Min kärlek till den här filmen har landat djupt i magen och är där för att stanna och växa. Och det behövs inget obehag för att göra The Straight Story till en film som jag kan Mycket Starkt Rekommendera.

Jonathan Johansson

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
jotnan 1 har röstat
ray 15 har röstat
connya 10 har röstat
 
av jotnan
Natural Born Killers
 1 har röstat
Diligensen
 0 har röstat
Ant-Man
 1 har röstat
Mulholland Drive
 0 har röstat
3:10 till Yuma
 0 har röstat
Pi
 0 har röstat
The Straight Story
 1 har röstat
Den engelske patienten
 0 har röstat
The Act of Killing
 2 har röstat
Shame
 0 har röstat
 
Senaste recensioner
Cannibals
1 har röstat
The Favourite
0 har röstat
G.I. Joe: Retaliation
0 har röstat
Army of Darkness - Evil Dead III
0 har röstat
Ett fall för Johnny Cousin
0 har röstat
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
 
Adhype AB © 2000-2019 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@adhype.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor