hirst handlar om en ung pastor som volontärarbetar på stadens sjukhus. Genom sitt volontärarbete blir pastorn infekterad av ett virus som gör att han avlider för att sedan återuppstå som vampyr. Detta är något som han sedan får kämpa för att hålla hemligt för omgivningen. Av en händelse blir pastorn hembjuden till en gammal vän som är svårt sjuk. När pastorn kommer hem till vännen och hans familj träffar han även vännens fru. Det ena leder till det andra och han förälskar sig i henne...
Thirst är ingen vanlig vampyrfilm utan snarare en film om relationer och etiska dilemman. Regissören Park Chan-Wook bryr sig inte om att hålla sig till en genre utan blandar vilt mellan spänning, drama och komedi, vilket både är positivt och negativt. Det är upplyftande för hela filmen eftersom det gör att man hela tiden blir överraskad och det är nästan omöjligt att lista ut vad som kommer att hända härnäst, men samtidigt gör det att filmen känns obeslutsam och inte riktigt når hela vägen fram inom vare sig spänning, drama eller komedi. De spännande delarna blir helt enkelt inte lika spännande när de blandas med dråpliga inslag och den intressanta motsättningen med en pastor som tvingas leva på andra människors blod blir aldrig särskilt djup och tankeväckande, när man aldrig riktigt lär känna karaktärerna i filmen utan istället får se våldsscener.
Thirst är dock ingen dålig film. Den är underhållande, snyggt gjord och originell. Skådespeleriet är stundtals riktigt bra från både pastorn, Song Kang-ho och vännens fru, Kim Ok-vin. Men har man sett Park Chan-Wooks hämndtrilogi och då främst suveräna Old boy är det lätt att ha höga förväntningar, och de förväntningarna lever Thirst inte upp till.
