Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 481 Besökare idag: 4 252
annons
annons
Laddar...

Recension av Ondskans ansikte

Regissör: Joseph Ruben
År: 1993
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3349)    Forumdiskussion (0)
10/4 2006
Recenserad av m86
M
ark Evans (Elijah Wood) mamma dör i cancer och han skickas till sin farbror och hans familj för att få annat att tänka på medan pappan är på en affärsresa. Han möter sin kusin Henry (Macaulay Culkin) som till en början verkar vara en vanlig liten pojke som gillar att leka och busa runt omkring. Men skenet bedrar när Mark upptäcker att Henrys sinne för humor är både ond och dödlig, genom hemska lekar och dödliga busstreck. Dessvärre är det bara han som märker det onda som härjar bakom Henrys söta ansikte medan alla andra tror att Mark bara hittar på allt. Och det blir tyvärr ännu värre när de nära och kära i familjen blir drabbade av Henrys onda påhitt.

Första gången jag såg den här filmen blev jag riktigt överraskad, och inte bara för att Elijah Wood och Macaulay Culkin (som för övrigt är några av mina favoritskådespelare) hade huvudrollerna tillsammans, utan också för att filmen var både äcklig och märklig på ett sätt som är rätt sällsynt inom film.
Wood och Culkin är två barnskådisar som jag tycker är bland de bästa barnskådisar som har funnits inom filmvärlden. Deras ageranden i den här filmen är som om 2 gamla meritskådisars själar hade krypit in i 2 små pojkars kroppar och styrt dem. Det märks att båda två var födda till att hålla på med skådespeleri, särskilt Elijah Wood (som de flesta känner igen som Frodo i "Sagan Om Ringen"-trilogin).

Det börjar mjukt och sorgligt (med ett vackert pianostycke som bakgrundsmusik) och det känns som vilken drama-film som helst. Men efter en halvtimme ökar farten och det blir mer mystisk. Sen går det som en berg-och-dalbana; upp, ner, upp, ner och sen allra högst upp för att ta en lång backe ner mot ett fantastiskt slut.

Filmen visar dels hur svårt livet kan bli för ett barn med tiden efter moderns död och dels om de problembarn som borde spärras in på mentalsjukhus redan efter födseln. Mest fascinerad är jag över filmens mycket snyggt gjorda slut och så blev jag samtidigt lite chockad över att få höra Culkin svära för första gången på vita duken.

Jag kan faktiskt bara ge den här filmen en 5:a, den har en story som hänger ihop hela vägen, bra musik, bra sätt som den är uppbyggd. Men mest för filmens 2 mycket talangfulla gossar, som i dagens läget är vuxna och har varsin karriär kvar inom film.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
m86 9 har röstat
 
av m86
Spirited Away
 8 har röstat
Bilar
 7 har röstat
Sanningens ögonblick – Karate Kid
 5 har röstat
Fantomen på Operan
 3 har röstat
Dinosaurier
 6 har röstat
Ninas resa
 7 har röstat
Ondskans ansikte
 9 har röstat
Spider-Man
 5 har röstat
Klassfesten
 3 har röstat
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
 24 har röstat
 
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor