Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 482 Besökare idag: 4 355
annons
Laddar...

Recension av Public Enemies

Regissör: Michael Mann
Ã…r: 2009
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3926)    Forumdiskussion (0)
23/7 2009
Recenserad av westost
P
ublic Enemies är en film som folk i de flesta läger har sett fram emot att se, av den ena eller andra anledningen. Dels för att de omåttligt populära (och förvisso begåvade) skådespelarna Johnny Depp och Christian Bale spelar mot varandra för första gången, dels för att filmen är baserad på den mytomspunne rånaren John Dillingers livsöde och FBI:s uppkomst, och dels för filmens vackra 30-talsestetik. Orosmolnen började för mig samlas redan när jag såg vem regissören var. Michael Mann har, kanske med undantag för The Insider, inte gjort en okej film på ett ganska bra tag, i alla fall inget som matchar kvalitéerna den moderna klassikern Heat hade. Vissa cineaster har på förhand viftat bort orosmolnen med tanken och förhoppningen att Public Enemies kanske är Manns storslagna revansch och återgång till forna glansdagar. Naturligtvis är det delvis likheterna med Heat som fött dessa förhoppningar; två stora skådespelarnamn som aldrig tidigare mötts på vita duken spelar varandras rivaler och skapar förutsättningar för laddade möten och konfrontationer.

Filmen fördelar dock inte uppmärksamheten jämnt mellan Depp och Bale och handlingen bygger inte på någon större rivalitet mellan dessa karaktärer, tvärtom står Depps karaktär, rånaren John Dillinger, i centrum filmen igenom. Dillingers obehindrade framgångar i 30-talsdepressionens New York skapar auktoritetsproblem hos poliskåren och dess oerfarna ledning. Polisofficeren Melvin Purvis (Bale) blir chef över en avdelning på stationen vars enda uppgift är att fånga eller döda Dillinger och därigenom återvinna opinionens respekt för polisen. Dillinger låter sig inte skrämmas, utan håller huvudet högt och fortsätter sin bankrånsturné genom USA, med Purvis råbarkade polisstyrka hack i häl.

Filmens scenografi och visuella stil är riktigt lyckad, den känns verkligen helgjuten och trovärdig. Allt från bilar till byggnader och kostymer är väl genomarbetade och känns riktigt genuina. Ljudet är även det i absolut toppklass och ger filmens hektiska skottlossningar en tung och autentisk känsla. Allt är tyvärr inte väl på filmens rent tekniska front dock. Den flitigt använda, och i samtida filmindustri trendiga, skakiga kameran stör bara ögat när den hipp som happ klipps ihop med en mer statisk vinkel. Om tio år kommer den här typen av filmteknik antagligen kännas väldigt daterad då dess enda syfte tycks vara att dölja tillkortakommanden i specialeffekterna.

Resten av filmen lyckas kort och gott inte heller den övertyga lika mycket som sin estetik. Det finns riktigt bra scener som fångar min uppmärksamhet men också långa transportpartier som bara tröttar ut mig. Filmen lider av ett väldigt ojämnt tempo och hela handlingen känns ostrukturerad och rörig, någon stämningsuppbyggnad finns inte att tala om. Filmen känns även, som grädde på moset, alldeles för lång; inte för att två timmar är särskilt långt relativt sett dessa storfilmsdagar, men jag är övertygad om att filmen skulle ha tjänat mycket på att klippas ner åtminstone en halvtimme.

Depp fullkomligen strålar och verkar vara den enda som har riktigt kul framför kameran, han passar sin karaktär som handen i handsken och ger liv åt den råbarkade men hederlige Dillinger på ett utomordentligt sätt. Bale levererar tyvärr en förvånansvärt torr prestation och det hela blir än mindre roligt när han brer på med en redigt fejkad New York-dialekt. Hans karaktär är visserligen reducerad till blott en biroll vars personlighet tycks vara något sorts mysterium, men att han inte får ta ut svängarna mer är inget annat än rent resursslöseri.

Lägg på faktumen att man inte bryr sig nämnvärt om någon av karaktärerna i filmen förutom Dillinger, samt en kärlekshistoria som ifall den inte går efter standardmall A, så åtminstone B eller C, så har man en medioker film i färskt minne, inte lika dålig som den är rent ut sagt tråkig.

Så Manns revansch låter vänta på sig och publiken blir lämnad med vad som känns som ett stort missat tillfälle att göra fantastisk film. Och visst svider det lite att se när Depps anmärkningsvärda skådespelarprestation försvinner i filmens många brister. För vad som verkar fantastisk i teorin blir bevisligen inte alltid på ren automatik fantastiskt när det ska realiseras, så som i fallet Public Enemies.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
frienatic 0 har röstat
Mat1az 9 har röstat
AddeColciago 25 har röstat
westost 24 har röstat
 
av westost
Public Enemies
 24 har röstat
17 Again
 13 har röstat
Fishy
 3 har röstat
Sharkwater
 5 har röstat
Lejon och lamm
 13 har röstat
Dold identitet
 3 har röstat
Next
 5 har röstat
Sunshine
 32 har röstat
The Fountain
 16 har röstat
The Number 23
 22 har röstat
 
Senaste recensioner
Cannibals
1 har röstat
The Favourite
0 har röstat
G.I. Joe: Retaliation
0 har röstat
Army of Darkness - Evil Dead III
0 har röstat
Ett fall för Johnny Cousin
0 har röstat
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
 
Adhype AB © 2000-2019 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@adhype.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor