Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 325 Besökare idag: 4 355
annons
annons
Laddar...

Recension av 2012

Regissör: Roland Emmerich
År: 2009
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3498)    Forumdiskussion (0)
20/12 2009
Recenserad av connya
I
bland är det ganska skönt med regissörer som gör sin grej, och varje film är ett försök att göra det bättre, snyggare, mer påkostad och snyggare. Efter att ha låtit världen gå under i "Day After Tomorrow" fortsätter den tyska regissören sin bana med städer som brinner och går sönder i 2012. Och visst finns här flera scener där man låter fler saker gå sönder samtidigt i bild än vad man trodde var möjligt – men på de allra flesta plan är 2012 en långtråkig smörja som lider av så många problem att denna texten mest kommer bli en genomgång av dem.

Filmens första 10 - 15 minuter fungerar. En handling med ett par forskare som har upptäckt att allting inte är som det ska med planeten jorden fungerar. Sedan går vi raskt till huvudpersonen Jackson Curtis – en frånskild fader som ska ta med sina två barn på en campingsemester, och så börjar saker så sakta men säkert ske. Jordbävningar, de första raserade byggnaderna och så vidare.

Det tar inte lång tid innan man inser vart filmen är på väg – men istället för att följa en utstakad trygg linje så kör Emmerich på med det ena överdrivna scenariot efter det andra. För det mesta handlar det om ett eller annat fordon som åker runt medan saker går sönder, sprängs och brinner runt karaktärerna som sitter i det. Blandat med närbilder på skådespelarna som ser chockade ut i ett par olika grimaser. Enda stunden det blir lite närvaro i det hela är när huvudpersonens barn tittar ut på världen som går under och gråter åt det som sker. Annars är det mest flygplan, bilar eller rent av scener där karaktärer springer bara lite snabbare än landmassor som faller ner bakom honom. Scener som skulle kunna vara skrämmande och effektfulla blir nästan komiska när det bara handlar om att sätta någonting i rörelse, visa det från en vinkel som allt som oftast är en överblick och sedan bara förstöra grejer.

Det allra största problemet med hela massförstörelsegrejen är också att det inte ser särskilt bra ut. Byggnader och bilar beter sig som modeller som skumpar lättviktigt runt, vatten ser ut som en effekt hämtat från något billigt redigeringsprogram och vissa närbilder eller scenarion med karaktärer i lider av taskig greenscreen och ljussättning. När man klipper från (och detta händer ofta) en vinkel som visar någonting som slungats emot det fordon huvudkaraktären befinner sig i till en vinkel på just karaktärerna så blir kontrasten mellan effekt och ett riktigt scenario plågsamt närvarande. Allting känns plast och modeller i uppblåst skala.

När Woody Harrelson gör entré som en galen radiopratare suckar man först för femtioelfte gången eftersom man har sett det förut, men tror att det kan addera en liten gnutta karaktär i en otroligt torr film. Men hans monolog på ett berg medan taskiga effekter förstör omgivningen runt honom kan vara bland det mest pinsamma jag sett på film i år.

Samma problem lider alla karaktärer av. De är ensidiga, krystar fram repliker och den enda ljusglimten är Chiwetel Ejiofor som spelar en forskare. Annars möts vi av en Danny Glover som grymtviskar fram sina repliker och en hel drös av ansikten som ska balansera mellan gränsen att vara komiska men samtidigt medvetna om det som sker runt dem. När Emmerich försöker bli känslosam är scenerna bara en långtråkig transportsträcka tills nästa scen med förstörelse startar.

Att Emmerich slarvar bort en grundhistoria som känns intressant gör mig otroligt besviken. Jag kan ha överseende med hur karaktärer befinner sig på samma platser trots att det inte finns någon logisk förklaring hur de hamnar där, och hur de sedan skiljs åt för att återförenas och hur hela filmen mynnar ut i ett slags crescendo om mänsklighet och att hjälpa varandra vad som än sker.

Jag kan till och med ha överseende med ett uttjatat familjedrama bara det ser häftigt ut och jag rycks med. Men problemet är att jag aldrig gör det – filmens 158 minuter är en alldeles för lång, utdragen historia som mynnar ut i en av den mest ointressanta timmen jag sett på väldigt länge. Under hela filmen verkar det som om regissören inte vet hur han ska lösa nästa scenario – och kommer upp med ena nödlösningen efter den andra. Många plågsamt långa sekvenser blir tråkiga efter ett par minuter, och här finns aldrig någon nerv eller spänning som gör att man tycker att det känns som en underhållande katastroffilm.

Många säger att man borde ta filmer för vad de är – men när 2012 inte ens klarar av att vara det den utger sig för att vara, samtidigt som den aldrig överraskar eller engagerar så blir besvikelsen total.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
Rock Snack 3 har röstat
AddeColciago 29 har röstat
connya 31 har röstat
 
av connya
Flickan
 14 har röstat
2012
 31 har röstat
Terminator Salvation
 10 har röstat
Taken
 15 har röstat
The Dark Knight
 25 har röstat
Cloverfield
 11 har röstat
Next
 4 har röstat
Tenacious D - världens bästa rockband
 22 har röstat
Livet är underbart
 13 har röstat
En långvarig förlovning
 11 har röstat
 
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor