en gröna milen utspelar sig på 1930-talet och handlar om fångvaktaren Paul Edgecomb (Tom Hanks). Paul arbetar och har ansvaret för ett av cellblocken i fängelset, Cold Mountain. Den del av fängelset som Paul har ansvaret för kallas för den gröna milen. Men det är inte vilket fängelse som helst utan det är bara fångar som ska besöka den elektriska stolen som är välkomna till den gröna milen.
Under de åren som Paul haft ansvaret har stämningen varit bra bland fångarna och fångvaktarna. Paul och hans kollegor har alltid sätt till så att fångarnas sista tid i livet har varit lugn och avslappnande. Men när den sadistiske fångvaktaren Percy Wetmore anländer för att arbeta i det stillesamme cellblocket blir det genast svårare att behålla lugnet hos fångarna. Samtidigt kommer en fånge till fängelset vars namn är John Coffey (Michael Clarke Duncan). Det är en otroligt kraftig svart man men samtidigt väldigt känslosam. Han har också övernaturliga krafter och ett gott hjärta som får Paul att tveka om han verkligen begått det där förskräckliga brottet som han är straffad för.
Den gröna milen har faktiskt ganska mycket gemensamt med den fantastiska filmen, nyckeln till frihet. Förutom att båda filmerna är fängelse filmer så har regisörren Frank Darabont gjort båda filmerna. Inte nog med det, båda filmerna är också baserad på Stephen Kings romaner med samma namn.
Den gröna milen är en trevlig och underhållande film. Den är smått rolig på sina ställen och visas i ett lungt tempo men den blir aldrig seg. Fast det bör påpekas att jag har alltid varit skeptisk till filmer som närmar sig tre timmar. Men det finns ju alltid undantag och den gröna milen är en av dem. För den lyckas verkligen att få tiden att gå undan och har ingen så kallad dötid.
Personerna kommer man ganska snabbt nära inpå och filmen har en bekväm känsla och man lever sig verkligen in i den. Det är främst stämningen som gör att man vill fortsätta titta på filmen och den känns hela tiden intressant. Det blir inte heller sämre med att skådespelarna insatser är näst intill perfekta.
Mina förväntningar på denna film var inte speciellt höga men jag förväntade mig i alla fall en film som värd att spendera sin tid på. Det kan jag absolut säga att den levde upp till och placerar sig faktiskt till en av de bättre filmerna som jag sett. Det kan bero på att den upplevs på något sätt mystisk och att jag aldrig fann den ointressant.
Den är också annorlunda jämförelse med andra fängelse filmer, vilket kan beror på att fångvaktarna tar en stor plats i handlingen. Det är väl lite det som skiljer sig mot andra fängelse filmer och att den har en fånge med övernaturliga krafter.
Som sagt, varje pusselbit sitter på sin plats och medan jag sätter en femma på denna förträffliga film fattas det bara att ni som inte sett den, ser till att se den!
