Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 644 Besökare idag: 4 714
annons
annons
Laddar...

Recension av

Regissör: Federico Fellini
År: 1963
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3318)    Forumdiskussion (0)
22/9 2004
Recenserad av Morayeel
Så lider filmen mot sitt slut, och vi frågar oss: Var befinner vi oss egentligen? I Guidos verklighet? Eller i hans fantasi? Eller kanske i Fellinis fantasi? Är det Fellinis film eller Guidos film som projiceras på den vita duken, eller är det möjligtvis samma sak? Gör det någon större skillnad var vi är? Nej, detta är Fellini, detta är Film. Film om Film.
En mer självreflexiv skapelse än Federico Fellinis 8 ½ lär ni aldrig skåda igen. Titeln i sig indikerar just vad det hela handlar om. Fram till 1962, då det var dags att spela in vad som skulle komma att bli ett av filmhistoriens mest hyllade konstverk, hade Fellini skapat sex långfilmer samt tre kortare verk inkluderade i varsin episodfilm. Följande film skulle alltså således bli nummer åtta och en halv i ordningen. En till film, inget annat.
I 8 ½ får vi följa regissören, tillika Fellinis alter ego, Guido Anselmis försök att frigöra sig från sin påfrestande omvärld och de krav som den ständigt ställer på honom, från producenter, kvinnor och journalister till skådespelare och skådespelerskor. Alla vill de ha klara direktiv, svart på vitt. Hur kommer ditt nästa mästerverk se ut? Vad handlar filmen om? Hur skall jag tolka min rollkaraktär? Tror du på Gud? Kan pornografi vara berättigat? Är film konst eller förströelse?
Guido brottas inte bara med producenter, frun Louisa och sin älskarinna Carla, utan även med kulturetablissemangets intelligentia, vilken Fellini låter förkroppsliga i författaren och rådgivaren Daumier. Fellini är känd för sin anti-intellektualism och här spar han sannerligen inte på krutet. Daumier framstår som en cynisk besserwisser som Fellini älskar att göra narr av. Han talar, oftast för döva öron, om hur Guidos film (d v s Fellinis egna 8 ½) saknar en ”specifik problematik, en filosofisk idé”, att filmen ”oundgängligt måste nå en högre kulturell nivå” och ha en ”absolut oantastlig logisk stringens”, och det sista är något som man sannerligen inte kan anklaga 8 ½ för. Fellini vill bara visa hur lite han bryr sig om Daumier och hans verkliga kollegers tomma prat, till den höga grad att han låter Guido, i fantasin, hänga honom. Fellini inkluderar i sin film all den kritik som någonsin skulle kunna riktas mot honom, något som kanske bara Pirandello lyckats med så fulländat innan honom. Scener spelas upp för att i nästa stund kommenteras och ibland till och med förkastas.
Kravet att producera något konstnärligt men samtidigt kommersiellt gångbart och de oupphörliga frågorna från människorna omkring honom kväver och isolerar Guido, vilket kanske bäst visualiseras i den talande klaustrofobiska inledningsscenen, där vi finner Guido i en oändlig bilkö. Plötsligt bevittnar vi hur han svävar ut över bilarna, upp i himlen. Fri som en fågel, med två undantag. Det första är repet runt hans fot, i vilket han strax dras ner på jordens yta igen, och det andra är det faktum att flyktförsöket bara är ett i raden av Guidos många fantasifoster. Fellini lägger med ens alla korten på bordet och låter oss förstå att vi som åskådare måste lägga all logik åt sidan för att kunna uppskatta och förstå verket ifråga. Filmen pendlar konstant och utan varningssignaler mellan Guidos ”verklighet” och hans dagdrömmar, samtidigt som vi då och då får skåda betydelsefulla händelser ur hans barndom. Fellinis starka influenser från Freud och psykoanalysen är påtagliga filmen igenom. Kanske främst i Guidos oidipuskomplex, som ger sig tillkänna då han i en drömlik sekvens begraver sin far och sedan passionerat kysser sin mor.
8 ½ har inga illusionistiska ambitioner. Den blottlägger heller ingen objektiv verklighet utan vi tvingas betrakta ett så subjektivt perspektiv att vi till slut inte vet vems det är vi betraktar, vem vi skall relatera till och vart vi befinner oss i dess mångfasetterade universum. 8 ½ är onekligen en krävande film. Det är en veritabel attack mot åskådarens sinnen och det är först efter ett antal möten med konstverket i fråga som vi kan sortera våra intryck och skapa sammanhang och förståelse. Men det är nog ändå så att det är första mötet som ger det kraftfullaste resultatet. Likt filmens arbetstitel La Bella Confusione indikerar, så är det ibland faktiskt underbart att vara förvirrad.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
Morayeel 36 har röstat
 
av Morayeel
 36 har röstat
 
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor