|
T illsammans är man mindre ensam är en filmatisering av Anna Gavaldas populära roman med samma namn, och är likt boken en romantisk berättelse utspelad i konstens Paris. Här träffar Camille, en anorektisk klassiskt fransk ung kvinna, den adlige men fattige Philibert, som bor i samma hyreshus.
”Man är alltid ensam i sådana här hus” menar Camille och kvällen därpå bjuder hon över Philibert på en vardagsrumspicknick i hennes vindslägenhet. Av ekonomiska skäl flyttar de snart ihop i Philiberts enorma våning, som han ärvt av din mormor, där kocken Franck redan bor som inneboende. Franck är en riktig mansgris, som kör motorcykel och drar hem engångsligg mellan ölrundorna. Han har dock ett varmt hjärta innerst inne, speciellt inför sin gamla mormor, som inväntar döden på sjukhus.
Alla fyra är de ensamma på ett eller annat vis, men hittar värme och kärlek hos varandra trots deras olikheter, gräl och kiv.
Miljön i filmen är klassiskt fransk och Audrey Tautou, huvudrollsinnehavaren i Amelie från Montmartre och som här spelar Camille, behöver inte göra mycket för att med sitt korta svarta hår, slanka kropp och rådjursögon skapa den känslan. Tempot är långsamt och regissören Claude Berri tar god tid på sig att skapa djup i sina karaktärer. Den varma känslan i kroppen blir bara varmare under filmens gång och har man, som jag, ett svagt öga för Tautou så är detta en film man måste se, men förvänta dig inga snabba tempoväxlingar eller twister för då kommer du bli besviken. I längden blir det nämligen lite för klyschigt och det är inte svårt att räkna ut vad som kommer att hända här näst. Detta är en romantisk komedi och det är det man ska ta det som.
|
