Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 591 Besökare idag: 4 215
annons
annons
Laddar...

Recension av De misstänkta

Regissör: Bryan Singer
År: 1995
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (7784)    Forumdiskussion (5)
12/1 2004
Recenserad av JoeZ
V
isst, det finns många filmer som slutar med 'the Grand finale'. Allt avslöjas i slutet och vi förstår hur det ligger till. Det är nästan alltför många filmer som slutar med den största slutpoängen i slutet. Redan från första början förstår vi att den här filmen är precis en sån film.
Fem kriminella blir intagna på samma fängelse samtidigt. Dem känner varandra på något på något sätt. En av dem har ett stort jobb på gång och efter han har fått med alla så efter ett tag så får vi reda på att varenda person dog förutom en. Kevin Spacey spelar Verbal, en man med rätt för sitt namn. Egentligen så är hela filmen bara en tillbakablick på hur han såg morden och branderna på hamnen. Vi får veta detta redan från första början, att det har hänt något på hamnen och många personer ligger döda.
Den enda som överlever är Verbal. Antar vi i alla fall?
Den personen som skickade ut dem på uppdraget var Kayser Soze advokat Mr. Kobayashi, Keyser Soozes högra hand.
Kayser Sooze beskriver han som "Keaton always says I don't belive in god but I'am afraid of him. Well, I belive in god, but I'am afraid of Keyser Soze". Soze är ett spöke eller en myt. Ingen har någonsin sett han. Han är en sån person som får även dem hårdaste killarna att rysa.

"The greatest trick the devil ever pulled was to convince the world he did'nt exist"
-Verbal
Det är just vad den här filmen gör. Vi får se Spacey prata tillbaka på hur han hade sett på morden. Hela tiden så får vi bara se mentala bilder ur Spaceys minne. Vi vet att det han säger inte är fullständigt sant eftersom polisen som pratar med han hela tiden får bevis på att vissa saker han säger inte stämmer. Vi vill tro han och vi vill tycka synd om han och det är just det vi gör, vilket är bäst för oss som tittare, för då förstår vi mera av nyckelledtråden i slutet och kan njuta mera när allting börjar pusslas ihop.

Christopher McQuarrie som skrev detta verkar ha fallit i sin egen fälla. Han vill att så mycket ska hända på så kort tid, det blir då och då svårt att hänga med. Visst vi förstår allt men i filmen gång om vi försöker gå tillbaka på vad som hänt under filmens kommer vi att snubbla på massor av trådar som har inte har alls med den viktiga röda tråden att göra. Och det är exakt vad den här filmen vill att vi ska göra, den vill försöka att få en sammanhängande struktur i filmens gång men det ska ändå finnas vissa saker som inte stämmer. Här faller Christopher, han får oss att verka för förvirrande.

Förvirrande är ingen känsla jag är särskilt glad över. När jag sätter mig ner och ser en film så vill jag kunna förstå allt, eller i alla fall ha en chans att förstå allt. Även förstår jag allt i slutet. Dock så förlorar Bryan Singer (regissören) mycket på att få oss förvirrande redan i första början.

Skådespelarna gör ett bättre jobb än väntat Kevin Spacey är som oftast lysande, han får oss att verkligen sympatisera med han. Gabriel Byrne spelar också bra, han får oss att tro han. Egentligen så spelar alla bra. Toll och med Stephen Badwin gör sitt och vi tvekar knappt att han är just den där hårda människa han försöker att vara. Jag tyckte det var lite kul att se Benicio Del Toro i en av rollerna, han skulle några år senare vinna oscar för bästa roll i filmen Traffic.

Jag har lärt mig att inte sätta betyg på slutet av filmerna. När vi går ifrån en film då är det oftast slutet som får oss att bestämma hur bra filmen är. Just detta ska man inte göra. Christopher McQuarrie och Bryan Singer förlorar på att dem ska försöka att förvirra tittaren från första början. Vi tror att vi förtår allt när vi ser filmen, men när ska försöka att gå tillbaka under filmens gång så snubblar vi, det går inte. Det är just slutet som är filmen, ser man den här filmen ser man det för just slutet. Då är det bara en fråga som behövs svar på, är det värt en timme och fyrtio minuter på att få se slutet?
Vad ska man säga, ja det är det. Det är verkligen så. För även om dem förvirrar oss så får dem oss att leva i en dröm, dem får oss att inte tro på allt vi hör eller ser. Jag applåderar åt folk som har modet att göra en sån här film för man vet aldrig om tittaren blir besviken eller nöjd med att ha blivit?, ja just det vad har vi blivit. Om ni ser den här filmen så förstår ni vad jag menar.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
JoeZ 73 har röstat
 
av JoeZ
Kontakt
 7 har röstat
TMNT
 2 har röstat
Diligensen
 5 har röstat
Sista skrattet ...
 5 har röstat
My Fair Lady
 1 har röstat
Nationens födelse
 4 har röstat
Berg-Ejvind och hans hustru
 3 har röstat
Rätt upp i 90-talet
 10 har röstat
Guldfeber
 8 har röstat
X-Men 2
 11 har röstat
 
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
1 har röstat
Slender Man
0 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
0 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
1 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
0 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
2 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor