|
P å många sätt är det här en perfekt film för mig. För det första är det en musikal, en av mina absoluta favoritgenrer. Sedan har vi ju självklart Woody Allen, med sina förvirrande tankesätt och roliga händelser. Han har ett sätt att pricka just rätt, precis som man vill ha det i en komedi.
Tillsammans med Woody och härliga gänget av skådespelare så kunde det inte ha blivit dåligt.
Det är mycket som händer i filmen och det är mycket att hålla reda på, att försöka få ner i ord vad filmen handlar om kan tyckas vara svårt men här kommer ett försök:
Woody Allen spelar en skild fader, han har två barn och är mycket goda vänner med sin ex-hustru och hennes make. Hustrun spelas av Goldie Hawn och hennes nya make av Alan Alda.
Hawn och Alda har tre egna barn, två flickor och en pojke. Pojken har bestämt sig för att bli republikan vilket blir svårt eftersom hela familjen är demokrater. Dem två döttrarna spelas av Natalie Portman och Gaby Hoffman och har olyckligtvis lyckats att bli förälskade i samma kille.
Woody och Goldies barn spelas av Drew Barrymore och Natasha Lynne. Barrymore ska precis gifta sig med Edward Norton och Natasha håller fortfarande på att "leva livet".
Sen får vi inte glömma gamla farfar som inte platsar som republikan, demokrat, fascist eller något sånt, han platsar endast som fot fetisch.
Redan när förtexterna rullar hör vi Norton sjunga "My Baby Just Cares For Me" så vet vi att filmen är bra. Han sjunger inte i toppklass men det är inte sångrösterna som gör det i den här filmen, det är energin som dem har när dem sjunger den. Vartenda sångnummer för oss allt närmare det där jättestora leendet som alltid växer fram i glada musikaler.
Visst, det kan verka lite småtöntigt ibland, när dem ställer sig och börjar sjunga, men det glömmer vi bort lika fort bort för det börjar lukta filmmagi.
Skådespelarna är fantastiska, Natasha tar över efter Nortons första sång nummer och hon fungerar ungefär som en berättare. Hon berättar om deras "moderna" kärnfamilj och introducerar alla för oss.
Woody Allen, Goldie Hawn, Norton, Natasha, Julia Roberts är alla fantastiska. Dem får oss verkligen på ett glatt humor och dem lyckas att få oss att behålla detta genom hela filmen.
Som vanligt så är dialogerna fantastiska i Allens filmer. Dem är snabba, rappa och genomtänkta. Allens regi är också finstämt, han använder sig mycket av färger för att få oss på detta magiska humor.
Barrymore är faktiskt den enda som inte sjunger själv, eftersom hon påstår att hon inte kan.
Det gör alldeles för få musikaler. Och när jag tänker på det så kan jag inte komma på någon musikal jag inte gillat. Den här är absolut inget undantag och kan mycket väl sättas på Allens topp fyra åtminstone.
Och som jag sa detta är på sätt och vis en perfekt film för mig.
|
