Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 358 Besökare idag: 4 564
annons
Laddar...

Recension av Avatar

Regissör: James Cameron
Ã…r: 2009
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3425)    Forumdiskussion (10)
20/1 2010
Recenserad av Gewehr
A
vatar. Detta två och en halv timme långa själsliga övergrepp. Denna pekorala fis, sprungen ur en megaloman vettvilling utan någonting annat än vinstintresse för ögonen. Den man jag syftar på är givetvis James Cameron, en parasitisk cancersvulst på filmindustrin som när sig på klichéer och vilar sitt existensberättigande på massans symptomatiska tillika konformistiska strömlinjetänkande.

På ett sådant manér skulle jag kunna fortsätta i några sidor till. Under åren har hat/fascinationen för Cameron och hans ”alster” ökat exponentiellt med djupet på hans fickor. Men det finns någonting som skiljer Avatar från liknande kassasuccéer, någonting som hindrar den från att falla i glömska en halvtimme efter att ljuset i biosalongen åter tänts. Den skänker nämligen en kritisk betraktare kunskap om humanpsykologiska uppfattningar och principer på ett förvirrande lättåtkomligt sätt, de facto så lättåtkomligt och förvirrande att det verkar gå de flesta helt förbi. Jag uppmanar er att demontera och syna Avatars skilda komponenter var för sig. Ett högintressant mönster träder då fram, som är tänkvärt inte bara rent filmvetenskapligt, utan kanske främst psykologiskt och idéhistoriskt. Den vilar nämligen på ett fundament som är infernaliskt snillrikt och noggrant konstruerat för att alludera till våra mest mottagliga och lättåtkomliga känslor. Som jag ser det så består Avatar av fem huvudkomponenter som dels utgör filmens stomme och dessutom fungerar i ett slags symbios för att provocera fram en så kännbar effekt som möjligt hos så stor publik som möjligt. Receptet är lika effektivt som enkelt:

1. Det klassiska konceptet ”gott och ont”
2. TV-spel
3. Postkolonialism
4. Na’vi som ädel vilde
5. Det rent visuella

Det handlar alltså om ett slags dekokt av gammalt och nytt. Till exempel samsas den sekelgamla uppfattningen om den ädla vilden, framburen av bland annat Rousseau, tillsammans med terminologi och karaktärsuppbyggnad behagligt välbekant för alla som har vana av TV-spel.

Men jag ställer mig på intet sätt utanför den skara som rycktes med av Avatar, jag var en av dem som fick stävja mina spastiska hulkningar i salongen. Men ju mer jag resonerar desto klarare blir det varför. I ett av 1800-talets mest avgörande vetenskapliga verk, ”Massans psykologi”, framför den franske socialpsykologen Gustave Le Bons sin teori att det som talar till massornas fantasi måste presentera sig i en form som utgörs av en överraskande och mycket klar bild. Denna bild är fri från alla onödiga förklaringar eller ackompanjeras av endast ett fåtal märkvärdiga eller mystiska fakta: en stor seger (exemplifierat i Avatar av Na’vis slutgiltiga triumf över människorna), ett stort mirakel (The Tree of Souls välsignande av Jake Sully), ett stort brott (människornas attack mot Na’vi och dess tusenåriga habitat), eller ett stort hopp (Jake Sullys och hans lojalitet mot Na’vi).

115 år efter att Le Bon formulerade sina skarpsinniga masspsykologiska analyser är de fortfarande tillämpbara och kanske mer aktuella än någonsin. Dessa psykologiska principer är väl bekanta för James Cameron. Det är nämligen en kunskap han har omsatt till reella kassakor i mer än tjugo år, men som nådde monumentala format först med Titanic (1997) och nu även med Avatar som på mycket kort tid har dragit in mer än sex gånger sin budget på 237 miljoner dollar. Detta är förstås varken ett kvitto på filmens originalitet eller kvalité, vilket en del verkar tro, utan på dess alldeles utomordentliga kommersiella gångbarhet. Missta er inte, Avatar är ett solklart exempel på en rent kommersiell produkt, lika målgruppsanpassad, konceptutvecklad och genomtänkt som ett schampo eller en ask choklad.

Jag är egentligen inte principiellt kritisk till Avatar. Jag förstår dess funktion som ett resultat av en kommersiell möjlighet. Att inte utnyttja en sådan öppning när man både har resurser och marknadens förtroende vore ingenting annat än ren idioti. Men en del av mig är hopplöst förbittrad över att miljontals människor helt okritiskt sväljer en kommersiell produkt för någonting den inte är. Diktatorer genom årtusenden har varit medvetna om folkets homogena och fogliga opinion och utnyttjat den för att tjäna sina egna syften. I teorin är det exakt samma kunskap som James Cameron och hans likar använder sig av, men med långtgående konsekvenser på den kulturella arenan, snarare än den politiska. Men för all del, se Avatar och döm själva.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
Galivan 8 har röstat
jesteread 19 har röstat
mageek 46 har röstat
Gewehr 126 har röstat
BeforeYouDie 27 har röstat
Frantic 51 har röstat
Karatehunden 33 har röstat
 
av Gewehr
Avatar
 126 har röstat
 
Senaste recensioner
Cannibals
1 har röstat
The Favourite
0 har röstat
G.I. Joe: Retaliation
0 har röstat
Army of Darkness - Evil Dead III
0 har röstat
Ett fall för Johnny Cousin
0 har röstat
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
 
Adhype AB © 2000-2019 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@adhype.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor