Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 827 Besökare idag: 5 205
annons
annons
Laddar...

Recension av Bara en natt

Regissör: Richard Linklater
År: 1995
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3157)    Forumdiskussion (9)
13/4 2004
Recenserad av JoeZ
V
i åker fram på en tågräls tillsammans med fioler som ljuder i bakgrunden, man vet vad man har att vänta sig och förväntningarna är ganska höga, dock så lyckas ändå Bara en natt att hoppa högre än förväntningarna och vi kan inget annat än att älska det.

Jesse (Ethan Hawke) är och tågluffar i Europa och sin sista natt i Europa ska han tillbringa tiden i Wien. På tåget dit sätter sig Celine bredvid honom, de är främlingar för varandra men börjar prata och går tillsammans till tågets restaurang. Jesse vet att om han inte frågar henne att tillbringa natten med honom så kommer han att ångra det. Han frågar och hon följer med. Det är då som en av deras kanske mest minnesvärda nätter börjar, de lär känna varandra och det utvecklas ett starkt kärleksband mellan dem. De diskuterar saker mellan himmel och jord: föräldrar, döden, reinkarnation och mycket mera.

Många filmer nu för tiden verkar undvika för mycket dialog i filmer, det är då det är bra att ha regissörer och manusförfattare som Richard Linklater. Visst finns det många regissörer som tar hand om dialogen på ett mästerfullt sätt (Woody Allen och Tarantino för att nämna två) men jag har hittills inte stött på någon som gjort på det sätt som Linklater gör. Han tar hand om det på ett otroligt humanistiskt och filosofiskt sätt. Vi möter dessa människor, vi lär känna deras sätt att tänka, som många av oss inte lär oss från dem som står oss närmast.

Jag älskar mötet mellan dessa två karaktärer, de är lika men har ändå så olika sätt att se på saker, som när Jesse förklarar att under ett gräl som hans föräldrar hade så sa hans far att han egentligen inte ville ha Jesse. Vi skulle nog ha blivit sårade av den meningen från våra föräldrar, men för Jesse fungerar det åt andra hållet, han kände respekt och lite stolt över att han egentligen inte var menad att vara på jorden, men är här ändå. Det är inte bara mötet mellan dessa två som vi får se, vi träffar också amatörskådespelare, diktskrivare, en vänlig bartender med flera.

Visst finns det mycket intressant dialog i filmen, men också många fantastiska scener som i ett lyssnarbås på en skivaffär. De sitter där och den ena tittar på den andra och så fort någon av dem tittar tillbaka så vänder den andra på huvudet för att inte bli tagna av att se varandra i ögonen. Vi känner lukten av igenkännelse och pinsamhet. Dock så är det också de få scenerna när de sitter för sig själva som vi på sätt och vis uppskattar mest, vi ser hur de känner sig men kan ändå inte låta bli att vänta på en tankeröst eller berättarröst som så många filmer har och för att berätta hur en person känner sig, självklart kommer det ingen, för skådespeleriet tar helt hand om det.

Både Julie Delpy och Ethan Hawke är fantastiska i sina roller. Hawke har en viss orolig machostil som känns overklig, men en bit in i filmen märker man varför. Delpy spelar minst lika bra om inte bättre, Hawke har en tendens att alltid röra på sig, Delpy har en tendens att stå stilla och njuta av ögonblicken som forsar över henne.

Jag säger hela tiden ”vi” möter och inte de möter, för att vi är hela tiden med dem, vi följer osynligt dem genom deras möte och intill slutet. Känslan av detta får vi mest av Linklaters sätt att regissera, han låter kameran rulla på längre än vad andra regissörer gör. Istället för att de ser en nattklubb och bestämmer sig för att gå in, varpå det klipps till inuti nattklubben, så ser vi istället också de orden som växlas med vakten och vi ser dem gå in och vi följer självklart lugnt med in.

Nu när jag ska sätta betyg så kan jag säga att det finns många anledningar till att denna film inte förtjänar fullt betyg. Däremot så kan jag omöjligt stå emot denna fantastiska reflektion av ett fantastiskt och längtansfullt möte med så stor portion humanism som får en att bli visare för varenda tystnad som framskrider.

Notera: I Linklaters film "Waking Life" så finns det två karaktärer som ligger i sängen under en scen och pratar, det är inte bara samma skådespelare utan baseras också på samma karaktärer som finns med i den här filmen.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
JoeZ 16 har röstat
 
av JoeZ
Kontakt
 7 har röstat
TMNT
 2 har röstat
Diligensen
 5 har röstat
Sista skrattet ...
 5 har röstat
My Fair Lady
 1 har röstat
Nationens födelse
 4 har röstat
Berg-Ejvind och hans hustru
 3 har röstat
Rätt upp i 90-talet
 10 har röstat
Guldfeber
 8 har röstat
X-Men 2
 11 har röstat
 
Senaste recensioner
Unforgettable
0 har röstat
Love, Simon
0 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
0 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
2 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
Farligt experiment
0 har röstat
Captain America: Civil War
0 har röstat
Barnjungfrun
1 har röstat
Jurassic World: Fallen Kingdom
1 har röstat
Ella den förtrollade
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor