xorcism, andar, själ och Gud. Hur ska vi kunna veta vad de orden innebär? Hur kan en religiös person med säkerhet veta att just det han eller hon tror på stämmer? Hur övertygad man än må vara att något man upplevt implicerar att övernaturliga väsen existerar, inses det lätt att övernaturliga fenomen inte kan existera. Den tidpunkt någonting stiger in i vår värld blir det givetvis en del av naturen och därmed naturligt.
Med ett otroligt bra skådespeleri och med fientlighet som närmast sprakar i luften slåss en åklagare och en advokat, spelade av Campbell Scott respektive Laura Linney, om prästen Moores, spelad av Tom Wilkinson, handlingar i rättens salar. Är den medicinska och beprövade synvinkeln den ända rätta eller borde vi hålla ett öppet sinne även till något så absurt som religion? En misslyckad exorcism, är det verkligen ett mord när den åtalade försökte hjälpa sin patient på det sätt han trodde var rätt? Filmen om Emily Rose personifierar och dramatiserar dessa frågor på ett mycket gripande sätt. Filmen är genomgående objektiv, om än något 'hoolywoodiserad' med billiga effekter och dåliga scener som stinker kliché hela vägen till TV-soffan.
Filmen berättar om en flicka vars livsöde markant skiljer sig från vad de flesta av oss kanske är vana vid. Tänk dig den gamla filmen "Exorcisten". Även nyinspelningen får de flesta av oss att skratta idag, den saknar helt enkelt verklighetsförankring och sensmoral. Men tänk istället att någon person verkligen tror att denna typ av ritual har en naturlig och påtaglig effekt. Tänk dig att den personen är beredd att förkasta all modern medicinsk teknologi till förmån för sin egen djupa övertygelse. Om personens ritual i fråga misslyckas och offret då avlider - hur skall han då behandlas? Är han en vilseledd barmhärtig samarit som behöver medicinsk undervisning? Är han en doktor som förlorat en patient? Eller är han en mördare?
Generellt sett är The exorcism of Emily Rose en mycket bra film som kan väcka en hel del väl behövda tankar bland båda unga och gamla i debatten om vetenskap och objektivitet. Vad är egentligen rätt, vad är fel och viktigaste av allt, hur avgör vi det? När är tillfället rätt att säga att det man är övertygad om stämmer och när är tillfället rätt att vänta och se? Vi kan givetvis aldrig med säkerhet säga att demoner inte existerar, så kan vi verkligen döma någon för att ha försökt bota en patient på ovetenskapliga grunder? Hur avgör vi vad som är ovetenskapligt nonsens, vad som är ett väldokumenterat vetenskapligt experiment och ej att förglömma, vad får det kosta?
Denna filmen skulle passa bra som undervisning i skolan. Objektivitet och ett öppet sinne står och balanserar mot strikt vetenskapligt och rationellt tänkande. Men är det verkligen det vi borde fokusera på i rättsfallet mot prästen Moore? Ska vi verkligen låta etik och moral överskuggas av den heta debatt religion kontra vetenskap orsakar? Eller finns det kanske andra grunder att basera domen på som är mycket viktigare än de som först möter ögat...
