ilmen fokuserar på flera olika personer och deras problem i livet, men huvudstoryn ligger hos Ozzy Cox som nyligen avslutat sin tjänst hos CIA och har börjat skriva sina memoarer om jobbet. Han tappar bort skivan med anteckningarna till boken och den hittas av gympersonalen på det lokala gymmet. I tron om att det är topphemlig information börjar gympersonalen både att utpressa Cox och försöka sälja informationen till det ryska konsultatet. Något som visar sig vara lite svårare än väntat.
Jag måste lära mig att inte ha höga förväntningar på filmer och inse att bara för att en film har många bra skådespelare behöver det inte betyda att den är värst bra. För jag tyckte verkligen inte att filmen var bra. Jag drog på munnen ibland, men mest kändes den överspelad och ganska hafsig. Slutet var lite av en chock, inte för att det var nån häftig twist eller att något oväntat skedde, utan för att det var så abrupt och platt slut. Helt plötsligt var det bara finito liksom och jag blev alldeles ställd av det. Känns som om "bröderna regissör" bara har hostat ur sig det här manuset för att ha en ny film att komma med. De har ju fått sin Oscar nu och kan släppa vilken skit som helst, bara det är nåt att fästa ögonen på.
Skådespeleriet är mycket varierande. John Malkovich är alltid bra och Brad Pitt gör sin bästa roll sedan De 12 Apornas Armé. Frances McDormand gör däremot en fruktansvärt dålig roll, inte sagt att hon spelar den dåligt, men rollen är hemsk i sig själv. Jag hatade henne från första början och det blev bara värre och värre genom filmen. Och även om rollen är ett stort svin så gör Clooney en riktigt bra prestation som otrogen, lismande skitstövel.
Men manuset är mycket tunt och egentligen var det bara Pitt som drog upp den till dräglig nivå. Scenen när han hittas i garderoben kommer jag nog skratta länge åt i minnet. Annars känns humorn väldigt överdriven och övertydlig och flera karaktärer överspelar. Mycket över blir det!
Nej, inge vidare alls, besvikelsen är ett faktum.
