|
J oel Gray spelar filmens konferencier, och inleder och avslutar från scenen på den dekadenta klubben "Kit Kat Club" i Berlin under 1930-talet. Däremellan berättar filmen många historier, en om en kärlek som utvecklar sig, en annan om en svartsjuka som uppkommer som en följd av detta, en tredje om omöjlig kärlek och en fjärde om ett nazistiskt maktövertagande som alla blundar för i strålkastarljuset från gyttjebrottning och unga tjejer (och en transvestit) klädda i förnedrande kläder. Filmens stora behållning är skildrandet just av detta maktövertagande.
För samtidigt som Sally Bowles (Liza Minelli), stjärnan på Kit Kat Club, och den stora huvudrollen i filmen, sjunger om hur hon förför män, om hur vilken vacker Cabaret-livet är, och om hur bra det är med pengar (detta i ett antal oförglömliga sångnummer) så blundar hon uppenbart för det som sker i staden, i landet. Och alla gör det med henne.
Just framställandet av detta, av blundandet för de nazistiska illdåd som sker, de smygande stegen mot totalitarismen och det långsamma undergrävandet av demokratiska principer, är för undertecknad som sagt filmens stora behållning.
Vid sidan om detta blundande utspelar sig som sagt en kärlekshistoria, ett svartsjukedrama, och en historia om en omöjlig kärlek som kunde ha varit möjlig, men dessa når aldrig upp till den illamåendeframkallande politiska stämning som ett par gånger framkallas i vissa smygande scener, där man som åskådare sänker sin intellektuella gard, bara för att få ett illamående raskt framkallat.
|
