Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 2 202 Besökare idag: 5 680
annons
annons
Laddar...

Recension av En vampyrs bekännelse

Regissör: Neil Jordan
År: 1994
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (5277)    Forumdiskussion (1)
16/6 2002
Recenserad av Karatehunden
D
et är natt. Ackompanjerad av musik som andas ensamhet ser vi den amerikanska västkuststaden San Francisco tona upp inför oss. Efter att vi har introducerats till staden stannar vi till i ett rum där en intervju kommer att utspela sig. Intervjuaren, den unge journalisten Daniel Malloy (Christian Slater), har för avsikt att skaffa intresseväckande stoff. Intervjuoffret, vampyren Louis de Pointe du Lac (Brad Pitt), befinner sig i rummet för att bekänna sig. Under natten som förflyter berättar vampyren historien om sitt liv.

Historien om Louis liv begynner i sena 1700-talets Louisiana. Närmare bestämt utanför staden New Orleans på Louis eget plantage Pointe du Lac då han fortfarande var människa. Plantage-ägaren har precis mist sin fru, sitt barn och sin lust att leva. Vampyren Lestat de Lioncourt (Tom Cruise) finner Louis fascinerande och bestämmer sig för att göra honom till sin like och den uppgivne Louis accepterar erbjudandet. Lestat tömmer Louis på hans blod och ger sedan den döende sitt blod att dricka. Detta mörkrets elixir innebär för Louis att han aldrig kommer att åldras och att han kan leva för evigt med undantaget om solens strålar får skina på honom eller elden tillåts bränna hans odöda kropp. Med denna mörkrets gåva följer även en ohämmad törst, större än något begär man kan uppleva som människa: begäret att dricka människoblod.

Louis avskyr dock vad han blivit på grund av det faktum att han måste döda människor för att stilla den omätliga hungern. Han börjar därför dricka djurblod för att överleva tills han ger vika inför sin natur och sänker sina tänder i hemlösa flickebarnet Claudia (Kirsten Dunst). Lestat ser detta som ett ypperligt tillfälle att bota Louis sinnestillstånd och gör Claudia till vampyr som en present till Louis. Claudia blir Louis dotter och på samma gång hans älskare. Men Claudia blir olycklig som vampyr på grund av att hon inte kommer att få uppleva vad det är att växa upp till kvinna.

Detta leder till att Louis och Claudia till slut dödar Lestat och flyr New Orleans för Europa. Väl i Europa letar de efter andra av deras slag och finner efter omfattande sökande vampyren Armand (Antonio Banderas) och många andra vampyrer på "Théâtre des Vampires" i Paris.

Interview With The Vampire är en filmatisering av Anne Rice roman med samma namn som utkom 1976. Boken är även första delen i Anne Rice vampyrkrönika som fick ett enormt genomslag och en stor skara läsare då böckerna gavs ut. Pådrivande faktor till varför filmen verkligen blev av var David Geffen vars produktionsbolag, Geffen Pictures, ligger bakom denna film.

Stämningen i filmen är mörk. Mycket av stämningen är tack vare Elliot Goldenthals musik som rör sig inom en mängd olika klassiska stilar, men som alltid går i linje med stämningen i filmen. Ett exempel på den stämningsskapande musiken är inledande "Libera Me" som skapar en enslig stämning med dess spröda gossång, dess svårmodiga stråkpartier, dess klangfulla horn och ett orgelspel som för tankarna till en dödsmässa. "Lestat's Tarantella", som för övrigt är ett återkommande tema, är ett lysande exempel på den lekfullhet som Goldenthal besitter med ett mustigare uttryck som utmärkt ger exempel på Lestats komplexa kynne. Filmen är även mycket vackert filmad. Specialeffekterna är subtila och mycket välgjorda.

Men det som verkligen förvånade mig första gången jag såg denna film var hur väl skådespelarna gestaltade sina karaktärer. Denna film släpptes 1994, en tid då Brad Pitt och Tom Cruise mer förknippades med deras utseende än deras skådespelartalanger. Idag vet vi vad dessa två skådespelare är kapabla till. Brad Pitts gestaltande av Louis som en plågad och desperat vampyr är förträfflig. Louis är varken en självömkande gnällspik eller en stel docka som bara rabblar repliker.

Den karaktär som får mest utrymme i böckerna är vampyren Lestat som i filmen gestaltas av nämnda Tom Cruise. Faktum är att Anne Rice blev chockad över valet av Tom Cruise och försökte stoppa det. Efter att hon sett slutresultatet blev hon mer än nöjd och skrev ett brev till Tom Cruise där hon bad om ursäkt för sina fördomar. Hursomhelst så är Lestat en vampyr som till skillnad från Louis accepterat vad han är. Han njuter av det. Cruise lyckas balansera detta väl och Lestats sinne för humor lyser även igenom med all sin styrka.

Den allra bästa rollprestationen i denna film levereras dock av barnskådespelaren Kirsten Dunst som fick den svåra uppgiften att porträttera Claudia: en kvinna i ett barns kropp. Allra bäst är hon i den passage av filmen då Claudia konfronteras med uppgiften att hon aldrig kan växa upp till kvinna. Jag kan inget annat än älska den vrede detta föder hos henne.

Stephen Rea gestaltar även Santiago (en av vampyrerna vid "Théâtre des Vampires") mycket väl. Han fångar Santiago som jag minns honom från boken, nämligen som en illvillig och dekadent vampyr med få skrupler.

Filmen faller dock på en punkt och det är Armand. Armand gestaltas av Antonio Banderas vilket jag tycker är ett mindre bra val. När jag läste boken föreföll mig Armand vara intellektuell och extremt erfaren. I boken så växer det fram en relation mellan Armand och Louis som i filmen enbart visas med några få scener. I boken hänger sig paret åt filosofiska diskussioner om livet som vampyr. Antonio Banderas lyckas med att skapa en bild av Armand som en vampyr med auktoritet och styrka, men knappast den intellektuelle vampyr som beskrivs i boken.

Dessutom tycker jag inte om slutet som avviker från slutet i boken. Beslutet att använda Guns'N'Roses cover på Rolling Stones-låten "Sympathy For The Devil" tycker jag inte heller om då det finns långt mer intressanta band som skulle kunna åstadkommit mycket mer med samma låt samt att låten inte i sig särskilt passande.

Själva berättelsen sätter fokus på vampyrer som individer som tänker, känner och agerar. Inte som monster som mänskliga hjältar kan hugga ihjäl. Att gå in i en värld av mörker som vampyrernas utgör med alla dess fasor, dess njutningar och dess desperation ger perspektiv. Den inre kampen mellan gott och ont som Louis upplever - "det bestialiska" som njuter av att döda människor kontra "det mänskliga" som inte vill döda människor utan dricka djurblod istället - kan jämföras med de flesta tankesystem som gör en distinktion mellan gott och ont. Det är därför denna film blir långt mer intressant än de flesta andra filmer som berört ämnet.

Mitt intryck av denna film är positivt. Regissören Neil Jordan, som tidigare regisserat Oscars-belönade "The Crying Game", har lyckats överföra boken på vita duken väl. Även om boken rymmer mycket mer, speciellt saknar jag de filosofiska diskussionerna, så hjälper musiken och dekoren till att göra denna film värd att se. Jordan har med denna film bevisat att det går att skapa en film som visar kärlek och respekt för ursprungsmaterialet. Detta mycket tack vare att regissören hade fria händer och inte tillrättavisades av klåfingriga investerare, samt att filmen hade en stor budget och att Anne Rice själv skrivit manus och varit delaktig i projektet.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
Karatehunden 30 har röstat
 
av Karatehunden
Avatar
 33 har röstat
Sagan om ringen - härskarringen
 10 har röstat
En vampyrs bekännelse
 30 har röstat
Pusher
 9 har röstat
A.I.
 3 har röstat
Blow
 22 har röstat
Apornas planet
 9 har röstat
The Lost Boys
 8 har röstat
Shadow of the Vampire
 2 har röstat
Amelie från Montmartre
 20 har röstat
 
Senaste recensioner
Låt den rätte komma in
0 har röstat
House on the Hill
0 har röstat
Dennis firar jul
0 har röstat
Tomtetass och jakten på julen
0 har röstat
Skräcken i svarta lagunen
0 har röstat
Austin Powers: The Spy Who Shagged Me
2 har röstat
The Square
1 har röstat
Summer of Sam
0 har röstat
Maniac
1 har röstat
Awakening the Zodiac
0 har röstat
Trassel
0 har röstat
Röjar-Ralf
1 har röstat
Tryggare kan ingen vara
0 har röstat
Vad hände med Baby Jane?
0 har röstat
The Mole People
0 har röstat
Tin Man
0 har röstat
Carrie
0 har röstat
Cannibal Holocaust
0 har röstat
Gul gul gul är vår undervattningsbåt
0 har röstat
Psycho
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor