Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 413 Besökare idag: 4 308
annons
Laddar...

Recension av Inland Empire

Regissör: David Lynch
Ã…r: 2006
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3841)    Forumdiskussion (1)
21/7 2007
Recenserad av the fox
J
ag blev inte upprörd när David Lynch bekände sin konvertering från dyra trettiofemmillimeter till den digitala tekniken. Inte heller när nyheten kom att han hade valt att spela in sin nya film i billigt dv-format blev reaktionen inte mer än ett lugnt nickande. Jag hade sen länge bestämt mig för att till varje pris undvika produktionsbilder och annan filminformation tills jag väl hade sett den. Men när jag såg Lynchs Darkened Room (2002) förstod jag vilka konsekvenser den nya tekniken kunde ge och hur Inland Empire skulle kunna komma att se ut vilket också bekräftades under bioupplevelsen.

Inland Empire är på samma gång en nystart som en naturlig fortsättning på David Lynchs filmskapande. Glad såg jag hur Lynch tack vare den billiga tekniken hade fått en lyckad kombination av ökad kreativitet och frihet. På så sätt liknande den mer Eraserhead (1977) än den senaste långfilmen Mulholland Dr. (2001). Estetiken och tematiken är densamma som tidigare och folk kommer säkert att anklaga den för upprepningar från tidigare produktioner, men jag ser det som en vidareutveckling. Det är svårt att till fullo uppskatta Inland Empire om man inte på allvar är insatt i Lynchs filmskapade. Förväntar man sig en ny, mer publikvänlig Mulholland Dr. blir det som det blir. Det går heller inte längre att komma undan med adjektiv som ”härligt konstig” och ”annorlunda och mystisk” för att ge ett toppbetyg på filmen. Kanske blir Inland Empire en vattendelare bland Lynchs fans, de som gillar filmerna före Inland Empire och de som har följt Lynch genom produktionerna och insett att Inland Empire alltid har funnits där och kommer förmodligen alltid att leva vidare i hans konstnärskap.

Jag såg Inland Empire av en slump på en tjugofemgradig arthousebiograf i Prag. Sittande i knarrig stol med kalsongsvett och digitalkameran hängande runt halsen, drickande en ljummen stor stark kunde jag inte undvika att lägga märke till vissa publikreaktioner. Det är fortfarande uppenbart att de flesta fortfarande inte har insett att de tillskruvade scenerna (mätt i Hollywoods mått) inte handlar om ironi utan är just precis vad de är. Därmed förklarades många förvirrade skratt i salongen under filmens första timme. På samma sätt bör man inte sitta och kvida över gungigt och voyeuristiskt kameraarbete. Lynch är en storartad visuell filmskapare vilket om och om igen ges prov på (flera gånger fann jag mig själv sittande stirrande med gapande mun).

Den nya och lätthanterliga tekniken har gjort det enklare och mindre kostsamt att experimentera. I många scener märks det att Lynch har tillåtit sig att ta ut svängarna mer än vad som hade varit tillåtet med en dyr trettiofemmillimetersproduktion, därav hans längsta film hittills. Jag vet inte hur många i publiken som hade sett Rabbits (2002) innan de såg Inland Empire, men jag gissar att det inte var många. Det behöver inte innebära en förlust då de viktigaste scenerna ur kortfilmen visas.

Det leder in mig på tabuområdet ”vad filmen egentligen handlar om”. Precis som hans tidigare långfilmer är det uppenbart att Inland Empire i grund och botten har en traditionell narrativ tråd, och efter tredje eller fjärde titten knyts den säkert upp. Mina försäkringspremier kommer säkerligen inte att stiga i höjden när jag säger att jag kan ta gift på att filmforumen kommer att översvämmas av narrativa tolkningsanalyser. Men denna ”dolda” handling är givetvis något av det minst intressanta att lägga vikt på när man ser filmen (eller någon annan film av Lynch för den delen). Istället kan jag tipsa folk att läsa Chirs Rodleys intervjubok Lynch on Lynch: Revised edition för att få en djupare bild av hans filmskapande; där står allt om hans kärlek till textur, L.A., Hollywood, femtiotalet, elektricitet, jord med mera Jag tänker inte ens besvära er med att komma med ett onödigt handlingsreferat av det som sker framför ens ögon eftersom en sådan inte är relevant när man väl ser den. Lynch egen förklaring täcker faktiskt perfekt vad filmen egentligen handlar om: a woman in trouble.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
elinaw 25 har röstat
the fox 28 har röstat
 
av the fox
Hitler - en film om Tyskland
 6 har röstat
Inland Empire
 28 har röstat
 
Senaste recensioner
Cannibals
1 har röstat
The Favourite
0 har röstat
G.I. Joe: Retaliation
0 har röstat
Army of Darkness - Evil Dead III
0 har röstat
Ett fall för Johnny Cousin
0 har röstat
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
 
Adhype AB © 2000-2019 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@adhype.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor