Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 563 Besökare idag: 4 165
annons
annons
Laddar...

Recension av Jules och Jim

Regissör: François Truffaut
År: 1962
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (2965)    Forumdiskussion (0)
5/8 2003
Recenserad av weng-weng
D
e två unga männen i titeln är bästa vänner. De träffas på 1910-talet på en konstskola och förblir sedan nära resten av livet. De klär sig i likadana kostymer, delar samma intressen (litteratur främst och Shakespeare i synnerhet), beundrar vackra statyer och umgås nästan hela tiden. Tillsammans skaffar de sig en hel arsenal av interna skämt och bygger upp gemensamma värderingar. Livet är sorglöst.
En dag träffar de Catherine som tas upp i deras gemenskap men sakta börjar hennes levnadssätt och villkor fresta på de tres förhållande.

Trots titeln och att de två herrarna oftare är i bild känns det på sätt och vis ändå som att det är Jeanne Moreaus film från den stund hon kommer in. Utseendemässigt är hon ett perfekt val i rollen; de dystra ögonen och den lite skumma blicken beskriver hela Catherines oförutsägbarhet, något som också blir vad filmen till stor del kommer att kretsa kring. Hennes nycker verkar omöjliga att tygla och de styr både henne själv och alla i hennes närhet.

Det är fascinerande att iaktta Catherine (det dokumentära draget fyller här en viss funktion) och hennes sätt att angripa livet med fullt ös. För henne är människor och kärlek något hon vill skaffa sig erfarenhet genom. Och erfarenhet vill hon ha i massor. Livet är en räcka experiment som måste utföras och hennes nyfikenhet överträffas bara av hennes aldrig sinande lust. Det är genom hennes vänsterprasslande som både Jules (Oscar Werner) och Jim (Henri Serre) snart tvingas att fråga sig hur de vill att deras egen kärlek ska se ut.

Filmen handlar ytterst om vänskap och om hur olika den kan se ut. Kärlek och sex är filmens andra teman och här gäller det framför allt att försöka förstå var gränsen mellan vänskap och kärlek går, särskilt som dessa känslor som bekant kan verka så olika hos olika människor. Efter hand gör filmen också en poäng av just omöjligheten i att försöka svara på frågor som rätt och fel och visar istället på mer alternativa sätt att leva, med glädje för somliga och ångest för andra. Någon rättvisa finns inte när hjärtat ska vara med, och det enda man kan göra är att så långt som möjligt försöka välja själv.

Första halvan av filmen fungerar mer som en komedi än något annat. Här absorberas Catherine i de två killarnas gäng och gemenskap. Vänskapen frodas och alla tre umgås utan att gräla. Dock finns det hela tiden med en lurande känsla av att denna naiva glädje med fjantiga upptåg som utklädning och springa ikapp-lekar inte kan hålla på i evighet.

Men det är först i filmen senare del som det bryter av mot problem och oroligheter. Slitningarna och påfrestningarna inom gruppen blir för stora och måste tas itu med. Minns Billy Crystals då ofta citerade tes från ”När Harry mötte Sally”, att en man och en kvinna aldrig bara kan vara vänner. De gäller också här.

Men, trots att filmens tema är ett så givet upplägg för känslostormar, beskrivet endast i ord låter det kanske rent överväldigande, saknas just det mänskliga. Det kan vara tidens nycker som blockerar för hjärtat att komma in. Nya vågens trasiga estetik har präglat Truffaut som låter mästerfotografen Raoul Coutard röra sig med en handhållen och ganska rörig kamera. Klippningen sker sedan lite som den själv vill i fulsnygga ofta till synes stympade scener.

Jules & Jim har också hela tiden en svårdefinierad humor. Den kan närmast beskrivas som situationskomik, men alla som försökt att återberätta något de varit med om som verkade kul just då vet hur svårt att det är att förmedla denna sorts glädje. Det går inte att ta miste på filmens egen glädje. Alle tre aktörer skrattar och lever i varm symbios, men som åskådare ställs man utanför denna gemenskap. Det är inte helt lätt att förstå det roliga ens när man ser det.

De skruvade karaktärerna som gör lite vad som faller dem in lyckas märkligt nog inte heller engagera tillräckligt. Det är som att deras inre är så diffust, så omöjligt att avläsa att det ibland inte går att veta om de skämtar eller om de lider.
Gränsen mellan allvar och kufiska utspel är sällan helt klar.

Som klassiker har den en bit kvar till övriga filmer som brukar sorteras in under samma rubrik och att, som ett av landets större filmlexikon gör, kalla den för ett av den franska nya vågens ”stora erotiskt filmverk” är en nätt överdrift. Men kanske har den en del att säga om hur stelt vi väljer att leva, om hur sällan det är vi själva som bestämmer ramarna.

Vad filmen dessutom erbjuder är för en gångs skull en bild av en kvinna som har många sexuella affärer utan att någon gång bli stämplad som slampa. Catherine accepteras som hon är och hon låter männen komma och gå utan att det egentligen ordas något om det rätta eller orätta i detta beteende. Och för denna förtjänst kan Truffaut i alla fall sägas ha uträttat något som flera andra misslyckats med många gånger senare.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
weng-weng 15 har röstat
 
av weng-weng
Dance of the Dwarfs
 0 har röstat
Tvätten
 1 har röstat
Det dödliga spelet
 1 har röstat
They Live
 2 har röstat
Sleeping Beauty
 8 har röstat
Friends with Benefits
 1 har röstat
F
 0 har röstat
Baby on Board
 2 har röstat
Apflickorna
 23 har röstat
Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult
 25 har röstat
 
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
1 har röstat
Slender Man
0 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
0 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
0 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
0 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
2 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor