Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 731 Besökare idag: 5 166
annons
annons
Laddar...

Recension av Kalle och chokladfabriken

Regissör: Tim Burton
År: 2005
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (4541)    Forumdiskussion (0)
13/11 2005
Recenserad av connya
D
e som verkligen Älskar Tim Burton behöver inte några fler skäl än så för att tycka att hans filmer är bra. För precis som de riktigt stora David Lynch-fansen automatiskt försvarar varenda liten sak deras mästare proppar in i sina filmer trots att det kanske totalt saknar poäng, älskare av digitala effekter tycker en snygg film automatiskt blir en fyra och de som "har svårt för" Orlando Bloom aldrig skulle kunna erkänna att han spelade bra i en film och sågar den bara för att de ogillar honom - blir Tim Burtons sagoträd i kombination med Danny Elfamns musik alltid genialt för dem.

Men jag tror de allra flesta som tittar på film har sitt register av saker som de älskar lite mer bara för att det är en viss filmskapare, samt det där vi har lite svårt för bara för att vi inte riktigt kan med exempelvis Tom Hanks. Att höja en films betyg bara för att man tycker Johnny Depp är snygg, eller det där om digitala effekter jag tjatat om så mycket i någon annan recension, är för mig ganska vaga anledningar. Medan jag kan tycka att det finns en poäng med att låta musik, atmosfär och/eller enbart en viss känsla beröra en så mycket att det blir ett högt betyg på filmen.

Jag kan tycka att man automatiskt ger exempelvis filmer som "Amelie från Montmartre" eller "En långvarig förlovning" ett lite för högt betyg "bara" för att det är underbart filmat eller någon annan enskild anledning - men samtidigt förstå det.

I fallet Tim Burton är jag dock fortfarande lite kluven; Han är definitivt en stor filmskapare; men jag tycker att det krävs mer än en säregen stil för att filmer ska bli lite bättre än vad de är i form av berättelser.

Sedan kan man givetvis tycka om, rentav älska, stilen på filmerna. Och trots att jag kanske inte tycker att Tim Burtons stil har sådan slagkraft som många vill få det till räcker introt och musiken i "Kalle och chokladfabriken" för att jag ska sugas in i allt det där som de riktigt stora Burton - fansen förstår.

Kalle är en vanlig pojke som bor med sin familj i ett litet nästan fallfärdigt hus. De har inte gott om pengar, får äta kålsoppa och har inte råd att laga taket i sitt hus där snön stilla kan falla in. I andra änden av staden ligger en gigantisk Chokladfabrik som gör världens godaste choklad och ägs av Willy Wonka; en man lika mystisk som tillverkningen av chokladen - eftersom det ryktas om att inga människor arbetar i fabriken sedan all den gamla personalen fick sparken. En dag når ett meddelande ut till världen; Willy Wonka gömmer fem stycken gyllene biljetter tillsammans med sina chokladkakor och de fem lyckliga barn som hittar dem bjuds in till en rundtur i fabriken. Dessutom lockar ett hemligt pris. Fyra ungar finner sina biljetter, men Kalle som bara får en enda chokladkaka om året; på sin födelsedag, önskar så gärna att få besöka fabriken tillsammans med sin farfar som en gång arbetade där.

Upptakten till "Kalle och chokladfabriken" är tydlig om den fattiga pojken i kontrast till de bortskämda andra ungarna som kommer med rundturen - men den läggs fram charmigt. Det lilla sneda huset Kalle och hans familj bor i är nästan, men bara nästan, överdrivet men i den miljön de befinner sig i passar det så väl in. Dessutom känner man snabbt för familjen där far - och morföräldrarna, får ligga i samma säng och Freddie Highmore som Kalle är som gjuten i rollen.

Efter inledningen anländer vi då till Willy Wonkas fantastiska chokladfabrik och en Johnny Depp i högform; med blek hy och hög hatt leverarar han i mitt tycke en alldeles utmärkt Willy Wonka och när då rundturen på fabriken börjar är vi inne i den där sagovärlden som Tim Burton är så bra på att fånga; Chokladvattenfall, Oompa-Loompas och det mesta annat man kan föreställa sig i fantasiväg blandas med några riktigt underbara och några trista sångnummer och spänningen ligger i att se vad som väntar bakom varje hörn.

Om inledningen är mörk och känslosamm är fortsättningen mer sagolik; Jag kan tänka mig att får barn är detta ett alldeles underbart fascinerande äventyr och för mig blir det också det - fast kanske inte lika storslaget. Tim Burton har dock lyckas hitta ett spår som passar alla och även fast det märks stundtals att han kämpar mot filmens längd och inte alltid hinner stanna upp för att undersöka sin magiska chokladfabrik, på grund av det grepp som finns för att få alla barn att göra sin egna lilla scen, finns där tillräckligt många hisnande och underbara stunder för att man ska bli nöjd. Det enda jag tycker är riktigt tråkigt är att Kalle som är så fantastisk i början sedan blir en mer anonym karaktär med fåtal repliker så fort de kommer in i fabriken; givetvis finns det en poäng med det. Men det blir ändå lite trist med tanke på upplösningen.

Jag tycker det är underbart att alla fantasier filmskapare har kan komma fram eftersom det känns som att man med dagens teknik och budget bara behöver begränsa sig till fantasin. Det är en riktig klyscha - och i den meningen glöms också någonting annat bort; manuset. Man kan skapa vilka världar man vill med hjälp av datorer och det finns tillräckligt många skådespelare som är så otroligt duktiga att det inte blir några problem att tro på karaktärerna om bara castingen träffar rätt.

Så "Kalle och Chokladfabriken" når egentligen inte enda fram enbart på grund av att berättelsen inte alltid är helgjuten i form av tempo och vad som berättas - och även fast jag tittar riktigt noga kan jag inte riktigt se, förutom det lite mörktonade introt med den fantastiska musiken, den där gotiska och mörka stilen som alla Burton - fans alltid tjatar om. Tim Burton når dock fram i tillräckligt många andra plan för att göra mig nöjd och som avslutning vill jag också ge en eloge till Alex McDowell som varit produktions designer på denna film och många andra riktiga höjdare på den punkten.

Det är tyvärr en yrkesroll som passerar förbi alldeles för obemärkt och i just den här filmen, med tanke på min inledning och utläggning om gilla en film bara för dess atmosfär eller liknande, tycker jag att det är ganska viktigt att lyfta fram.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
fridenpaden 7 har röstat
connya 16 har röstat
choklad 6 har röstat
m86 9 har röstat
 
av connya
Flickan
 14 har röstat
2012
 31 har röstat
Terminator Salvation
 10 har röstat
Taken
 15 har röstat
The Dark Knight
 25 har röstat
Cloverfield
 11 har röstat
Next
 4 har röstat
Tenacious D - världens bästa rockband
 22 har röstat
Livet är underbart
 13 har röstat
En långvarig förlovning
 11 har röstat
 
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor