Låt Den Rätte Komma In handlar om Oskar, en tanig grabb som bor i Blackeberg utanför Stockholm tillsammans med sin mor. Utanförskapet är påtagligt i en kal 80-talsförort och tre killar är på Oskar och gör hans tillvaro lite mindre behaglig. Helst vill han bara sticka kniven i dem eller flytta från stället där han bor. Vintern 1982 begås några brutala mord samtidigt som en man och en liten tjej flyttar in i lägenheten bredvid Oskar. En kväll stöter han på tjejen, Eli, på gården och det är upptakten till en vänskap men också att upptäcka oanade sidor hos sin nya kompis. John Ajvide Lindqvist säger att mycket av boken är självbiografisk och trots att jag inte föddes förrän två år efter året då filmen utspelar sig så känner jag starkt obehag av 80-talskänslan som filmen bär och det på ett väldigt positivt sätt. Scenografin är lyckad i allt från gamla tunnelbanevagnar till tidningar, gamla polis och taxibilar och reklamskyltar.
I några av de större rollerna syns mer etablerade skådespelare som Per Ragnar (genialt castad) och den gamla barnprogramsledaren Ika Nord. Däremot är huvudrollerna som Oskar och Eli debutanter. Oskar spelas av Kåre Hedebrant och Eli av Lina Leandersson och det är staplandes skådespeleri vi möts av i filmens inledande scener, speciellt när Oskar och Eli möts för första gången, det är ovant, amatörmässigt och en dialog som inte alls håller. Däremot rättar det snabbt upp sig, det kanske är så att jag vänjer mig allt efter filmens gång men till en början är det en stor brist även om dialogen fortsätter att vara aningen ostabil hela vägen.
Filmen är en av de mest trogna adoptionerna som jag sett, de viktigaste scenerna är med och trots att det var nästan 2 och 1 halvt år sedan jag läste boken så kan jag inte minnas att jag saknar något speciellt utom kanske just stämningen (och polisens arbete som är helt borta ur filmen), jag skulle vilja landa mer i vardagen. Flera karaktärer kunde gärna fått mer utrymme, speciellt Per Ragnars Håkan. Vem är han och varför? Han kommer aldrig riktigt till sin rätt och det trots att han är en av boken allra obehagligaste personer. Därmed skulle filmen också kunnat fått vara lite längre och även brutalare. Men som helhet är det långt över godkänt och hade jag inte hört historian förut skulle jag ha varit lyrisk över konceptet Stockholmsförort och vampyrer. Höstens andra vampyrfilm Vampyrer, i regi av Peter Pontikis, var helt klart godkänd. Låt Den Rätte Komma In är ytterligare och ett större steg på väg för svensk genre-film.
För filmens effekter står Fido Film som även gjort effekter till exempelvis Frostbiten. Här finns några animerade livsfarliga katter och några schyssta masker. I Svenska mått imponerade, i utländsk standard godkänd. Finalen i filmen är dock alldeles lysande. Även om Låt Den Rätte Komma In inte är höstens höjdpunkt bland svenska filmer så är det en skön adoption av en lysande bok och den gör välförtjänt en framgång i utlandet och det bådar gott för att Sverige ska satsa lite pengar på annorlunda filmer.
Låt den rätte komma in är en otroligt stark och hemsk film, då den är ett drama får den massor av poäng bara för det. Grabben som spelar Oskar gör en så skrämmande bra insats som Oskar som verkligen ha ett helvete, även det får den pluspoäng för.
