Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 799 Besökare idag: 4 915
annons
annons
Laddar...

Recension av Livet är underbart

Regissör: Roberto Benigni
År: 1997
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (2982)    Forumdiskussion (0)
10/2 2005
Recenserad av Caspian
H
umor är alltid ett problem. För varm och intellektet säger ifrån. För krånglig och den skrämmer bort storyn. För rå och det blir lätt slapstick. Den vinnande formeln har filmer vars humor är lite underfundig, lite lågmäld, med skämt som man inte direkt skrattar högt åt. Men då kan man också fråga sig om inte hela poängen går förlorad.

Italienarna serverar sin humor spexig och sjungande, som en käck trubadur. I ”Livet är underbart” kommer den till uttryck genom Guido, den levnadsglada italienska betjänten som med skämtets gåva trollbinder vackra Dora och får en son med henne. Året är 1939. I staden sätts förbudsskyltar mot judar upp. Fullpackade tåg skickas iväg till okända orter. En dag är det Guidos tur. Han och den lilla sonen, båda judar, befinner sig plötsligt på väg till koncentrationslägren. Guido vet vad som väntar, men fast besluten om att inte låta sonen förstå något diktar han ihop en historia och låtsas glatt att allt är på lek. Skrattet måste överleva till varje pris.

Nazistskildringarna blir på det här viset inte särskilt tunga. Betraktade ur en sexårings ögon förvandlas masstragedier till lekfulla bilder. Filmen avstår helt från att visa ohyggligheter och fokuserar istället på hoppet för familjen, för mamman som även hon hoppat på tåget men blivit separerad från de andra. Det är ett vågat och beundransvärt drag.

För samtidigt som filmen vinner spontanitet blir den tyvärr urladdad. Spänningen blir lidande. Hotet från nazisterna finns där, men man gör inte mycket mer av det än att visa gråa miljöer och sura militärer. Guidos skämtsinne och sonens godtrogenhet känns påklistrade och oäkta. När man sedan vill få oss att känna smärta och sorg håller det inte ihop. Bitvis blir leken mellan humor och lidelse så hattig att det liknar fars.

”Livet är underbart” känns halvfärdig. Den styckar sönder stora känslor i små bitar och förväntar sig att åskådaren ska svälja allt utan att blinka. Första halvan är en trivsam komedi. Det kunde fått stanna där.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
connya 13 har röstat
Caspian 18 har röstat
IdaRystad 15 har röstat
cineasten89 11 har röstat
Jonnythefox 16 har röstat
 
av Caspian
Livet är underbart
 18 har röstat
Big Fish
 23 har röstat
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
 34 har röstat
 
Senaste recensioner
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor