Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 478 Besökare idag: 4 218
annons
Laddar...

Recension av Matteusevangeliet

Regissör: Pier Paolo Pasolini
Ã…r: 1964
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (2723)    Forumdiskussion (0)
6/5 2003
Recenserad av weng-weng
P
asolini berättar här historien om Jesus liv som det beskrivs i Matteusevangeliet. Till skillnad från alla färgglada och artificiella filmatiseringar (ofta gjorda för TV) som alltid visas under julhelger är det här avskalat och enkelt. Fritt från glänsande hårmanar med långa lockar och ett upplyftande av det heliga som oantastbart.

Hos Pasolini är Jesus en människa. Han är bestämd och vet sitt öde, men han är också just mänsklig och blir ofta engagerad i sina predikningar, verkar fundera över ordets makt, över hans egna sanningar som inte alla verkar förstå och över ondskans gång. Han far ut i ilska, blir upphetsad och otyglad. Han har ett starkt temperament och är ibland på gränsen till våldsam, även om han predikar icke-våld.

Samtidigt har Pasolini valt att rollbesätta Jesus med en ung pojkaktig skådespelare. Han har ett vackert orört och oförstört ansikte med en nästan androgyn utstrålning och en tjusig profil. Han skiljer ut sig från lärjungarna och de andra männen i filmen som är mer oborstade och grova (alla utom två som ser ut som italienska modeller i en parfymreklam; Johannes är en av dem). Jesus blir här till en oantastlig, och i viss mån overklig person, men placerad mitt i iscensättningar som är så verklighetstrogna som möjligt.

Varför Pasolini velat ha det på det visat är inte helt lätt att säga. Kanske får man svaret om man går till hans eget liv, där han umgicks med vackra pojkar ur samhällets underklass för att samla livskraft. Pasolini fann det oförställda och naturliga hos dessa unga män som det enda rätta och gjorde aldrig en hemlighet av sin läggning eller sitt umgänge, snarare tvärtom.

Fotot är vackert svartvitt med kala miljöer som tagna ur vilken illustrerad bibel eller kyrkmålning som helst. Inte helt olikt Anton Corbinjs arbeten. Berg och kullar, gamla trasiga stenhus och stora vidder befolkas av människor i genomarbetad kostym men inget är överdrivet, utan snarare vardagligt. Spelet ligger på en subtil, nästan tillknäppt, nivå. Stela bistra ansikten stirrar mot kameran och istället för att själva agera låter de sig ofta styras och tolkas med hjälp av musiken.
Filmen inleder med stumma scener mellan Josef och Maria men går sedan mot mer dialogfyllda scener, dock aldrig utan att det lugna och avskalade i stämningen försvinner. Pasolini skakar hela tiden bort allt krimskrams som annars finns i de italienska kyrkorna och fokuserar på det enkla.

Här har Pasolini ytterligare på ett märkligt sätt både fördjupat känslan av det sakrala men samtidigt tagit sin historia ur tiden. Tonerna kommer ofta abrupt och bryter hårt av mot handlingen. Valet av stycken är överraskande och genomtänkt opassande. ?Gloria? och ?Hosianna? framförs i afrikansk tappning med hårda rytmiska bongotrummor och en småskrikande leadsinger följd av en extatisk kör. Till det läggs pampiga klassiska stycken som dyker upp på ett mer traditionellt uppbyggande sätt.
Störst intryck gör dock en negro spiritual där en röst, kvinna eller man är svårt att definiera, sjunger ?Sometimes I feel like a motherless child?. Låten spelas två gånger i filmen och båda gångerna stannar tempot helt upp för att synka sig med musiken. En släpande och djupt allvarlig men varm känsla infinner sig, det är som om dessa stunder verkligen framför något eget, även om det som bilderna samtidigt berättar inte alltid är laddade med helt avgörande moment.

Eftersom filmen endast håller sig till Matteusevangeliet saknas det flera karaktärer som annars alltid förekommer. Maria Magdalena utelämnas helt och det är få kvinnobilder över huvud taget; Jesus mamma Maria, Salome och ett par sörjande gummor vid korset är de enda som förekommer.

Däremot är filmen fullspäckad med berömda citat, möten och scener, som när Jesus botar folk med bölder och förvandlar ett fåtal fiskar och bröd till mat för hundratals.
Det finns förstås alltid ett ständigt problem med att filmatisera gamla händelser eller andra redan berättade historier. Det är svårt att hitta ett driv i själva berättelsen. Samma ska händer till viss del här eftersom man inte direkt sitter och undrar hur det ska sluta.

Trots att filmen är något lång är det långt mer sevärt än de flesta andra filmatiseringar av samma historia. Vissa scener är brutala, andra är finstämda och tysta. Och trots att filmen kan tyckas öde, på gränsen till viljelös går det aldrig att ta miste på Pasolinis kontroll över vad som sker.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
weng-weng 7 har röstat
 
av weng-weng
Ett fall för Johnny Cousin
 0 har röstat
Dance of the Dwarfs
 0 har röstat
Tvätten
 1 har röstat
Det dödliga spelet
 1 har röstat
They Live
 2 har röstat
Sleeping Beauty
 8 har röstat
Friends with Benefits
 1 har röstat
F
 0 har röstat
Baby on Board
 2 har röstat
Apflickorna
 23 har röstat
 
Senaste recensioner
Cannibals
1 har röstat
The Favourite
0 har röstat
G.I. Joe: Retaliation
0 har röstat
Army of Darkness - Evil Dead III
0 har röstat
Ett fall för Johnny Cousin
0 har röstat
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
 
Adhype AB © 2000-2019 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@adhype.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor