Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 549 Besökare idag: 4 395
annons
Laddar...

Recension av Hämnaren från Alcatraz

Regissör: John Boorman
Ã…r: 1967
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (2309)    Forumdiskussion (0)
24/5 2004
Recenserad av Bobby Peru
P
oint Blank bygger på Donald E. Westlakes roman "The Hunter". Den handlar om gangstern Walker. Observera att han endast kallar sig för det, och inget annat.

I början av filmen är Walker och hans kompanjon Mal Reese på fängelseön Alcatraz för att dela på bytet efter ett rån. Walkers fru Lynne är också närvarande.

Plötsligt skjuter Mal sin polare. Walker har blivit lurad.
Mal flyr med Lynne och 93.000 dollar. Men hårdingen Walker dör inte. Han åker visserligen in några år på Alcatraz, men senare flyr han därifrån.
Några år senare återvänder han till Los Angeles, där han planerar sin hämnd.

Detta resulterar i en hård jakt. Walker letar upp en efter en som har kontakt med Mal Reese. Han börjar med att besöka sin otrogna fru Lynne. Han upptäcker dock att hans svikare inte är där... Men Walker är inte dum.
Han ska ha sina 93.000 till varje pris, och han skiter i hur det går till.

Den här hårdkokta gangsterfilmen har tuffingen Lee Marvin i huvudrollen som Walker. Han är fullständigt övertygande i sin bitterhet över att ha blivit sviken på ett så grymt sätt. Varje ansiktsuttryck känns äkta. Det råder ingen tvekan om att Marvin är en av de bästa skådespelarna genom tiderna att uttrycka ilska bara genom sitt kroppsspråk.

Regissören John Boorman (som senare kom att göra ett annat mästerverk: Den sista färden) gjorde i och med Point Blank sin första amerikanska film. Han var god vän med filmens stjärna Lee Marvin, vilket resulterade i en enkel biljett till Hollywood.

Filmens tuffa stil och känsla var ny på sin tid. Den släpptes endast några veckor efter megahiten Bonnie and Clyde.
Våldet är stenhårt, och man kan verkligen känna smällarna som Walker ger och tar emot. Dessutom skjuts det en hel del i sann gangsteranda.

Jag gillar filmen mycket, mest p.g.a. att den är så spännande hela tiden, och dessutom är det lätt att identifiera sig med Walker och den vrede han känner.

Filmen är också fantastiskt bra gjord.

Fotot (i Los Angeles färgstarka miljöer) håller genomgående bra klass. Fotografen Philip H. Lathrop har på ett bra sätt lyckats fånga de hårda miljöerna runt omkring Walker och hans jakt på Mal Reese.

Boormans artistiska blandning av färger i miljöerna och användandet av musiken i vissa scener är också superb. Ett bra exempel är när Walker klår upp några antagonister på en nattklubb.

Den här scenen är provocerande, därför att musiken spelas i bakgrunden medan elakingarna får stryk.
Musiken används för att på något sätt förstärka (eller förhärliga) våldet i scenen.

Quentin Tarantino använder sig av samma teknik i Reservoir Dogs (en film som f.ö. refererar till Point Blank).

Det absolut bästa med filmen, dock, är när Walker tänker tillbaka på olika händelser mitt i vissa situationer. I bland drömmer han också. Det bidrar till den något drömmande och surrealistiska känslan som filmen innehar.

Det förekommer också väldigt snygga scener i slow-motion.

Dessa är bara några få exempel på hur bra Boormans artistiska idéer fungerar i sina bästa stunder.

Angående manuset finns inga hakar. Det bygger på en gradvis spänning som stegrar hela tiden. Marvin får utrymme att spela ut hela sitt register. Men trots att han stjäl showen är alla andra skådespelare också utmärkta.
De vävs in, utan att ta för mycket plats. Kameran fokuserar på Walker och hur han tänker. Fienderna får inget gratis i att väcka åskådarens empati.

På den tiden då den kom var filmen inte alls populär.
Det grova våldet kritiserades hårt. I dag är dock filmen hyllad av de flesta kritikerna som en inflytelserik
klassiker som har inspirerat många framtida filmmakare; såsom Martin Scorsese, Paul Schrader, Brian De Palma, och så nämnda Quentin Tarantino.

Point Blank är en tät och laddad kriminalfilm från '60-talet. Den bör ses av alla som är filmhistoriskt intresserade och i allmänhet uppskattar bra film, särskilt i den här genren.
För detta är verkligen en tuff och nyskapande film, trots att den har över 35 år på nacken.

Som sammanfattning vill jag bara att ni ska veta en sak (för att understryka Lee Marvins hårdhet).

När Marvin och John Vernon (Reese) övade hemma hos den förstnämnde, så slog Marvin till Vernon så hårt att han - faktiskt - började gråta.

Ha respekt för gamla filmer, och ha respekt för Lee Marvin.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
Bobby Peru 4 har röstat
 
av Bobby Peru
French Connection nr 2
 9 har röstat
Apocalypse
 28 har röstat
Drakens år
 10 har röstat
Carrie
 18 har röstat
Phantom of the Paradise
 7 har röstat
Alla helgons blodiga natt
 10 har röstat
Arizona Junior
 11 har röstat
Natural Born Killers
 21 har röstat
Dawn of the Dead
 15 har röstat
Blood Simple
 15 har röstat
 
Senaste recensioner
Cannibals
1 har röstat
The Favourite
0 har röstat
G.I. Joe: Retaliation
0 har röstat
Army of Darkness - Evil Dead III
0 har röstat
Ett fall för Johnny Cousin
0 har röstat
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
 
Adhype AB © 2000-2019 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@adhype.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor