Betyg idag: 516
Besökare idag: 3 699
|
|
|
|
|
|
|
|
30/10 2003
Recenserad av connya
|
|
|
S outh Park har aldrig fallit mig i smaken. Kanske är det för att jag inte såg det från början men när jag slog på Tv´n och försökte kasta mig in i serien kändes det försent och jag tror jag hade missat allt det roliga.
Men filmen kunde jag inte se förbi och när jag för första gången såg den skrattade jag mig till döds. Filmen handlar om hur South Park karaktärerna älskar två komiker från Kanada som använder ett väldigt grovt språk och sjuk humor. Föräldrarna tycker inte om detta och det slutar med att man förklarar krig mot Kanda. Det är galet, sjukt och fruktansvärt roligt. Faktiskt.
Liksom Simpson handlar South Park, i alla fall filmen, väldigt mycket om samhällsatir och det är den som präglar hela historien. Hur de opererar in ett chip i huvudet på Cartman som sänder ut stötar varenda gång han svär, hur djävulen har ett förhållande med Saddam och hur man bränner allting som kommer från Kanada i en scen med tydliga referenser. Man är inte rädda att driva med sitt egna land och sina egna regler, censur och syn på saker.
Men förutom en förvånandsvärd genomtänkt handling har man haft den goda smaken att göra South Park filmen till en musikal. Och det är där det riktigt bra börjar eftersom sångnumrena är fantastiskt bra.
South Park: Bigger, Longer & Uncut gör precis vad den ska. Underhåller med galna skämt och får en att se den om och om igen med fantastiska låtar.
En överaskning och även fast jag fortfarande inte ser South Park - serien har jag ett helt annat synsätt på den nu.
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
