Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 1 247 Besökare idag: 4 714
annons
annons
Laddar...

Recension av Star Wars: The Last Jedi

Regissör: Rian Johnson
År: 2017
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (665)    Forumdiskussion (0)
14/1 2018
Recenserad av August Dellert
D
enna recension innehåller spoilers så jag utfärdar härmed en varning och rekommenderar att ni ser filmen innan ni läser detta.

'The Last Jedi' är den åttonde episoden i Skywalker-sagan och förväntningarna är givetvis skyhöga. Åsikterna fullkomligt regnar ned över webben och här kommer min egna.

Jag ser på film som både hantverk och konst. Sidan som jag kallar hantverk är mer objektiv och den konstnärliga aspekten är mer subjektiv. Som filmhantverk är det svårt att förneka storheten i 'The Last Jedi'. Filmens tekniska kompetens kan te sig som en självklarhet i och med Star Wars-licensens långa historia med att höja ribban i området, men den är ändå värd att påpeka. Vad som dock får denna åttonde episod att sticka ut på denna front är fotot från Steve Yedlin som förhöjer denna rymdopera till en ny nivå. Ljudet är en annan del av filmhantverket och även där är Star Wars-filmerna bortskämda med en kvalitet utöver det vanliga. Mycket av detta beror givetvis på John Williams som alltid briljerar på ett sätt som ingen annan.


Konsten inom film är betydligt knepigare att prata om samt bedöma. Det är denna aspekt inom film som man oftast har olika uppfattning kring och jag ser att ’The Last Jedi’ är ett konstverk som väcker starka känslor av flera olika slag. Det sägs ofta att den bästa konsten väcker starkast känslor, både positiva och negativa, och jag är beredd att hålla med. Så vilka känslor väckte ’The Last Jedi’ för mig? Förundran, häpnad, spänning, glädje och nostalgi för att nämna några. En av filmens huvudfigurer säger vid ett tillfälle ”This is not going to go the way you think it is”, och det stämmer sannerligen.


Jag har sällan blivit så chockad av en film som jag blev av ’The Last Jedi’, och det uppskattar jag innerligt. Nu för tiden finner jag att fler och fler filmer följer en sorts standardiserad mall över hur en Hollywood-produktion bör utspelas. Med tanke på dem enorma monetära investeringar som görs i dessa produktioner så kan jag absolut förstå att producenter vill minimera riskerna genom att följa långt beprövade koncept. Därför blir det mer och mer ovanligt att högbudget-filmer tillåts att ta några större risker. Men Star Wars fick sin början genom just detta; stora risker. Den första filmen var en så pass stor risk att nästan ingen trodde på den. Men den risken lönade sig minst sagt och har satt enormt djupa spår i branschen sedan dess. Men redan inför den tredje filmen, dvs episod sex, så började riskmedvetenheten sätta käppar i hjulen. På flera sätt är ’Return of the Jedi’ ett återskapande av den första filmen och många av filmseriens etablerade hjältar får en orimligt stor betydelse i stjärnkrigets förlopp. Detta ser jag som början på vad som i dag ofta kallas för ”fan service”. Jag tycker nödvändigtvis inte att det är något större fel med detta, men det kan lätt bli till bekostnad för filmens trovärdighet samt för dem kreativa möjligheterna.


Episod ett till tre i Star Wars-sagan var proppfulla med fan service och efter många år av Star Wars-abstinens så välkomnade jag detta med öppna armar. Episod sju, The Force Awakens, var även den till stor del driven av fan service på en nästan skamlig nivå. Men det fick den även sota för i och med bitande kritik att den återspeglade händelseförloppet i episod fyra (samt därmed även episod sex) på ett sätt som gränsade till rent plagiat. Personligen såg jag det mer som en hyllning till begynnelsen av Stjärnornas Krig, men jag förstår kritiken.


’The Last Jedi’ känns på flera sätt som ett direkt svar på den kritiken. Här har man istället valt att lämna den numera ingrodda mall som etablerades för ca fyrtio år sedan och istället fokusera på det som inspirerade George Lucas från början, nämligen filmerna från Akira Kurosawa samt så kallade spaghettivästerns. Framförallt är det dessa filmers fokus på patos, att väcka och visa känslor, samt deras vanvördnad för etablerade normer som lyfts fram. För att ge ett konkret exempel så är Luke Skywalker inte längre den arketypiska hjälten som dem flesta säkert föreställt sig. Han är en genuint mänsklig gestalt som har rädslor, tvivel och personliga motgångar. Mark Hamill, som spelar Luke, har ökänt gått ut med att han från början inte höll med om regissören och manusförfattaren Rian Johnsons beslut om sin karaktär. Men att han vid närmare eftertanke fann tanken väldigt spännande. Jag upplevde själv precis samma sak. I episod fem, ’The Empire Strikes Back’, så säger Luke ”I’m not afraid”, varpå Yoda svarar ”You will be. You will be…”. Och äntligen får vi se vad detta verkligen innebär. Att få se Luke överkomma sina slutgiltiga prövningar gav ’The Last Jedi’ en djupare betydelse för sagan om Skywalker som helhet. Dessutom får vi se Mark Hamill agera med en övertygelse och ett känslomässigt spektrum som onekligen kommer ge nytt liv åt hans karriär.


En annan av filmens höjdpunkter är utvecklingen av dem nya huvudfigurerna Rey och Kylo Ren/Ben Solo. Båda visar upp nya sidor och dras fram och tillbaka mellan sina motstridiga känslor för varandra och deras omvärld. Detta kulminerar i en fullkomligt episk scen där ljus och mörker hittar en osedvanlig allians jag aldrig kommer glömma. Det vore även klandervärt att inte nämna den bortgångna Carrie Fisher som här gör sin sista tolkning av den ikoniska prinsessan Leia. Fisher presenterar en värme och värdighet som ger den nya motståndsrörelsen precis den tyngd och övertygelse som den förtjänar.

Jag bör även nämna filmens humor, som har blivit en ganska kontroversiell del av filmen. Star Wars har alltid haft humoristiska inslag, från C3PO till Jar Jar Binks, och detta har ofta kritiserats. Även denna gång så finns det skämtsamma delar som för många upplevs felplacerade, men i dem flesta av fallen så tycker jag att dessa inslag förstärker dem mer dramatiska delarna eftersom dem skapar en kontrast och bryter av så att det inte blir alltför allvarsamt och melodramatiskt.

Det går givetvis att hitta brister i ’The Last Jedi’, precis som det gör med praktiskt taget alla filmer, men om Star Wars har lärt mig någonting så är det att inte ge för mycket näring åt mina negativa tankar och tendenser. Jag väljer därför att fokusera på dem ljusa sidorna av mitt liv inom såväl film som jobb och vardag. Denna lärdom är jag ytterst tacksam för och den påvisar om den kraft som konst kan ha över våra liv, en kraft inte helt olik den i en galax långt långt borta.


5/5

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
Rixn 3 har röstat
August Dellert 7 har röstat
 
av August Dellert
Star Wars: The Last Jedi
 7 har röstat
Spider-Man: Homecoming
 2 har röstat
The Mummy
 1 har röstat
Ghost in the Shell
 5 har röstat
Rogue One: A Star Wars Story
 14 har röstat
Arrival
 5 har röstat
Warcraft: The Beginning
 4 har röstat
Batman v Superman: Dawn of Justice
 16 har röstat
Star Wars: The Force Awakens
 27 har röstat
Dope
 1 har röstat
 
Senaste recensioner
Den blomstertid nu kommer
2 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
The Unsaid
0 har röstat
The Green Inferno
0 har röstat
Star Wars: The Last Jedi
3 har röstat
Ben Hur
0 har röstat
Lethal Invasion
0 har röstat
Farligt experiment
0 har röstat
Captain America: Civil War
0 har röstat
Barnjungfrun
1 har röstat
Jurassic World: Fallen Kingdom
0 har röstat
Ella den förtrollade
0 har röstat
Måndag hela veckan
0 har röstat
The Lost Boys
0 har röstat
Get Out
0 har röstat
Repet
0 har röstat
A Moment of Innocence
0 har röstat
Den yttersta gränsen
1 har röstat
Kidnap
0 har röstat
 
SESN AB © 2000-2017 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@sesn.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor