|
” A long time ago in a galaxy far, far away…” så börjar filmen Stjärnornas krig och efter en kort sammanfattning av var vi är, hamnar vi mitt i en rymdstrid. Galaxen styrs med järnhand av den onde Darth Wader (David Prowse, röst av James Earl Jones) och en rebellstyrka har samlats för att sätta stopp för honom. Rebellernas ledare prinsessan Leia (Carrie Fisher) har lyckats få tag i planritningen för imperiets rymdstation, dödsstjärnan, och lyckas med hjälp av två robotar få iväg planerna innan hennes rymdskepp blir anfallet och hon tillfångatagen.
Robotarna C-3PO (Anthony Daniels) och R2-D2 (Kenny Baker) lyckas träffa bondpojken Luke Skywalker (Mark Hamill) som hjälper dem att ta sig till Obi-Wan Kenobi (Alec Guinness) och sedan vidare ut till planeten Alderaan i rymdkaptenen Han Solos (Harrison Ford) skepp. Här hittar vi även hans medhjälpare Chewbacca (Peter Mayhew).
Berättelsen är nog inte främmande för många och konceptet går hem hos de flesta oavsett vad man känner och tycker inför science fiction. För berättelsen är egentligen en riddarhistoria där den okände bonden blir hjälte, räddar den sköna prinsessan och blir lärd av den vise mentorn. Det är ingen hemlighet att regissören och författaren George Lucas har inspirerats mycket av gamla mytologiska sagor när han skrev stjärnornas krig, och vem har någonting emot en riddarhistoria?
Det är ingen slump att denna första Star Wars-film har fått sådan uppståndelse och beröm för det är början av någonting stort och nytt. George Lucas har vågat sig på många nya knep och ingrepp som inte testats förut. Han har placerat oss i en helt ny värld som inte har någonting med vårt vanliga solsystem att göra och man känner direkt att man är del av någonting mycket större. Men trots att det är en framtida värld ute i rymden så har Lucas gjort en skön mix genom att ta med lite gammal nobel medeltid in i filmen. Största exemplet är väl Jediriddarna som slåss med ljussvärd.
På grund av den stora succén runt filmerna gjordes många förbättringar, 1997, så att de ska passa med de nya filmerna, och dessa har sedan släppts som nyutgåva. Dessa har förbättrade specialeffekter, några extra scener och mer utvecklade bakgrunder. Personligen tycker jag att dessa ”förbättringar” är onödiga, en film från 1977 ska inte ha digitaliserade gubbar från 2000 talet i sig, man förväntar sig dem inte och alltså behövs de inte. Men jag är inte emot dem, de skapar absolut en bra stämning i många scener som kan fungera, så om du är en ny tittare på filmerna så ska du inte behöva leta upp de gamla originalexemplaren det var bara ett onödigt ingrepp helt enkelt.
Stjärnornas krig är ett fantastiskt rymdäventyr som kommer att följa med än länge.
|
