Som besökare på Filmtipset samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
 
Betyg idag: 692 Besökare idag: 4 694
annons
Laddar...

Recension av Stranger Than Fiction

Regissör: Marc Forster
Ã…r: 2006
Till filminfo
Betygsätt:
Antal visningar (3855)    Forumdiskussion (2)
15/12 2006
Recenserad av crawler
Stranger Than Fiction” börjar, som så många andra filmer, med att huvudkaraktären vaknar på morgonkvisten. I det här fallet heter den uppvaknande Harold Crick (Will Ferrell) och är en extremt sifferfixerad pragmatiker. Innan han går till sitt gränslöst tråkiga jobb på skattekontoret räknar han hur många gånger han borstar varje tand, hur många sekunder det tar att knyta slipsen och hur många steg det behövs för att komma till busshållsplatsen. Sedan följer en arbetsdag fylld av siffror, arkiverande och 4,3 minuter långa kaffepauser, innan det är dags för Harold att ensam gå hem till sin tomma lägenhet och sova tills nästa identiska dag väcker honom på nytt.

Allt detta får vi, som i så många andra filmer, reda på medelst en hela tiden närvarande berättarröst. En allvetande berättare som förklarar vad som sker, vem Harold är och vad han gör. Det skulle inte vara något konstigt med det om det inte vore för att Harold själv, när han åter vaknat nästa dag och är i full färd med att räkna tandborstningen, börjar höra samma röst. Det ställer naturligtvis till det rätt rejält för Harold att ha en berättare som förklarar hans minsta förehavanden och han börjar tvivla på sin mentala stabilitet. Ganska snart står det dock klart att rösten tillhör författaren Karen Eiffel (Emma Thompson) som är i full färd med att skriva sitt livs verk, med Harold i huvudrollen. Och det mesta tyder på att hon har för avsikt att avliva sin hjälte innan romanen är till ända.

Upplägget för ”Stranger Than Fiction” är onekligen intressant, om än inte så originellt som det överdigra pressmaterialet försöker göra gällande. Den debuterande manusförfattaren Zach Helm inspireras tydligt av Charlie Kaufman, men är inte fullt lika konsekvent som förebilden. Istället landar han i tryggt sällskap någonstans mellan ”Bruce den allsmäktige” - om än långt mycket mer nyanserad än så - och ”Nyheter från Gud”. Man kan också ana att ”Livet från den ljusa sidan” funnits nära till hands i skapandet av Harold Cricks tvångsmanier.

Dock finns det i ”Stranger Than Fiction” en omsorg om karaktärerna som sträcker sig utanför konceptet, vilket det inte gör i samma utsträckning i till exempel ”Bruce den allsmäktige” (och definitivt inte i den ännu plattare ”Click”). Tack vare fin personregi av regissören Marc Forster (som i och med den här filmen ännu en gång byter riktning efter ”Monster’s Ball” och ”Finding Neverland”) och genomgående starka skådespelarprestationer håller historien en ovanligt hög nivå nästan hela vägen till eftertexterna. Will Ferrell är uppfriskande nedtonad i rollen som Harold. Han inte så mycket utstrålar som sipprar ur sig en sorgsenhet och påtvingad ensamhet som är riktigt rörande. Dustin Hoffman har en mycket hög lägstanivå och i rollen som litteraturprofessor och hjälpande hand är han långt över den. Maggie Gyllenhaal får den livfulla och energirika Ana Pascal att lyfta ur den vanliga extrovert-kvinna-får-introvert-man-att-leva-på-riktigt-fällan (som går att närskåda i ”Garden State” om man känner för det) och visar åter prov på sin skådespelarkapacitet.

Mest imponerad blir jag dock - inte helt överraskande - av Emma Thompson som författaren med skrivkramp. Cynisk, bitter och kedjerökande befinner hon sig ömsom på akuten, för att inspireras till hur hon ska ha ihjäl sin huvudkaraktär, och ömsom i sin skrivarlya där hon försöker föreställa sig hur det är att hoppa från hustak. Hennes utstrålning är så gott som självlysande. Så fort hon försvinner från duken vill jag att hon ska komma tillbaka.

Tyvärr tycks filmen mot slutet fega där den skulle kunna våga. Visserligen reflekterar den på ett metaplan över just detta, men det gör det inte mindre tillrättalagt. Det är sannerligen synd eftersom den hade chansen att ta ett par steg utanför det väntade och bli större än vad den nu är. Överlag är det dock en både smart och njutbart lågmäld komedi om att leva sitt liv till fullo. Och med all säkerhet har Zach Helm intagit en plats bland Hollywoods mest eftertraktade manusförfattare.

Recensera denna film själv (endast medlemmar)
Fler recensioner
Länkar
av samma film
kadaver 8 har röstat
crawler 11 har röstat
Mewtito 6 har röstat
xervana 7 har röstat
 
av crawler
Shrink - Fallet doktor Carter
 3 har röstat
Pettson och Findus - Glömligheter
 3 har röstat
Revolutionary Road
 26 har röstat
Max Payne
 30 har röstat
Maria Larssons eviga ögonblick
 9 har röstat
Hennes envisa hjärta
 6 har röstat
Margot at the Wedding
 19 har röstat
Min bror är enda barnet
 4 har röstat
What Happens in Vegas...
 8 har röstat
Street Kings
 18 har röstat
 
Senaste recensioner
Cannibals
1 har röstat
The Favourite
0 har röstat
G.I. Joe: Retaliation
0 har röstat
Army of Darkness - Evil Dead III
0 har röstat
Ett fall för Johnny Cousin
0 har röstat
Olofs frostiga äventyr
2 har röstat
Slender Man
1 har röstat
Annie
0 har röstat
Mördaren - en helt vanlig person
1 har röstat
ReGOREgitated Sacrifice
3 har röstat
Unforgettable
1 har röstat
Love, Simon
1 har röstat
Evil Dead
0 har röstat
Den bästa sommaren
1 har röstat
Psycho II
0 har röstat
Spinal Tap
0 har röstat
Lilja 4-ever
0 har röstat
Den blomstertid nu kommer
3 har röstat
Mystic River
0 har röstat
Hobbit: En oväntad resa
2 har röstat
 
Adhype AB © 2000-2019 Om du vill kontakta oss gällande annonser, maila till info@adhype.se Om Filmtipset Kontakt Medhjälpare Länkar Hjälp Regler & Villkor