Galet pepp på en ny från en utav de starkaste regisörerna just nu, A Bitterweet Life är i en klass för sig själv så förväntningarna är höga, får en trea sålänge ;)

En jävla fröjd helt enkelt, från början tll slut!

"Do you have any kids?" "No" "Then fuck you!" Sen stängde jag av. Säger väl det mesta om detta skräp.

Lite för löjlig, och inte på ett GotG sätt, vad fan gjorde dem med Korg? Helt förstört hans karaktär, ett tips är att se Planet Hulk som bygger på ungefär hälften av samma story som här.

Fick en etta, betyget är baserat på 5min sedda...

Makalös känsla som ingriper, har inte klarat att se mer efter han lämnade huset med henne ensam dock, får en fyra hittills.

Riktigt jävla sömnpiller

Riktigt bra, satt och njöt av en badass Vince Vaughn lätt i Bronson-klass. Efter sett & gillat Bone Tomahawk, visste jag lite vad som vänta och fimstilen är väldigt direkt och fysisk vilket passar en sådan här hämmnar-rulle perfekt. Trevliga återseende med Udo Kier & Don Johnson gör det ännu bättre. Bronson Approved!

Gissar att Titeln är medvetet missvisande, utan att veta något förväntar sig nog de flesta på något övernaturligt väsen. Trevlig fim som lyckas bygga en tät atmosfär utan. Finns en del bra liknande filmer inom genren.

Började lite småryckigt innan man kom in det lite flummiga filmspråket, med en Cohen raspandes i bakgrunden. Lite trist med en McConaughey som gör samma roll som vanligt även om jag tycker om honom som skådis. Bra tempo, -med ett härligt foto från Venezuela- upp till ett bra slut! Gillade skådisen som McConaughey spelade mot, lite stel ibland med varm och naturlig också, duktig iaf. Sevärd!

Varit galet sugen på denna, det är japsarnas monster, och dom gör det bäst. Snygg och lite lagom skönt B precis som det ska vara. Låt jänkarna göra sina själlösa CGI versioner bäst de vill, här har vi hjärta och en uppenbar lekfullhet genom hela. Störde mig på engelsk-pratandet och det konstanta flörtandet med US.

Ett dåligt skrivit sömnpiller med samma jävla manus som till alla andra Sci-Fi i modern tid där mänskligheten alltid antar det värsta...Ingenting förklaras. Zzzz...

Välidigt trevlig Western med en skön Kurtan som vanligt, bra tempo och riktigt skitig som ger en realistisk känsla. Imponerande regidebut också av Zahler! Vildingarna är riktigt badass, rekommenderas!

Lite nyskapande i en annans ljummen genre, riktigt bra!

Filmen kör enligt Amerika-är-bäst mallen, och ifrågasättningarna om krig och vi mot dem ligger som en slöja filmen igenom, men den lyfts aldrig. Så det blir poänglöst, och blir bara en osmaklig rekryteringsvideo åt USA:s försvar. Filmen som helhet är en smärtsam upplevelse. Eastwood vejer ifrån allt som möjligen skulle kunna tolkas som "oamerikanskt", poätreringen av Kyle och hans följeslagare är endast som hårt arbetande, lojala hjältar som vi är skyldiga våra hjärtan och sinnen. Djupet ligger vid meningar som ”vi är här för att skydda vårat älskade Amerika” Inskränkt och tragiskt. Ingen tanke ges åt att det är ett olagligt krig, att det som inträffade inte var mer än en obefogad (som krig alltid är) invasion, att majoriteten av de hundratusentals irakier som dödades i kriget var fredsälskande civila, och inte terrorister som hade som avsikt att förstöra Amerika.

Enkel premiss, och lätt den bästa rape-revenge filmen, om en stum sömmerska som hittar sitt kall, som är att rensa upp bland manssläktet -ordentligt i ett ett hårt och skitigt New York, efter blivit våldtagen två gånger under samma dag. Att det här skulle vara en kvinnlig motsvarighet till Death Wish (1974) råder inget tvivel om. Riktigt rå, som att vänta av Ferrara (Bad Liutenant) Stilsäker och väldigt trevlig, som osar kult. 1981 alltså, vilket filmår!

Oh, Charlie Brown. En fin liten julfilm som verkligen inbringar julstämmning, med många sunda poänger och frågeställningar gällande tex överkommersialisering...borde vara ett stående inslag på Julafton.

Äntligen en schysst krigsrulle ur en stridsvagns perspektiv, dock ganska ojämn. Att se en liten Sherman gå upp mot en Tiger i denna är en fröjd!

Amerikanskproducerat utan en massa flaggviftande? Har nypt mig flera gånger i armen redan men det verkar vara på riktigt. Trevlig Sci-Fi med tidshopp & mechs i härligt tempo. Kul och se!

Helt fantastiskt. En Cinemagrafisk mikrokosmisk skildring av samhället. Är man intresserad av samhällsstruktur och man inte är så naiv och tro att vi lever i en värld med likat värde, tänk er 1984 och Djurfarmen titta på den här filmen för en kurs i människans natur. Från början till slut ser man en småskalig skildring av samhället från det mest grundläggande proletariatets nivå, ända upp till eliten, i perfekt ordning. Så briljant i sin enkelhet att man andvänder sig utav ett tåg. Och vi ser utvecklingen av civilisationen från enkla början till vetenskap, utbildning, kvalitet, lyx, sedan hedonism, slöseri och slutlig undergång, i exakt den ordningen. Joon-Ho Bong sttår för regi och han råkar vara en favorit. (The Host, Memories of Murder, Mother) Det är såhär man göra en transition in på en annan marknad och kultur, man är trogen sin vision. Mycket bra, hela vägen och sjukt spnnande. Och att Kang-ho Song får prata Koreanska och inte någon tafflig engelska är väldigt trevligt :)