2:37

Tyckte det blev sjukt drygt med alla "fejkberättelser" som förstörde känslan i filmen.

Feelbadfilm, där vissa spelar riktigt bra, andra mindre bra... Sammantaget är filmen bara intressant ibland, och när man luskat ut de olika personernas hemligheter efter ungefär halva filmen så blir resten bara en tråkig väntan. Slutet är inte heller i närheten av att vara lika bra som resten av filmen, så man lämnar den med en känsla av besvikelse och om det fanns ett budskap så fastnade det inte på mig iaf.

Det här känns som en informationsfilm för tonåringar om hur jobbigt det är att vara tonåring. Visst, grundidén är bra, likaså de överlappande klippen. Den sortens lekfullhet hade jag gärna sett mera av. Men vad är grejen med intervjuerna? Och hur sannolikt är det att alla personer med fler än två repliker i filmen har anledning att må lika illa allihop, under en och samma dag?

Gillar alltid storys där personer vävs samman, och skildringar av tonårsfasader. Visst finns det likheter med Elephant men jag blev betydligt mer impad av skådespelarinsatserna nu, kanske för att jag hade rätt låga förväntningar.

Visst påminner den om Elephant en hel del, men med tanke på hur bra Elephant är gör inte det något. Närgånget och intimt skildrat med utmärkt regi och beundransvärda skådisinsatser, samt ett tragiskt slut som man inte riktigt såg komma.

blev mycket besviken att filmen inte slutade i en brutal skolmassaker - så därför svag 3

Jag gillade berättartekniken, gillar idén om intervjuerna även om de inte kändes 100% trovärdiga här och jag gillar hur klippen överlappar varandra men någonstans så föll det ganska så brutalt. Och det beror inte bara på de omotiverade (och inte ens snygga) klippen av löven i luften. Velar mellan en 1a och 2a hela första halvan av filmen men sen strax efter mitten så hämtar den sig ganska bra och blir riktigt intressant, närpå en 4a men sen faller det igen, slutet var väldigt märkligt och jag störde mig, precis som någon annan sa, på saxen. En stapplande 3a.

Jag köper att man har lånat/snott bildspråket och berättartekniken från Elephant, men intervjuerna... Usch och fy vad krystat!

Lite väl stereotypa karaktärer och fejkintervjuer känns bara som ett väldigt tröttsamt berättargrepp. Jag gillade dock filmen mer efterhand när den börjar ta lite andra vägar och trots allt blir ganska intressant. Man förtjänar också beröm för att man gör en film som är riktigt nattsvart, alltför många filmer på dessa teman vågar inte gå hela vägen

Berättarspråket är rakt av taget från Elephant, vilket i och för sig inte behöver vara en dålig sak. Det är en bra film, men den är väldigt förutsägbar tyvärr...