BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
4 månader, 3 veckor och 2 dagar
Rumänien år 1987. Ceausescu styr landet med järnhand och en oplanerad graviditet är detsamma som katastrof. Då Gabita, en ung student, upptäcker att hon är gravid ställs hon inför ett svårt val. Med sin vän Otilias hjälp kontaktar hon en man som säger sig ha lösningen på problemet, men det visar sig snart att hans avsikter är långt ifrån ärliga. Vinnare av Guldpalmen i Cannes 2007.
| Originaltitel | 4 luni, 3 saptamini si 2 zile |
| Alternativ titel | 4 Months, 3 Weeks and 2 Days |
| Regissör | Cristian Mungiu |
| Manus | Cristian Mungiu |
| Genre | 2000-tal, Drama |
| Skådespelare | Anamaria Marinca, Laura Vasiliu, Vlad Ivanov, Luminita Gheorghiu, Adi Carauleanu, Alexandru Potocean |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1685 |
| Filmnummer | 52961 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Riktigt riktigt bra! Jag är imponerad. Jag gillar den stationära kameran och hur filmen berättas med väldigt få klipp, man blir närvarande och när det är så obehagligt och man vill ha något som tar en därifrån så tvingas man sitta kvar utan någon möjlighet att fly, jag känner mig ofta lika låsta och fångade som karaktärerna. Det blir också djupt obehagligt när man vet vad som kommer hända men inte riktigt hur, eller vad av det vi kommer få se. Filmen håller en fantastisk balans mellan dels vilka hemskheter vi får se och dels mellan vilka saker som går bra och vilka som går dåligt. Det gör att jag hela tiden känner mig på spänn och ger filmen en väldigt äkta känsla. Filmen berättar också mycket i bakgrunden på ett snyggt sätt. Många små detaljer som säger mycket. Jag hade tänkt sätta en stark fyra, men jag undrar om det kanske rent av är en jättestark...
Tycker att den handlade om mer än bara abort. Snarare om hur patriarkatet sträcker sig genom hela samhället och hur män på olika nivåer kontrollerar kvinnors kroppar.
bra
Nu var det tag sedan jag såg filmen, men kom ihåg att jag upplevde den onödigt långsam och grovt överskattad. Kanske skulle betyget höjas ett snäpp om jag såg den idag, men det vågar jag inte riskera.
Jag var pessimistisk i början, visste inte vad det skulle handla om, den verkade ha mycket trivial dialog. Men sedan kom den in på huvudspåret och blev fängslande och obehaglig. Kontinuerlig psykologisk närvarokänsla genom få klipp och nästan inga tidshopp. Riktigt bra skådespeleri och intressanta miljöer. Men det fanns en effektfull närbild som var väldigt onödig i mitt tycke, ett minus. Det slutade också abrupt, när man hade landat i ett intressant läge. Karaktärerna etableras inte så värst mycket. Det borde ha fortsatt ett tag till, nu blev det helt begränsat till ett särskilt skede. Hade hon nobbat födelsedagen så hade filmen blivit mer som en utragen kortfilm. Psykologiskt fängslande på ett feel-bad sätt, riktigt bra.
Hade jag varit kvinna och vuxit upp i ett samhälle där aborträtt inte alltid varit en självklarhet hade nog femman varit nära. Nu kan jag mest respektera filmen för dess kvalitéer -- där framför allt skådespelet är värt både ett och två utropstecken (skådespelet!!) -- men då jag inte riktigt berörs stannar det vid en trea, en trea med stjärna i kanten.
Väldigt diskbänkigt. Emellanåt mycket gnäll och passiv-agressivitet. Inte dåligt, men inte jätteintressant.
Mycket intressant film och filmiskt berättande. Pulsen byggs upp med små men väldigt effektiva medel. En intelligent och gripande film som lyckas med att förmedla en riktig tung historia utan att för den saken skull bli pretentiös. SE DEN! Filmens synvinkeln är det mest intressanta,tycker jag, då den lyckas att förmedla det absurda kring dagens moderna samhälle i relation till abortfrågans stenåldersspelregler . Inte att förglömma är att kvinnor fortfarande i 2/3 av världens länder måste rätta sig efter dessa.
Man får det man tror man kommer få.
Mycket starkt berättad där varje nytt steg känns lika chockartat trots sin brutala intimitet med verkligheten.
