BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
A Boy and His Dog
En postapokalyptisk historia baserad på en bok av Harlan Ellison. En pojke kommunicerar telepatiskt med sin hund medan de letar efter mat att plundra...
| Originaltitel | A Boy and His Dog |
| Regissör | L Q Jones |
| Manus | Wayne Cruseturner, Harlan Ellison, L Q Jones |
| Genre | Drama, Komedi, Thriller, Science Fiction, 70-tal |
| Skådespelare | Jason Robards, Don Johnson, Susanne Benton, Tim McIntire (röst), Alvy Moore, Helene Winston, Charles McGraw, Hal Baylor, Ron Feinberg, Mike Rupert, Don Carter, Michael Hershman |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 412 |
| Filmnummer | 10696 |
Recensioner
En ung man och hans hund har båda telepatisk förmåga och diskuterar vilt i sina tankar. Världen de lever i är hård och brutal, så är även de. Den unge mannen Vic vill bara knulla, eller våld... Läs mer »
Kommentarer
"Året är 2024". Kommer vi hinna med att uppfylla filmens premiss? Förhoppningsvis inte. Inte mycket till "komedi", direkt, utan en brutal skildring av en postapokalyptisk verklighet utan nåd. Det känns som om spelserien Fallout hämtat en hel del inspiration här. Bisarra inslag som höjer kvaliteten, men totalen är för fragmentarisk och ojämn för att kunna få ett högt betyg. Dock verkligt intressant och ovanlig.
Mest mysko, men håller intresset uppe.
Osmaklig och osympatisk inledande story. Världens känns ändå lite intressant och jag blir ändå lite nyfiken på vart det ska ta vägen och hennes plan är ju lite förståelig ändå osv. Men mycket segt och tråkigt. Svag tvåa.
I en postapokalyptisk värld använder en kåt Don Johnson en hund han kan tala telepatiskt med för att hitta kvinnor han kan våldta. Det är en rätt jävla sjuk premiss att starta med och övriga delar är inte mycket bättre de. Hunden är ju söt i alla fall, om man nu bortser från att den hjälper huvudpersonen att hitta personer att våldta.
Det var rätt passande att titta på en film baserad på en roman av Harlan Ellison (mest känd för sin roman, I Have No Mouth, and I Must Scream) idag för att han dog nu nyligen. Jag har inte läst mycket av Ellisons verk, men han kunde definitivt skriva några intressanta fantastiska historier och manus. Jag gillar I Have No Mouth, and I Must Scream, min favorit episod, eller film, från Masters of Science Fiction var The Discarded (som var baserad på hans novel The Abnormals) och jag gillade även den här filmen. De enda kontrovers som har pratats om detta är slutet (och en replik i filmen som Ellison inte tyckte om), men jag bryr mig inte en skit vad andra tycker, de var ett bra slut! Den kommer som en överraskning, vilket är bra, och många av Ellisons verk brukar ha ett mörkt slut! Och jämfört med de andra slut, så har den här mer av en lycklig ton. RIP Harlan Ellison.
Påminner en hel del om de tidiga Mad Max filmerna. Jag älskar att filmen vågar ta oväntade och annorlunda steg. Som att huvudpersonens mål är att hitta kvinnor att våldta. Han pratar med sin hund och slåss mot banditer. Tycker att filmen höll ganska bra nivå tills dem går ner "down under". Där spårade det alldeles för mycket för mig. Störde mig mycket på vissa karaktärers utseende och design. Helt okej trots allt, kul med alla galna grejer. Härligt slut också. 2/5
Bra politisk inkorrekt postapokalyptisk film. Jag tvivlar starkt på att en modern film skulle våga ha som drivande idé, en protagonist som tillbringar hela filmen att söka efter kvinnor att våldta... eller avsluta filmen med att.. SPOILER.... hjälten avlivar kvinnan han räddat, ÄTER henne, och allt för att rädda sin hund. Ja, samma hund som han pratar med genom en psykisk länk. Ett av filmvärldens bästa slut.
Jag gillar stämningen i filmen när det bara är Don Johnson och hans hund som vandrar runt. Därför tappar filmen när den försöker ha med någon sorts kärlekshistoria och det är typ 20 minuter utan den telepatiska hunden.
över medel i den mestadels undermåliga postapokalyps-subgenren
Helt sanslös fram till peripetin. Inte ens italienarna har lyckats producera så kompromisslös och politiskt inkorrekt PA. Sedan blir det rätt så tradigt fram till dess säcken knyts ihop på ett genialt sätt. (9/15)
