A Mighty Wind

Om den varit bara lite mer vågad, och lockat till aningen fler gapflabb, hade jag tagit fram 4:a-betyget. Underbara karaktärer och skådespelare!

Vilket kärt återseende det blev. Jag kan knappt förstå att jag uppskattade den så när den kom, för jag kan inte tänka mig att jag förstod den riktigt då. Men den är ju verkligen briljant, parodin är perfekt, mycket rolig. Bra låtar. Mycket stark trea.

En stark trea till riktigt god underhållning!

intressant, men rätt seg

kan hålla med jonny om att: "allt för många karaktärer figurerar vilket medför att karaktärerna inte tillåts blomma ut till sin fulla potential."

Kul med knullandet på hotellet, när han satt och spelade samt satt och pratade med det där mongot. Inte speciellt mkt mer. Mådde mest illa av alla tråkiga skämt och fula karaktärer.

En Spinal tap i folkmusikmiljö. Christopher Guest återvänder till musikmockumentärgenren samtidigt som han återanvänder uppbyggnaden från Waiting for Guffman och Best in show. På sina ställen tangeras briljansen från Spinal tap - men filmen faller till stor del på att allt för många karaktärer figurerar vilket medför att karaktärerna inte tillåts blomma ut till sin fulla potential.

För långt mellan asgarven, men otroligt välgjord, underbar musik. "it's blowin' peace and freedom, it's blowin' you and me"

Underhållande för stunden helt klart. "Bra" låtar och några dråpliga situationer, men det är långt kvar till Spinal Tap...

Haha, lysande! Spinal Tap grabbarna var inte sig lika, kände knappt igen dem utan sina peruker..