A Real Pain

För min del kändes den här filmen bättre efteråt än när jag såg den. Två kusiner, den ena jobbigare än den andre gjorde att jag kände mest irritation över Benjis sätt att sätta sig själv i centrum hela tiden. Med lite eftertanke och helhetsbilden kröp något annat intressantare fram, människan är komplicerad kan man nog sammanfatta det hela i. Stark tvåa blev det till slut.

En välskriven film där karaktärerna är mer intressanta än vad de är sympatiska. Det är två ganska självcentrerade huvudpersoner med bristfällig förståelse för den andre, och framför allt Culkins karaktär är en jobbig jävel. Både han och Eisenberg är bra i sina roller dock, och man känner definitivt igen de här personlighetstyperna samtidigt som de är komplicerade nog för att aldrig bli stereotyper. I vissa delar kan filmen kännas lite ansträngd och humorn är lite upp och ner, och så blir det väl ofta med dramakomedier

En fin film i sig med bra klassisk musik och kunde ha blivit så mycket mer! Tyvärr, Kieran Culkin totalt förstör filmen genom att suga ut filmens energi med sitt otroliga jobbiga och överspel. Kvar blir mest bara irritation och avsmak av Culkin. Hade det inte varit från de jobbiga scenerna då de besökte lägret, så hade jag stängt av filmen. Filmen får en 2:a på grund av filmens tema.

Riktigt fin film. Fantastisk dialog. Culkin är finfin även om han, som nån påtalade, egentligen gör en så gott som rak repris på karaktären i Succession.

Kieran Culkin gjorde en repris av sin hyllade roll i Succession, vilket belönades med en Oscarsstatyett. För mig var det filmens manus som var dess största styrka och jag hade hellre sett den bli hyllad mer. Manuset lyckades att berätta en nyanserad relationsdrama på mindre än 90 minuter, vilket är en fantastisk bedrift i sig. Jag uppskattade skådespeleriet från alla de medverkade, även om Culkin gjorde ungefär det som han oftast gör i sina rolltolkningar.

Sympatisk, välspelad. Den lite svagare komponenten är manus, med tydliga eller övertydliga konturer kring karaktärer och tematik men lite tunnare ifyllnad innanför konturerna.

En stabil film som bevisar att Jesse Eisenberg har bredd och är talangfull både som regissör/manusförfattare. Jesse Eisenberg håller oss effektivt på halster och gamla sår rivs upp i lagom takt. Kieran Culkin är också bra och motpolsdynamiken mellan karaktärerna de spelar fungerar väl. Filmen påminner lite om Charlotte Wells "Aftersun" i stämningen även om den aldrig når riktigt lika långt.

Fan min första tanken var en fyra. Stämningen genom filmen är magiskt, men det som får mig att hålla nere till +3 är att filmen var som bäst i gruppen och blir lite mycket bara Culkin och Eisenberg. De som hade kunnat förbättra filmen är att utöka turistgruppen med några personer till, gärna en som beter sig som Culkin, sen tycker jag den är lite för kort, så hade man spelat in med med turistgruppen tror jag mer magi hade uppstått. Eisenberg och Culkin är magiska i sina roller. Fin film av Esienberg med hans judiska bakgrund. Vill nästan sätta fyra, men får hålla ner till 3+, men gillar feelgood filmer som inte behöver ha någon tydlig handling.

Jag gillar den här filmen som balanserar framgångsrikt på den spända lina som en skildring av vardagliga människors känslor och relationer mot bakgrund av en resa till ett polskt förintelseläger innebär. Här ryms både skratt och tårar. Historien är konventionellt berättad utan en massa onödiga stilgrepp, vilket närmast är en befrielse efter sådana Oscars-nominerade filmer som Nickel Boys och Emilia Perez.

Kommenterarna hittills här har satt 1 resp 5. Jag lägger mig mitt emellan. Helt okej drama. Culkin och Eisenberg bra, trots den Irlandsättade Culkin är helt felcastad med sitt totalt ickejudiska utseende och Eisenberg spelar typ samma stressade, stela och nervösa karaktär som han alltid gör. Bajsnödig inkvotering av rwandisk (!) jude, men kul med Dirty Dancings Jennifer Grey. Fint vykort från Warszawa och polska småstäder och landsbygd, extra kul att se när man vet att man ska till huvudstaden i maj. Bra musik som tydligen är Chopin framförd av israelisk-canadensiska kompositören Tzvi Erez. Hotellet är tydligen verklighetens Sofitel Warsaw Victoria, ul. Królewska 11, Sródmiescie, Warszawa. Kul att se en "tylko dla"-skylt där.