BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Gatukatten Bob
Historien om en gatumusiker och före detta narkoman, James Bowen, och hur hans liv förändras totalt när han hittar en skadad gatukatt som han bestämmer sig för att ta hand om.
| Originaltitel | A Street Cat Named Bob |
| Regissör | Roger Spottiswoode |
| Manus | Tim John, Maria Nation |
| Genre | Drama, Komedi, Familjefilm, Biografi, 2010-tal |
| Skådespelare | Luke Treadaway, Ruta Gedmintas, Joanne Froggatt, Anthony Head, Beth Goddard, Darren Evans, Caroline Goodall, Ruth Sheen, Nina Wadia, Franc Ashman, Lorraine Ashbourne, Rob Jarvis, Akbar Kurtha, Tony Jayawardena, Nadine Marshall, Brian Doherty |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 178 |
| Filmnummer | 121874 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En stark feelgood film som berör! 7/10
Det är nu en hel del år sedan jag läste en nyhetsartikel om den hemlöse musikanten James Bowen som fann en vän i en orange katt som sedan var fast vid hans sida när han spelade för att få in pengar. Därefter kom böcker och nu hamnade jag framför filmen. Det är onekligen den sanna historien och feelgood-känslan som gör att jag gillar detta(kanske också att jag själv delar hem med en orange katt). Vill man skulle man säkert hitta brister men denna gång lät jag feelgood-känslan överskölja dessa.
Det positiva är att det är samma katt som i verkligheten. Jag läste en intervju med James Bowen om filmen. De provspelade med olika katter, men de andra katterna blev stressade i folksamlingar. Kärlekshistorien i filmen är en efterkonstruktion. Vad kan jag annars säga? Det finns ingen ekvation som säger att bara för att man gillar katter gillar man (alla) kattfilmer. Den här känns gjord efter standardmall och Luke Treadaway spelar inget vidare, utan är det svagaste kortet. Syftet är väl att man ska känna sympatier och ta parti för rollpersonen, men det gör jag inte. Så jag tycker exempelvis inte att han blir felbehandlad. Hans påflugna och påträngande personlighet är ganska motbjudande (även om han vill väl). En dokumentär hade varit bättre, men jag är mycket tveksam till om det håller för speltiden. Så intressant tycker jag inte att det är. Inte heller att det finns mycket unikt att berätta. Att det har blivit så uppblåst är väl för att det är just en folkvan katt som sitter på hans axel, och att den sitter just på honom av alla människor. För mig blir det här som en variant på katten Gustaf, vilken heller aldrig skulle fungera som otecknad film. Då hjälper det inte om han finns på riktigt eller hur mycket kattmänniska jag än må vara.
Åh, så underbar film. jag blev så berörd av denna sanna historia om katten Bob och hans husse James. Budskapet i denna film är stort att hur långt man än befinner sig på samhällets botten och i sitt eget så kan allting vända på de mest oväntade sätt. Här får vi möta katten Bob som också är utstött och lever ensam. Ser ett fönster som är öppet och tar chansen och hoppar in och möts av James knarkaren som levt i tio år som uteliggare och här får en sista chans till ett nytt liv.De blir varandras räddare och kompanjoner och en helt ny värld öppnas för dem. Tänk vilket mirakel, så många människor denna historia har berört och också vilken kunskap och insikt du får om uteliggarna. Hur vi människor inte ser dem som människor och att det inte alltid är ett val. Dr Phil har berättat att han under en period varit uteliggare. Vi vet inget om morgondagen så vi ska inte döma utan lära oss av denna fantastiska solskenshistoria. Jag grät och skrattade mig igenom filmen och så fort filmen var slut så såg jag den på nytt. Se den,och du blir varm ända in i minsta vrå i din själ. Om du inte blir det har du inte förstått budskapet som filmen vill ge. Det enkla kan vara det riktigt stora.
Söt katt och en bra insats av Ruta Gedmintas, men inte mycket mer. Dåligt foto och mycket cringe. En stark etta, nära tvåan.
Jag tillhör sannerligen målgruppen för en feelgood-rulle med en katt i en av huvudrollerna, så jag kan lätt ha överseende med att det här är något mediokert i en del avseenden. Kärlekshistorien är t.ex. ganska trött, nyårsscenen är riktigt dålig, och det är lite väl många stereotypa idioter som dyker upp i någon enstaka scen och sätter käppar i hjulet för vår huvudperson. Men katten är förstås bra, och Luke Treadaway också, och alla som har haft katt kan nog känna igen sig mycket i den vänskap som växer fram dem emellan. Det är dessutom en väldigt snäll film där alla problem ganska snabbt är överkomna, och det kan trots allt vara skönt ibland. Att det är baserat på en verklig historia och att katten till stor del spelar sig själv sätter även det lite guldkant till den här trivsamma filmupplevelsen
Gillar man katter så är man såld från början, och denna katt var en särskild katt. Har verklighetsbakgrund som gör det extra intressant och kul att den riktige kattägaren var med en snutt. Skönt att man inte försökte ställa till det och det kanske inte var den bästa filmupplevelse jag varit med om, men den sötaste. Varm trea!
Så otrolig vacker film. Värmer hjärtat och bara en som älskar katter kan förstå hur underbar den här filmen är!!
Fin och söt, men lite klichéartad film och väl sockersöt!
Alltså, det är en ganska mysig story, ännu mer om man gillar katter och står ut med allt löjligt prata-med-katt, men, filmen är så träligt uppbyggd att det tar bort mycket av det. Filmskapande 101. Allt går bra, men nu är det dags för lite problem. Och antingen problem som kommer av att folk ljuger eller problem som kommer från ingenstans eller problem som kommer för att folk generellt sett är korkade. Har svårt för sånt. Blir förvånad att det här inte är någons debutfilm, utan kommer från en etablerad filmskapare. Visar kanske varför hans cv ser ut som den gör.
