Ad Astra

Brad Pitts viskande för tankarna till The Tree of Life. Känns som att den här försöker ställa samma stora existentiella frågor. Skulle stannat vid att vara science fiction.

En sci-fi som känns genomtänkt, allt är ju inte realistiskt och det är inte syftet heller. Men det finns en tråd, man slänger inte in katastrofer för sakens skull som så många rymdfilmer har en tendens att göra. Här finns också en relationsaspekt som gör det mer mänskligt. Får väl hoppas ändå att vi inte lyckas förstöra månen.

En av de sämsta typerna av film: En dum film som tror att den är smart.

En del riktigt bra inslag, egentligen mest dynamiken mellan Brad Pitt och Tommy Lee Jones, som är helt enastående varje sekund han är på skärmen, måste infinna sig bland flera okänsliga inslag, som berättarrösten, en del dialog och ouppklarade trådar i berättelsen. De gjorde ett seriöst försök och det blev allt som allt en bra film.

En film som strävar efter att ställa stora existentiella frågor, men lyckas endast habilt resonera kring dem. Hantverksmässigt är det inget att invända mot, foto och specialeffekter är bra, men det skramlar innehållsmässigt. Filmen är inte trovärdig inom sin egna logik, vilket gör att den blir en mer eller mindre osammanhängande bakgrund för de ställda frågorna snarare än den förgrund där frågorna ställs. Det är lite för konstlat och krystat för att bli engagerande SF. I synnerhet fader-son – inslaget, som antagligen är där för att göra den existentiella frågan mer personlig för betraktaren, saboterar möjligheterna att resonera kring den ställda existentiella problematiken på ett trovärdigt sätt.

Det är ju Apocalypse Now i rymden det här, och den aspekten gillar jag. Filmen målar verkligen upp en framtida bild av hur mänskligheten koloniserar vårt solsystem som känns trovärdig och genomtänkt. På det planet blir det en fascinerande resa att följa. Det är snyggt och stämningsfullt, men kanske inte så substantiellt som filmen skulle vilja. Den överflödiga berättarrösten tyder ju också på att det inte är en film som har ett speciellt högt förtroende för publikens intelligens. Där sägs helt enkelt rakt ut allt som man vill ha sagt. Jag får väl inte intrycket av att James Gray är någon stor tänkare direkt, och slutet blir lite av ett antiklimax, men vägen dit är skickligt iscensatt och väl värd investerad tid

En bra Science Fiction film. Flera kända och duktiga skådespelare hade en roll i filmen, men ändå Brad Pitt höjer mitt betyg till en stark trea.

En lågintensiv stämning med Brads berättarröst som sällskap genom filmen. Detta handlar mer om konflikt än om rymden, helt okej dock.

Dom ville för mycket så resultatet blev en fullfjädrad kalkon.

Pretentiös sörja som verkligen vill vara djup, förvisso mycket snyggt filmad. Helt ointressant film tyvärr, poängen borde ha varit "geniets ökande ointresse av det mindre viktiga" men det blir bara en detalj i det hela bland en massa tomma stirranden och onödiga, osannolika actionscener. Sedan har jag en pet peeve mot "framtidsprylar" typ infoscreens/tricorders/etc som visar upp analoga störningar, det är töntigt och okunnigt och förstör framtidskänslan. Men det värsta är ändå mot slutet där det utspelar sig inte mindre än de TVÅ sämsta och mest osannolika actionsekvenser jag sett i någon film, någonsin. Herregud vilket skräp, tvåan får den enbart pga att den är väldigt snygg, annars en solklar kalkonkluckande etta. Faktum är att om man utgår från produktionspremisserna (dvs, den är inte gjord som en B-film) så är detta en av de sämsta filmer jag har sett.