Adjö Mr. Chips

Film lyckas på härligt sätt lyfta fram de fantastiska sidorna med att vara lärare. Förmågan hos oss människor att inspirera och lära av varandra, medmänskligheten, glädjen, värmen och gemenskapen. Som film så får man mycket värme, charm och hjärta. Robert Donat är dessutom väldigt bra i huvudrollen och lyckas förmedla så mycket inspiration och förmåga. Filmen drar mot slutet åt det sentimentala hållet vilket man dock kan acceptera då man faktiskt fått följa ett människoöde till sitt avslut. 3+

Visserligen var det 10 nomineringar för Bästa Film 1940, men den var bland dessa, även om "Borta med vinden" tog de flesta kategorierna - 8 Oscars. Den tunga Oscars för bästa manliga huvudroll gick dock till denna films Robert Donat (39 steps), som slog både James Stewart i "Mr Smith goes to Washington" och Clark Gable i "Borta med vinden". 1939 var ett av filmens absoluta guldår vilket förstärker Donats prestation. Begriper inte kritiken dock. Hela filmen är en uppvisning av medmänsklighet och värme och så full av hopp och förtröstan att det är omöjligt att vara oberörd. Även om gråtfaktorn ligger på 100% sannolikhet så ger filmen mer än man förväntar och jag blev både lycklig och olycklig omvartannat flera gånger. Tankarna gick till LOTR med sina "många slut", hehe. Donats prestation hör till filmhistoriens absolut främsta - ever - och själva filmen är troligen en av de bästa "skolfilmer" som gjorts, så jag rekommenderar den varmt till alla som har ett lärarkall... Som ren Bonus Greer Garsons gnistrande biroll som gjorde henne till en stjärna över en natt (Mrs Miniver). Jag somnade med ett leende på mina läppar och tårar på kinderna - som nybliven Morfar - otroligt passande :D. Filmmagi = Femma.

charmig film med bra skådespelare.

ett tag sen jag såg filmen nu, men tittade igenom slutscenen på Youtube och trots att min kära fästmö försökte göra sig lustig över filmen och få Mr Chips att framstå som en pedofil ( iof är han en ganska tacksam måltavla för sådanna skämt; gammal lärare på internat som ÄLSKAR sina elever...) så blev jag ändå tårögd över Donats slutreplik

1939 var Hollywoods gyllene år i alla kategorier. Adjö Mr. Chips är ett nostalgiskt melodrama vars remake Steven Spielberg skulle kunna stå för, men filmen funkar än i dag. Intressant att notera är att Robert Donat och Greer Garson aldrig visas tillsammans i filmen vid samma ålder som på postern. Betyg: 4

Sevärd, men lite väl sentimental kanske. Robert Donat är dock en mycket bra skådis.

Otidsenlig på ett charmigt vis.

lite /polpettone/ men kul

En förvisso sentimental men mycket charmig film; och en vacker hyllning till de brittiska internatskolornas traditioner och fostran. Robert Donat är mycket bra i huvudrollen som Mr Chips och Greer Garsons debut gjorde henne till stjärna över en natt.

Härlig film! Både Robert Donat och Greer Garson känns perfekta i sina roller. Rekommenderas.