Agent 007 ser rött

Från första filmens förbluffande starka start till detta haveri. Denna Bond-film brukar rankas högt vilket är obegripligt. Detta är en komplex, rörig, ocharmigt fånig och finesslös soppa. I slutet staplas action- och spänningssekvenser på varandra utan dramaturgi – makalöst platt. En stor besvikelse.

För mig är detta en av de bättre av de gamla Bond-filmerna.

Stark uppföljare, nästan skitbra hela vägen, men med några missar. Har några sidospår i Turkiet och en Bondbrud som inte är bland de mer intressanta (att hon är dubbad hjälper ju inte heller), men i övrigt är det en högklassig kalla kriget-rulle. Mer action än i föregångaren också med en späckad final, samt riktigt lysande skurkar, främst Lotte Lenya och Robert Shaw. Filmen saknar dock lite av ett fulländad klimax. De borde nog hållit uppgörelsen med Shaw till sist. Jag förstår att poängen är att tjejens lojalitet är den dramatiska slutklämmen, men när Shaw hemsökt filmen som ett spöke känns det lite som att filmen rullar på lite planlöst efter hans sorti, medan finalen med Lenya inte direkt känns särskilt hotfull. Hela biten på tåget är i alla fall suverän och filmen som helhet alltså nästan skitbra hela vägen.

En mycket bättre film än "007 med rätt att döda". Pedro Armendariz, som spelar Kerim Bey, var svårt sjuk i cancer under filminspelningen och begick självmord senare samma år filmen kom ut 1963.

Lite oengagerande. Välgjord, men odramatisk. Ett krasst ok.

Men skjut någon gång!

En klassisk spionhistoria på alla sätt och vis. Väst mot öst, och agent 007 i mitten. Det är välgjort och spännande mest hela tiden.

Härligt att zigenarna får vara med på ett hörn! Som krille skriver så är det en grym intrig här och riktigt härliga bovar!

Sean Connery är lysande och det samma gäller skurkarna, längden och det berömda slagsmålet ombord på Orientexpressen. Också den mest trovärdiga, realistiska bondfilmen med en alldeles underbar intrig. Bond kommer senare in här än någon av de andra Bondfilmerna, efter 17min!

Godkänd.