BETYG
3.8
av 5
Aguirre – Guds vrede
1972
Västtyskland
93min
IMDb
På jakt efter det mytiska riket El Dorado, som lockar med sina sägenomspunna guldrikedomar, beger sig en spansk expedition på 1560-talet in i Amazonas urskog. Den tyranniske Aguirre gör myteri mot gruppens ledare och övertar kommandot i ett besatt sökande efter guld i överflöd. Hans verklighet blir alltmer förvriden och en maktgalen vision bestämmer han sig för att grundlägga ett nytt kejserligt imperium.
Originaltitel |
Aguirre, der Zorn Gottes |
Alternativ titel |
Aguirre, The Wrath of God |
Regissör |
Werner Herzog |
Manus |
Werner Herzog |
Genre |
Drama, Äventyr, 70-tal, Biografi |
Skådespelare |
Klaus Kinski, Helena Rojo, Del Negro, Ruy Guerra, Peter Berling, Cecilia Rivera, Daniel Ades, Edward Roland, Alejandro Chavez, Armando Polanah, Alejandro Repullés |
Betygsätt |
Logga in eller bli medlem för att rösta
|
Betygsantal |
2626 |
Filmnummer |
5641 |
Recensioner
Det finns vissa filmer som helt enkelt är större än en 90 minuters rulle man ser för att fördriva tiden med. Aguirre är en sådan.
Filmen börjar med ett makalöst intro, där man får se 1500... Läs mer »
En expedition in i Sydamerikas regnskog någon gång på 1500-talet förvandlas från en jakt på ära och rikedom till ett monument över några mäns färd mot det bottenlösa vansinnet och den slut... Läs mer »
Under 1560-talet beger sig en spansk exedition ut på ett hoppfullt sökande efter det sägenomspunna riket El Dorado. Den tyranniske Conquistadoren Aguirre begår myteri mot guppens ledare och övert... Läs mer »
Herzog och Kinskis första film tillsammans... Aguirre - Guds Vrede. Här får Kinski i uppdrag att spela den smått knäppa inkvisatorn Don Lope de Aguirre.
En stor expediton, ledd av Pizzaro (Alej... Läs mer »
Kommentarer
Förstår inte grejen förutom de riktigt fina naturbilderna. Trist, folk som mumlar.
HELVETE vad besviken jag blev. Totalt intetsägande nonsens. Historien den bygger på, den verklige Aguirre, var betydligt mycket mer rafflande och fascinerande än det här. Apocalypse Now är ett mästerverk som tydligen drog inflytande från den här, och det syns väl iofs men det var verkligen ingen självklarhet. Till och med historien bakom inspelningen och kaoset mellan Kinski och Herzog var mer intressant än detta. Dessutom så gillar jag inte filmer som måste använda sig av djurplågeri på det här viset. Nej Gud så tråkigt, känns som en B-film rakt igenom.
1972 var ett betydande filmår. Tarkovskij gjorde "Solaris" och Herzog, blott 28 år gammal - "Aguirre...". En modern filmklassiker de flesta känner till liksom alla tacksamma anekdoter ifrån inspelningen. Herzog (en konstant i en sönderfallande värld) talar ibland om sökandet efter "extatisk sanning" och autentiska icke-komersiella bilder... Enligt Honom är dessa båda ingredienser livsavgörande för vår civilisations överlevnad... När två "naturkrafter" likt Herzog och Kinski möts mullrar det och slår blixtar... Och som vi har väntat på vår åska(!) Det är inte alltid vackert även då filmhistoria skrivs, men åtminstone har inte denna giganternas kamp förskönats i efterhand... Tror det förhöll sig så även att några av världens upptäcktsresanden kan ha haft psykopatiska drag, liksom att munkarna - vilka konsoliderade sina olika förmågor i avskild isolation och tystnad varit autistiska... Men "Aguirre..." handlar mer om ur-kaos, gemen ondska, girighet och egoism... Det finns likaledes inslag av allegori?, kontra-fobi m.m. samt något för Werner så ovanligt som humor... Humorn är närmast Python-artad och passar illa in i den allvarligt menade helheten... Herzog säger sig inte personligen känna till varken glädje eller ironi, det stämmer inte?? för med nedtonad munterhet förstår Werner t.ex. många av de dråpligheter Han och Klaus genomgick... Samt Werner kan även borsta av sig de ibland spydiga kommentarer vilka förekommit om Hans säregna engelska berättarröst... Men när "Aguirre..." inte spelades in på spanska är jag är evigt tacksam för att den finns med tyskt tal... Sist: filmen påstås ha visats kontinuerligt i åtta(!) år på bio i Paris - men om det verkligen är sant vet jag inte...
Resan mot Kinskis galenskap är häftig. Men filmen är långsam och med uselt ljud. Väldigt tråkig.
Såg om den med ungefär ett decenniums mellanrum. Otroligt vackra miljöer och Kinski är naturligtvis sevärd. Men det saknas något för ett högre betyg, den är inte så bra som den borde vara. Överskattad.
[rek. 4] Jag har sett denna film otaliga gånger och nu fick jag tillfälle att se den på bio vilket endast bekräftar mitt omdöme om den som ett mästerverk!! Herzog är verkligen en egensinnig regissör och jag tycker att varje sekund är briljant. Filmens successiva drift in i galenskap och delirium är fantastiskt gestaltat i och med resan längs Amazonfloden. Kinski är oerhört bra och obehaglig i titelrollen, men en eloge ska även ges till Del Negro som spelar berättaren och prästen! Scenerna är fantastiskt uppbyggda. Även om filmens handling är historiskt förankrad känner jag att den även kan tolkas som en allegori för makthungerns gradvisa gradvisa resa in i fullkomlig galenskap. Slutscenen är bland de starkaste och obehagligaste scenerna som någonsin gjorts! Mästerverk!! 5.
Det är väldigt roligt att se sin 7,5 år gamla kommentar om att jag skulle vilja se den här på bio, strax efter att jag fått det enormt stora nöjet att göra det också tack vare Bio Rio. Utöver alla lovord som jag skrev redan då måste man ju tillägga att musiken är helt fantastisk och att stämningen blev än mer tät i biosalongen. Att inte SF gör sånt här när de klagar på sjunkande biointäkter, släng upp lite Herzog och se intäktsströmmarna flöda snabbare än Amazonasfloden. Det här är konst för fan! En höjning till en 4a känns helt oundviklig, Kinski är en magisk best. -----16/2 2010 Peruanska panflöjter, grymt sköna miljöer och en totalt skogstokig Kinski som tagit på sig en metallhatt och därmed blivit den minst lika skogstokige Aguirre i ett ögonkast. Det känns svårt att ogilla det här. Den blir lite seg stundtals men det tror jag skulle botas av en omtitt. Som tur är slänger Herzog in en massa sköna scener på denna flodresa mot galenskapens hamn. Kinski tokflippar på en häst, Kinski stirrar ut en häst, Kinski blir kär i nåt litet jävla murmeldjur som kan vara det sötaste jag sett sen Kinski tog av sig hjälmen, Kinski kastar en apa, Kinski håller brandtal för sina trupper o.s.v. Det mesta kretsar kring denna galning och tur är väl det, i övrigt gör Herzog ett extremt bra jobb på att bygga upp en kuslig stämning av hopplöshet. Jag hoppas jag nån gång får se denna film på bio, när man inte ens lyckas förstöra helheten med tysktalande conquistadorer så har man ju iaf gjort nånting rätt.
Pajasartad men realistisk. Galenskap deluxe och en sorts äldre avlägsen kusin till "Apocalypse".
Njae. Även filmens starka sidor, som Kinskis skådespel, brister av någon anledning, som att talet inte är synkat med läpparna vilket raserar mycket av känslan för mig. Gav den en chans, men svårt att se dess storhet.
Nä fan heller, jag var för snabb. Det blir nog ändå bara en trea, trots att det finns höjdpunkter