All That Matters Is Past

Jäkligt skum film och lite äcklig på sina ställen, men helt klart sevärd. En svag 3:a...

Omslagsbilden kan säkert ge en hint av hur Sara Johnsen tänkte med filmen. Den är upplöst i fragment och syftet är kanske att man som tittare ska försöka fånga dessa och pussla ihop dem på rätt sätt i huvudet till en helhet. Det kan dock upplevas som påfrestande och inte tillräckligt motiverande. Ungefär som när en vas går sönder i spillror. Antingen kan man sortera skärvorna och limma ihop dem eller så kan man slänga dem och eventuellt skaffa en ny vas. Det finns definitivt en tanke kring filmen och mycket kan vara hämtat från verkligheten. Miljö i kombination med olika färgval inger särskilda intryck. Exempelvis tycker jag att rosa (som används ganska flitigt) väcker känslan av sommaridyll i utomhusmiljöerna. Kameraarbetet känns väldigt franskt och det gillar jag skarpt. Kameran fokuserar emellanåt på ögon, vilket förmedlar personens känslor och medför att man som tittare kan anta tankar utan att något sägs. Dessvärre är kameran ganska skakig också, samtidigt som fotot är mediokert. Det har även slarvats med ljuset på flera ställen, vilket påverkar färger, skärpa och inlevelse negativt.

Riktig tråkig. Klar 1:a.

Skandinaviska filmer har ofta en tendens att vilja vara så överdrivet realistiska att de bara blir osmakliga. Berättartekniken i den här filmen hjälper inte heller till för att undvika bottenbetyg.

Usch vad dålig den var. Förstod bara de som pratade svenska när de visade text på Netflix men annars de som pratade annat språk visade de ingen text. Hela filmen var nästan för långtråkig. Kände mig slö när man tittade på filmen.

En svak treer. Har sine stunder men preges av gjenkommende innslag av amatørmessige scener.

Väldigt underlig språkblandning, en bror som talar svenska och en som talar norska och på detta en norsk polis som pratar typ finlandssvenska?

Sevärd, ett konstverk mer än actionrulle. För den tålmodige som njuter av bild, berättelse och kärlek.

Jag kom oxå att tänka på Fargo, den gravida polisen var dock det enda gemensamma. Jag tyckte filmen var ruskigt realistisk, man har inte förskönat något! Den berörde, helt klart...

fint foto och bra bildspråk med inslag av fullt fungerande point of view-scener.. gillar det anakronistiska narrativet.. lider tyvärr en del av de sedvanliga problemen associerade med skandinaviska samproduktioner.. att placera historien på gränsen mellan Norge och Sverige är inte motivering nog till blandningen av språk och dialekter.. fö kommer nog de flesta filmer med gravida polisintendenter som nystar upp brott tendera kännas lite som en upprepning av Fargo.