Alla älskar Alice

Filmen blandar och ger, början av filmen är gripande. Men slutet känns något långdraget. Men filmens handling är spännande, man vill bara veta mer om varje karaktär. Helt klart sevärd

Alice är realistisk, men mer idag 2025 och framåt än när filmen kom 2002. Så blir det när föräldrar inte tar ansvar och sociala medier samt tv lär ut det istället. Dock inget fel i det enligt mig då vi behöver större frispråkighet så att samhället förändras till det bättre. Typ Mikael Persbrandt bästa Svenska roll, är väl bara synd att det inte var Lasse Hallström som gjorde filmen då hade den fått större uppmärksamhet.

Halvbra skilsmässodrama ur barndotterns synvinkel! För en bra film behövs främst ett bra manus, sen en bra regissör, skickliga skådespelare, bra fotografi och scenografi. Musiken är mindre viktig. Manuset till denna film är skriven av regissören. Få regissörer skriver bra manus. Ingmar Bergman är ett undantag. Felet med manuset är att det flera gånger är opsykologiskt vad gäller dotterns handlingar och känslor och att filmen är orealistiskt dramatisk. Filmen handlar om en vanlig otrohet. Pappan till en 12-åring och en 6-åring blir förtjust i en arbetskamrat som också är granne. Han är oförsiktig och affären upptäcks. Han smiter undan sitt ansvar, ljuger och gör alla upprörda. Bra skådespelarinsatser av de tre i huvudrollerna: Marie Richardson, Mikael Persbrandt och Lena Endre. Dottern ska spela 12 år men är 14, vilket jag gissade innan det avslöjades att hon skulle vara 12 år. Tyvärr ett vanligt fel i filmer med fel ålder. Det går inte att lura publiken. Ganska bra men övertydligt spelat av Natalie Björk i en obekväm roll. Scener från bostäder, skolor, skogar, skärgården med mera. Följsam musik. Trots viss tvekan rekommenderar jag filmen och ger den betyget 3-

Svenskt drama som fungerar hjälpligt tack vare några bra karaktärer. Vår huvudperson Alice däremot, ter sig väldigt omogen och barnslig för sin ålder. Nästan att jag trodde filmen skulle ta vägen om bup på slutet.

Den här filmen borde heta: Alla hatar Alice, när sådana här filmer då och då fastnar på vita duken förstår man att det är något sjukt över svensk film!! Ungen Alice är så jävla ful och störd!!!

När det gäller skådespelarna och storyn finns det inte mycket att klaga på, men filmen hade kunnat bli mycket bättre än den är.

Välspelat och en rätt intressant historia, även om det kändes en aning mycket vissa stunder. Jag kunde inte låta bli att undra ifall verkligheten verkligen ser ut såhär, otroligt tragiskt egentligen. Fyran är nära men det kändes ändå som att det fattades något som jag inte riktigt kan sätta fingret på. 3+ får det bli.

Bra familjefilm.

Filmen har en bra story, om hur det är för barnen när föräldrarna skiljer sig. Hobert har lyckats göra en tänkvärd film om detta ämne och skådespelarna gör mestadels bra insatser.

En bra film som på ett bra sätt beskriver unga människors förtvivlan när deras föräldrar separera och träffar nya partners. Barnen känner att de nya i familjen är inkräktare och det lyckas Hobert beskriva. Men filmen spårar ut lite mot slutet då situationen blir värre och värre. Det känns inte helt trovärdigt, men i sin helhet är det bra. Marie Richardson, Mikael Persbrandt och Lena Endre är också bra i sina roller.