Experimentet

Nä. Seg o tråkig.

Visuellt småhäftig och tidsenlig, men det flumsnurriga manuset och underliga budskapet kunde jag tyvärr inte köpa alls. Kultstatus eller ej, den här gillade jag inget vidare.

Härligt långsamt 80-talstempo första timmen av filmen och dialogen är genomarbetad och skådespelareinsatserna gedigna. Det här är William Hurts första filmroll vilket verkligen imponerar med tanke på hur bra han är. Måste säga att filmen tappar mot slutet men under större delen av filmen får man en skön David Cronenberg-känsla. Den är inte seg trots det långsamma tempot.

Jag behöver droger.

Delar av filmen är bra men helheten är en besvikelse. Det är svårt att hitta någon logik i storyn och det är för mycket som bara är flummigt, inte minst slutet som inte var bra alls. Don't do drugs.

Vilken besvikelse! Jag har velat se den här filmen sedan jag såg en scen i Filmkrönikan med Nils-Petter Sundgren för 38 år sedan. Men det var tydligen en av få bra scener. Nu blev det desto mer av patetiskt utdaterade hallucinationer och kvasivetenskapligt mumbo jumbo. Märkligt dåligt ljud dessutom. Filmen kändes mer som 1970 än 1980.

Hela filmen summerar hur jag känner mig en måndag morgon innan jag fått i mig en kopp kaffe.

Ryckig film. Första 30 minuterna är ganska meningslösa, därpå börjar själva handlingen och en mycket medryckande och stämningsfull uppbyggnad som varar i ungefär 40 minuter, sedan spårar den och det blir rejäl kalkonvarning sista halvtimmen för att sedan avslutas abrupt utan att knyta ihop säcken. Som en sämre och spretigare variant av The Fly, men den förtjänar ändå cred för att den, åtminstone under 40 minuter, lyckades göra ett i grunden superlöjligt manus spännande. Gillade särskilt trippscenerna; även om effekterna inte har åldrats med värdighet, kändes de trovärdiga, i varje fall trippscenen med den mexikanska indianstammen.

Chayefskys sämsta manus, eller utförande kanske, vad det verkar. på tok för lite halucinationer jämfört med vad jag trodde. känns sunkig liksom, men det är väl ken russels signum kanske.

Detta var en stilren, snygg och mycket intressant film. Redan från start introduceras vi för Eddies fascination inom arbetet. Vi snabbspolar snabbt i början och snart har Eddie fru och två barn. Utöver snabbspolningen i tidslinjen i början, går filmen i ett ganska lågmält uppbyggningstempo, vilket gynnar den. Det mest extraordinära som Altered States har att erbjuda, är när den ska filmatisera de olika tripparna i filmen. Snygga bilder vävs ihop med ett imponerande klippningsarbete och med ett ljud och mix-arbete som förtjänar stående ovationer. Skådespelaruppsättningen skiner starkt. William Hurt gör en fantastisk huvudroll med känsla och finess. Blair Brown och Bob Balaban gör likaså dem väldigt bra och karaktäristiska framträdande. Betyg: 70/100