BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Under körsbärsträden
En tystlåten man driver ett crepes-stånd. Hans bistra uppsyn väcker intresse och sympatier i omgivningen, bland annat hos en äldre kvinna som erbjuder sin hjälp. Motvilligt tackar han ja, och det visar sig att hennes recept på söt bönpasta (An) får affärerna att blomstra i samma takt som deras vänskap fördjupas.
| Originaltitel | An |
| Alternativ titel | Sweet Red Bean Paste |
| Regissör | Naomi Kawase |
| Manus | Naomi Kawase |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Kirin Kiki, Miyoko Asada, Etsuko Ichihara, Miki Mizuno, Masatoshi Nagase, Kyara Uchida |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 315 |
| Filmnummer | 117766 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fint, lättsamt japanskt drama som dock blir mörkare ju längre speltiden lider. Fin relation mellan gammal, medelålder, och ung även om jag föredrog den första halvan som är betydligt mer sorglös än fortsättningen. Blir garanterat sugen på bönplättar när man ser denna.
HerrNenne har redan kommenterat den här filmen på ett ypperligt sätt. Hade gärna fått fortsätta vara en varm bagatell filmen ut.
Trots temat blir jag tyvärr inte särskilt engagerad. Historien får inte det djup den hade kunnat få.
Väldigt fin och odramatisk film. (6/10)
Mycket långsamt och vördnadsfullt berättad, utan att lägga sig i Jag bara försvann in i deras liv, bit för bit och sedan när eftertexten rulla skapas många funderingar. Älskar när människor föses ihop för att sedan hitta sina roller naturligt. Vackert och sorgligt, men mest vackert.
Nästan älskar första halvan. Så varm och mysig, fina personer, fina miljöer, underbart foto och allt. För mig tappar den när det blir lite allvarligare, men samtidigt inser jag att det gör filmen viktigare, även för mig. Så jag uppskattar det ändå, men samtidigt önskar jag lite att det bara fortsatte vara en varm bagatell rakt igenom.
En väldigt fin historia....
Jag gillar ju japanska sentimentala filmer, men tyvärr hamnar den här i den grupp av filmer där jag uttråkad stänger av efter ungefär en tredjedel. Det finns så mycket annan film att titta på istället. Så ta betyget med en nypa salt. Filmen kändes platt och förutsägbar. Väldigt enkelspårig. Visst hade den atmosfär, men den följde ett för mig uttjatat recept.
En långsam film som aldrig lyfter trots lite naiva försök att lyfta fram ett tema som spelar på känslor. Men jag får svårt att intressera mig något överhuvudtaget och Japan har sällan känts tråkigare. Betyget blir en 2;a
Visserligen något enkelspårig och lite småklyschig emellanåt. Å andra sidan vägs det upp av fantastiskt foto, vackra miljöer, bra skådespelare, välgjorda personporträtt och budskap. Det är nästan lite perfektionistiskt. Dessutom är filmen kryddad med charm och humor. Fint också att den lyckas förena personer från olika generationer. En svag fyra.
