BETYG
2.2
av 5
2.2
av 5
Anita - ur en tonårsflickas dagbok
En verklig berättelse om en 16-årig nymfomans beteende. Anita känner sig tvingad att ligga med alla karlar hon ser. Av detta får hon ångest. Tack och lov träffar hon psykologistudenten Erik, som bor i kollektiv.
| Originaltitel | Anita |
| Alternativ titel | Anita: The Shocking Account of a Young Nymphomaniac, Anita: Swedish Nymphet |
| Regissör | Torgny Wickman |
| Manus | Torgny Wickman |
| Genre | Drama, Vuxenfilm, 70-tal |
| Skådespelare | Stellan Skarsgård, Christina Lindberg, Per Mattsson, Arne Ragneborn, Jan-Olof Rydqvist, Danièle Vlaminck, Michel David, Ericka Wickman, Berit Agedal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 351 |
| Filmnummer | 3209 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Stellan Skarsgård har medverkat i ett par porrfilmer, som den här i början av karriären. Grundstoryn är egentligen jättedålig, som en tonårskilles sexistiska skolnovell. Som drama är det ändå underhållande och idérikt på 70-talsvis, till skillnad från några av Wickmans andra erotiska filmer som är väldigt stela och tråkiga. Men den skulle bli bättre utan porren, sexpratet och halvnakna kvinnor som trippar runt i bakgrunden. När mannen förklarar för kvinnan om hennes lust blir det bara pinsamt och tillgjort. Ja, det var någon bildvinkel där Lindberg såg ut som Vikander. Har inte märkt av det förutom i just den scenen.
Nja, såg det här för länge sen, men den var inge bra!!!
Oavsiktlig humor typisk för genren, bl a lite pseudopsykologi för att intellektualisera det hela mellan nakenvarven. Ändå ingen ren kalkonrulle. Satt förresten och tänkte på likheten mellan Lindberg och Alicia Vikander (från axlarna och uppåt iaf...)
Från den tiden då Volvo var fyrkantiga och därför kan jag inte döma den efter dagens normer som är annorlunda. Såg den efter recensionen i DN av Nymphomaniac. Så här stod det om Anita: "Det var en skum liten film i det märkliga gränslandet mellan porr, psykologi och socialstyrelseinformation, där så många små skandinaviska barn har gått vilse." (Gezelius. 31/1 -14) Tragisk film och inte det minsta åt gladporr-hållet, varken första eller andra delen av ordet. Dessutom problematiserar den ju mannen, varför vill alla män så fort tillfälle ges?
Kändes som att man besökte en annan mycket enklare tid.
herregud, detta var nästan smärtsamt att titta på. alla skitnödiga repliker, allt överdrivet förklarande för publiken (som när mamman å pappan i början står å diskuterar det faktum att dom har två döttrar, hor stor åldersskillnad det är mellan dom osv) å så det där "lyckliga" slutet. hon får en orgasm ("du måste skaffa dig en orgasm" sa stellans figur, som om det e ngt man kan köpa på ica) å vips är alla hennes problem bortblåsta å hon kan knulla loss med stellan and then they lived happily ever after. herregud.
får mig osökt att tänka på alla män som på allvar tror att kvinnor bara är lesbiska för att dom inte hittat rätt karl ännu. livet är inte svart å vitt, sådär enkelt kommer man inte över såna problem.
filmer om det mänskliga psyket kan annars vara riktigt spännande, men detta känns mer som ett försök att göra en seriös gladporr-film.
Den uppfyller en tjock trea för det är den bästa sexploiation jag sett, den känns t.o.m som den har ett till syfte, ett budskap utöver att bara sexa och visa naket och smuts och sensation, och det är coolt. Dessutom är det Christina Lindbergs bästa insats utöver den i Thriller. Av det jag sett hittills alltså. Det finns en del kvar att se. Skarsgård är också ganska bra.
Även om det inte känns helt trovärdigt iscensatt och presenterat så innehåller det här så pass mycket socialt och mänskligt fokus att man nästan inte tror att huvudsyftet är spekulation och objektifiering. Stark tvåa.
Ingen handling alls.
Får en tvåa för att det är så nice att se Stockholm på 70-talet. Men fy fan vad äckliga allt och alla var, pesten måste ju gjort en undercover comeback känns det som...
