BETYG
1.9
av 5
1.9
av 5
Ann och Eve - de erotiska
Två svenska kvinnor, Ann och Eve åker på semester till Italien och Jugoslavien. Ann är en cynisk och egoistisk filmkritiker och en erfaren kvinna. Eve en ung flicka på 18 år. Eve tänker gifta sig med sin första stora kärlek, när hon återvänder till Sverige. Ann lämnar Sverige för att glömma en uppslitande kärleksaffär, i vilken hon cyniskt drivit sin älskare, filmregissören Amos Mathews, i döden. Under semestern går Ann in för att bryta ner den oskyldiga och oskuldsfulla Eve. Ann leder Eve mot en avgörande psykisk kollaps genom att arrangera så att flera olika män förför henne.
| Originaltitel | Ann och Eve - de erotiska |
| Regissör | Arne Mattsson |
| Manus | Ernest Hotch |
| Genre | 70-tal, Skräck, Thriller, Drama |
| Skådespelare | Gio Petré, Marie Liljedahl, Francisco Rabal, Birger Malmsten, Heinz Hopf, Erik Hell, Olivera Katarina, Bozidarka Frajt |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 43 |
| Filmnummer | 22700 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En bitter Mattsson bjuder på en oändligt lång och duktigt tråkig film med ett flertal fräsiga inslag. Lesbisk oljemassage ackompanjerat av cembalospelade dvärg, ett märkligt knivmord, Gio Petré hjälpligt sjungandes Kavaljersvisan inför ointresserad publik, kvinnor som börjar spontandansa utan musik, samt (i synnerhet) "bom-bidi-bom" på lastbilsflaket. (5-/15)
Alltså fy helvete. Helt meningslöst, ointressant och astråkigt. Arne Mattssons sämsta film! Jag skiter i att den innehåller symboliken att han blev (orättvist, enligt mig) söndersågad av svenska kritiker-kåren. Inte ens Heinz Hopf kan rädda det här skräpet. Den här filmen är bland de sämsta jag sett. Urgh, gå och duscha....
Vissa scener var väl intressanta, har faktiskt inte så mycket mer att säga om detta.
Och Heinz Hopf är med ja - självklart ;)
Intressant att en gruppvåldtäkt ackompanjerades av glad jazzmusik. Hm.
Storyn är i längden ganska haltande, och i denna nakna, råa och ibland ilskna berättelse finns både ren osmaklighet och en del lek- och effektfulla scener. Mattsons bestämdhet ger i alla fall en okuvenhet som ömsom lyfter fram behövligt och ömsom dumheter. Hellre det än att inte försöka... Svag trea.
En bisarr film som spelade in 18 miljoner dollar i USA 1970! Arne Mattsons hämnd på filmkritikerna roar. Förmodligen lockade Marie Liljedahl fler till biograferna än Bengt Arne Wallins musik men båda är bra.
oj oj oj. jag vill så gärna gilla mattssons hat mot massmedias makt men det får inte riktigt rätt spelrum här...tyvärr.
