BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Arkitektens mage
En amerikansk arkitekt kommer till Rom för att ordna en utställning om den franske arkitekten Boullée. Han upptäcker att de båda har samma magåkomma och blir alltmer fascinerad av detta.
| Originaltitel | The Belly of an Architect |
| Regissör | Peter Greenaway |
| Manus | Peter Greenaway |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | Brian Dennehy, Chloe Webb, Lambert Wilson, Stefania Casini |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 441 |
| Filmnummer | 5294 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Musiken av maestro Wim Mertens håller inte på långa vägar samma artistiska nivå och intellektuella temperament som t.ex. Nymans i "ZOO..." (Nyman har gjort mediokra beställningsarbeten för filmen under årens gång, men perioden med Greenaway innehåller många mästerliga låtar...) Här är musiken med undantag för en låt kanske bland det sämsta Mertens skapat... Annars är Wim en frisk fläkt bland minimalisterna - när han får till det är han den innerligt mest spirituella/sinnliga av dem alla... Men Glass, Nyman och Mertens snittar alla omkring ca. 40-50(?) otroliga låtar ur sin sammanlagda produktion - om man bortser från olika tolkningar av samma melodier - så det är ett jämnt lopp dem emellan inbördes...
Fin foto och välspelad, intressanta idéer som flyter omkring. Jag är stimulerad.
Oerhört snyggt som vanligt från Greenaway men önskar att den kunde ha skakat om lite mer faktiskt, lite småputtrig hade behövts en starkare ingrediens till i grytan så det kunde ha tillförts lite mer.
Greenaway gör det snyggt å pampigt men håller dessvärre tillbaka på surrealismen.. Kunde ha kortats ner lite.
Lite mindre knas och fart i denna
Skitsnyggt och skittråkigt. (4+/15)
Underbart fin. Synd att jag var så sömnig när jag såg den.
Den första och enda Peter Greenaway-filmen jag har sett. Av någon anledning hatade jag den så in i norden att jag svor att aldrig någonsin mer se en film av den här människan. Jag har nu glömt bort vad det var som gjorde mig så förbannad och har funderat på att ge honom en ny chans. Ska dock inte se den här.
Räknar den inte till Greenaways bästa, men det är sånt oerhört gott hantverk att fyran inte kan ifrågasättas. Håller med föregående talare att Dennehy gör en god insats.
Så klart jag ler. Och irriteras, njuter av dialogen och förundras av fotot. Finns andra av greenaway jag föredrar framför den här, men som berättelse har den satt sig och förtjänar det högsta betyget!
