BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Avdelning 291 - Detroit
Några bilarbetare upptäcker att det inte bara är deras arbetsgivare som lurar dem på pengar - det gör deras egen fackförening också...
| Originaltitel | Blue Collar |
| Regissör | Paul Schrader |
| Manus | Paul Schrader, Leonard Schrader |
| Genre | Drama, Kriminalare, 70-tal |
| Skådespelare | Richard Pryor, Harvey Keitel, Yaphet Kotto, Ed Begley Jr, Lane Smith, Cliff De Young, Harry Bellaver, Lucy Saroyan, Borah Silver, Harry Northup |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 249 |
| Filmnummer | 2420 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
För många sega perioder.
En korsning mellan Jönssonligan och The Wire: först pajigt om tre killar som blir körda med på fabriksgolvet men också har små kokainfester hos en kompis på vardagskvällar, sedan på riktigt spännande kring en stor korruptionsaffär som de snubblar på av misstag. Allt sker under den stora digitala nummerskylten där antalet bilar som producerats i "Motown" Detroit 1978 tickar upp. Det är miljontals bilar och den som hittar ett sätt att få del av vinsten tar chansen.
Likt i The Wire har vi här en skildring av den amerikanska arbetarklassen i en skorstensgrå bilstad, och även här är fackföreningen korrupt. Den trevligaste karaktären verkar komma från FBI. Något jag uppskattar med filmen är att den inte faller ner i socialrealismens självtillräckligt pretentiösa allvar utan istället satsar på att till exempel ha svängig musik.
Slutet kanske inte funkar så jättebra eftersom det är lite förutsägbart men det är en bra avvägning med ca 45 sekunder biljakt. Faktiskt en riktigt fin scen där biljaktens och actionfilmens, ja kanske själva brottets klaustrofobi och melankoli skymtar fram – och bekräftar att denna film lyckats med vändningen från ploj till de välstämda och spända strängarnas thrillergenre. Det sker just genom att den korta biljakten nästan spelas upp i tystnad, med Harvey Keitels ångest-pressade uttryck och de monotont förbiflimrande väglamporna som enda element.
Börjar riktigt lovande och håller sedan en bra nivå ungefär halva filmen, därefter minskar kvaliteten gradvis för att sista halvtimmen rasa helt. Rejält svag upplösning och ageranden av karaktärerna som blir motsägelsefulla. Synd på något som började så bra. Mest plus som helhet för skådespelartrion i huvudrollerna där Yaphet Kotto håller högst klass.
Bra och annorlunda film med tre färgstarka skådespelare i spetsen.
Politisk polemik på hög nivå med riktigt engagerande prestationer av de tre huvudrollsinnehavarna och en hel drös med bra Detroitlocations. Det enda jag kan invända mot är väl att Schrader är lite övertydlig med sitt budskap och att det är ett väl maskulint perspektiv. Hoppas fler av S. filmer håller den här klassen.
Inte så mycket fabriksgolv som jag hade hoppats på, men likväl en intressant vinkel på en ganska traditionell berättelse.
Att en amerikansk film visar fabriksgolvet är ju i sig värt ett utropstecken. I USA finns det ju egentligen inga arbeten annars - utom filmstjärna, bartender, president, militär, polis. Personligen tyckte jag det var tråkigt att även denna film pressar in huvudpersonerna i nån slags kriminalmall. För att inte tala om den genuspolarisering som filmen åstadkommer. Fint soundtrack kan man ju tycka, men det är ju inte det jag sökte i en socialrealistisk historia. Lika lite som jag sökte de häftiga rysareffekterna i en scen på slutet. Och som vanligt är allt en konspiration, som kräver sin man med stake i. I filmen har jag för mig att man får reda på vem som har störst dessutom...
Realistiskt och avskalat om den lilla arbetaren mot storebror i Detroits skitiga bilindustri. Känslan är bra och den saknar heller inte humör. Pryor gör en förbaskat bra insats. Påminner om Deer Hunter i tonen - men utan kriget då.
Grymt bra, grymt bra skådespeleri. 70-tals känslan är fantastisk. Det slitsamma fabriksarbetet känns igen med översittare och ett fack som struntar i dig.
En bra och smart film
